Eller stängt?! Det kan ibland vara frågan. Halvöppet eller halvstängt, går det? Beror väl på hur man ser det. Ungefär som " har ljuset brunnit upp eller ner?". Världen är fylld av svåra frågor med ännu knepigare eller inga svar. Är det själv undran som är resan, eller processen.

Varje dag lär jag mig nytt. Om allt möjligt och ofta om mig själv. Ibland kommer jag på av egen förmåga men oftast behövs lite hjälp.

Somliga dagar kan jag behöva tänka och känna efter lite extra, ända in på kvällen eller natten. Nu ska jag fundera på om stolthet och kärlek hör i hop. Jag tror inte det. Får jag till nån bra tanke kanske det blir ett inlägg om det.

Borde vara trött utan dess like men är det inte. Trots att jag vaknade vid fyra vilket i sin tur betyder endast fem sovtimmar och de har varit ganska ryckiga. Kanske beror det på att huvudet är fullt av nya intryck och att jag har en massa att fundera kring. För första gången i mitt lärarliv planerar jag inte för att ta emot en egen klass. Jag ska istället ansvara för Svenska som andraspråk, spec och en liten del egelska i en år 5. Det känns spännanded och roligt men jag inser att jag har svårt att släppa kontrollen över mina gamla områden.

Förrutom arbetslivet så finns det en del orosmoment i mitt privatliv. Framförallt min hälsa. Smärtan i rygg, bäcken, höft blir bara värre för var dag som går. Nu har jag också fått låsningar så att jag blir stående i steget. Nu måste jag få hjälp, det här går inte. Att vara sjukskriven är inget alternativ för mig. Jag behöver stimulansen och givetvis pengarna sopm ett arbete ger. Jag kan också se att min hälsa påverkar mina barn. Framförallt min som är orolig och bekymmrad över mina problem.

Att ha skaffat hund är en stor glädje och Oj, vad jag njöt av promenaderna. Nu känns det bekymmersamt att jag, som liksom har hundansvaret, inte kan promenera som jag vill med fina Kimmo. Jag håller tummarna för att nästa torsdags läkarbesök ska ge något. Kanske kan de utreda varför jag har ett kluckande ljud i höften. Jonas undrade ju om jag hade fickpluntan med mig. Det kan väl aldrig vara meningen att det ska låta så?

Dagens första kopp kaffe var inte god. Jag hade bara två skopor pulver kvar så det blev en svag variant. Tur att det finns kaffe på jobbet. Ännu mera tur att jag inte längre är så beroende av koffeintet att jag totalt tappar fattningen om morgonkaffet uteblir.

Den här dagen kan nog bli riktigt bra, bara jag nu sätter fart och fixar mig i ordning. Hoppas ni andra får njuta av livet. Och hittar ni inget uppenbart glädjeämnen så ta en stund och leta lite. Det finns där, jag lovar.