Kan jag inte springa får jag väl gå.

Kan jag inte gå får jag väl stå.

Kan jag inte stå får jag väl sitta.

Kan jag inte sitta får jag väl ligga.

När jag inte längre kan ligga...

Hur blire då då?

Många kloka råd har korsat min väg de senaste 9 månaderna. Jag är varken lat eller korkad. Just nu väntar jag bara på hjälp eller åtminstone en diagnos så att jag får verktyg att hantera det här på ett vettigt sätt.

I kväll skulle jag vilja ta emot min man med den energi, glädje och kärlek som jag känner för honom. Inte med en kropp bruten av smärta. Han förtjänar en kväll med den gamla Mia efter att ha jobbat mer än 15 timmar i sträck.

Vilken underbar tur för mig att han förstår mer än jag och att han hanterar det här på ett bättre sätt än jag egentligen kan önska. Mitt i allt det hemska har jag en underbar tur som slipper stå ensam. Det är äkta kärlek.

 

Vonkis

17 september 2012 14:37

Håller tummarna och ber en stilla bön att du ska få komma till en läkare som lyssnar på dig och som kan ställa korrekt diagnos så du kan få rätt behandling istället för att bara behandla symtomen.

Kram.

http://vonkis.blogspot.se

 

Barbamamma

18 september 2012 06:08

Du är värd honom KRAM

http://barbamammas.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...