Att ha hund är som att ha skaffat sig en egen PT, som fina Anna så finurligt sa i dag. Man måste ju ut, i alla väder och hur man än mår. Sen vi skaffade Kimmo har ju vädret varit bra så det har inte varit svårt.

Det är värre med min kropp och då är det främst ryggproblemen jag tänker på. Nu börjar jag trappa ner på kortisonet, visserligen bara 2,5 mg mindre var tredje vecka men det känns. Smärtan kommer tillbaka.

Jag längtar efter att slippa alla biverkningar i form av vätskeansamling, svullnad, hunger, magont, blåmärken och hjärtklappning. Det är lite som att välja mellan pest och kolera.

Kimmo, med sina bärnstensögon, är en expert på att bedjande locka ut mig på promenader. När vi väl kommit ut och jag ser hans glädje går det lätt att ta en extra kilometer. Hund är alltså som en egen personlig tränare, en hälsokälla.

 

Barbamammas

1 augusti 2012 19:56

Åh jag borde skaffa en hund! Vad säger läkarna för om kortison hjälper tyder det väl på en inflammatorisk sjukdom?
KRAM

http://barbamammas.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...