Är jag bara ovanligt klantig eller? Är det här ännu ett symptom? Senaste veckan har jag fallit totalt 2 gånger. Ni vet, så där så jag slår i backen med skrapade händer och ben som resultat. Ett par, tre fyra gånger har jag lyckats rädda upp mig.

Senast nu i kväll, på promenaden med Kimmo, innan fredagsvinet, föll jag som en fura. Jag tror inte det handlar om ryggproblemen, inte nu i kväll. Jag har mina aningar om vad det kan vara men.... Jag vill inte måla faan på väggen. Väntar till efter mitt läkarbesök på torsdag.

Fram till dess ska jag fånga de glimrande stunderna, kupa mina händer kring de lyckliga ögonblicken och njuta. Jag har ju så evinnerligt mycket att vara tacksam för.

I kväll tackar jag Lilla H för godigaste gonattkramarna, jag blir varm i hjärtat av den lite större A som tandlöst säger de renaste komplimanger till mig. Jag blir mjuk i själen när min Elis möter upp mig efter jobbet med härliga kramar. Jag är tacksam över att grannstadens stök i går kväll, som var så illa, inte sårade de mina mer än de gjorde. En av mina tankar i kväll är att det svåra drabbar de som har kraft att reda i det . Jag känner en stor kärlek inför, till och från min Jonas, som älskar mig, precis som jag är. Han tar mina krämpor, mina hastiga svängar och lyssnar av när det är läge eller inte. Ibland kan jag nästan känna att jag inte förtjänar en man som han.... å andra sidan är det kanske precis det jag gör. Det gäller ju att se sin egen storhet, eller hur?

Nu är mörkret här i Liljerumska Lustgården. Tryggt och mysig. I kväll är livet lätt att älska, trots min klumpighet.

 

Barbamamma

18 augusti 2012 07:48

Nu blir jag orolig för dig...hoppas du får hjälp när du kommer till doktorn, det måste du kräva om inte annat! KRAM

http://barbamammas.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...