När jag vet att jag inte vet nästan något, det är då jag är på väg att börja lära mig något. Kanske är det då som dörren öppnas, fönstret med, och jag får ett inre korsdrag.

Ibland är livet lite på random. Kanske tappat du fotfästet. Då är det lätt att söka nya vägar och möten för att orka. Somliga finner sin Gud i dessa lägen när andra tappar kontakten med honom. De som stått honom, jag väljer att kalla Gud honom utan att lägga nån värdering i det, nära kanske handlar på ett sätt i dessa perioder som skapar ångest.

Rent historiskt har kyrkan handlat mycket om att skuldbelägga och kontrollera sitt folk. Synd och skam! Jag gillar den förlåtande och förstående delen i religion. Men min starkaste tro finns hos människorna.

Men vem ger oss människor kraften att verka för goda gärningar? Och varför finns all ondska? Livet handlar om balans. Utan natt finns inte dagen, utan varmt kan vi inte förnimma kallt, utan stor finns inte liten. Utan svart finns inte vitt. Men livet är inte så enkelt. Vi har ju alla färger och nyanser.

Och det är precis så jag vill ha det, mitt liv fyllt av alla nyanser, både värme och kyla, motgångar som föder framgångar, stunder av svaghet så jag sedan kan känna min styrka.

Nu i kväll tog med mig Kimmo på en sväng på tomten. Eller mer ut i skogen. Jag höll på att tappa andan av naturens otroliga skönhet vilka färger, den rosalila ljungen mot den silvriga laven. Lägg där till doften av skog. glimrande! Som vi njöt. Och just där och då kom ännu en tanke... Detta har ingen människas goda gärningar skapat, så nu är min fundering. Vem står bakom detta underverk?

Man kan ju lätt bli matt när man ser att kön fram till själva maten sträcker sig ut genom restaurangen. Men IKEA har bra mat till bra pris så jag står helsvenskt och köar.