En riktigt bra dag som gått i vännernas tecken. Förmiddagsprpmenad med Anna och kvällsfika med finaste Pillan.

Lugnt och avslappnat, massor av prat och skratt. Promenad med vovven förstås och glädjen över att hitta en groda i poolen. Kanske en prins till Pillan....

Mindre kul var det däremot att komma in i köket och upptäcka att Kimmo glufsat i sig 4 ägg ur äggkartongen som jag lämnat framme i noshöjd. Skal, vitor och gulor i en enda sörja. Jag tror minsann han var hungrig. Å andra sidan så lär ju pälsen bli nåt så alldeles blank och fin.

När Finaste kom hem så släppte han lös mig med sax och trimmer i håret. Helt jämt blev det väl inte, men jag tror det blev bättre än innan. Förhoppningsvis känns det luftigare och skönare under varma dagar.

Nu väntas kvällens. För oss innebär det just i kväll att jag läser högt ut en bok medan Jonas ger mig en underbar fot och benmassage. Vilken bok det är? Kolla in bilden....

Att ha hund är som att ha skaffat sig en egen PT, som fina Anna så finurligt sa i dag. Man måste ju ut, i alla väder och hur man än mår. Sen vi skaffade Kimmo har ju vädret varit bra så det har inte varit svårt.

Det är värre med min kropp och då är det främst ryggproblemen jag tänker på. Nu börjar jag trappa ner på kortisonet, visserligen bara 2,5 mg mindre var tredje vecka men det känns. Smärtan kommer tillbaka.

Jag längtar efter att slippa alla biverkningar i form av vätskeansamling, svullnad, hunger, magont, blåmärken och hjärtklappning. Det är lite som att välja mellan pest och kolera.

Kimmo, med sina bärnstensögon, är en expert på att bedjande locka ut mig på promenader. När vi väl kommit ut och jag ser hans glädje går det lätt att ta en extra kilometer. Hund är alltså som en egen personlig tränare, en hälsokälla.