God morgon!

Torsdag, jag är ledig så här i slutet av veckan tack vare den kristna högtiden Kristihimmelsfärd. Jag fick i går frågan om hur jag som "kristen" skulle fira. Det blev ju lite platt fall, för jag firar inte. Jag känner ingen som firar högtiden för den rätta sakens skull. För mig är det mer två sköna vårdagar då man är ledig. Ett par dagar att återhämta sig på, att komma i fatt på hemmaplan med sånt som jag vill göra i ordning. Den här helgen blir det också en träff med familjen, träffa en kompis och lite sånt. Eleven som frågade blev mycket förvånad. Speciellt med tanke på att hon fastat en lång tid och själv såg fram mot den här dagen. Dagen då Ramadan bryts och övergår i festligheten Eid. Jag måste setts som en förtappad själ. 

Våren kom ordentligt den här veckan, nästan så att det har känts som sommar. När jag gått ut med hundarna på morgonen har himlen varit klarblå, luften ljum och det har doftat grönska. Jag älskar den här ljusgröna färgen som bäddar in hela min tillvaro. Under veckan har allt fler träd och buskar slagit i blom och det är helt underbart. 

Tidig morgon, ca 7:30, vid mitt jobb. Morronlugnet innan stormen slår till. Jag hör till dem som verkligen tycker det är roligt att komma till jobbet. Att vara i god tid är viktigt för mig. Jag börjar egentligen inte förrän 7:50 så jag skulle kunna ta två senare bussar men jag startar hellre tidigt och kan gå hem en liten stund tidigare utan dåligt samvete. Jag är som effektivast på morgonen. 

Den här våren har jag arbetat i block med årskurserna. Jag startade med år 6 och har sedan arbetat mig neråt. Tyvärr kom jag inte på idén med händerna innan jag började med femmorna. Det gör iofs inte så mycket. Sexorna försvinner efter sommaren till andra högstadium men de som nu är femmor och fyror finns ju kvar. Vid mitt första möte med en elev får den rita sin hand. Under tiden kör jag full intervju och frågar massor om allt från hur de har det i skolan till vad de gör på fritiden, var de är födda, vilket språk de pratar osv. Det har varit effektivt. Jag får en bild av eleven, den blir avslappnad och tycker att det är roligt och mysigt att komma till mig. Jag vill inte att de ska se det som ett straff att lämna klassrummet. Jag tror jag lyckats för i går smög en liten tjej upp till mig och sa "jag älskar att komma till dig". Snacka om att bli boostad. Sen tror många elever att de "slipper" den ordinarie lektionen, att de slipper jobba. Det de inte förstår är att de troligtvis jobbar väldigt mycket hårdare hos mig än i klassrummet. 

Lite dålig bildkvalité men ni ser nog vad det är. Jag har sett det förr, i Norrköping. Här är det bostadsbolaget som hyrt in en mycket miljövänlig och framförallt tystgående gräsklippare. Jag fick höra av en kollega att de gjorde det även förra året. Bra för just våra elever att få se. Många av dem ville fram och hälsa på hästen men här fick vi bromsa dem men att hästen inte har tid, den jobbar. 

Som ni vet har jag ju gjort mig av med min bil. Den blev bara en oro och kostnad. Numera åker jag kollektivt och det fungerar fantastiskt bra. 200 meter till hållplatsen och jag tar mig över hela staden. Priset är också galet bra, 625 kr. Bara parkeringen för bilen gick på över 1000  kr per månad. Eftersom jag åker med en relativt tidig buss så är den väldigt glest befolkad, superbra i pandemitider. Extra kul är det att en av mina bästa arbetskamrater åker med samma buss, så vi får en 20-minuters snacktid med varandra. Under själva skoldagen är vi däremot oftast på två olika håll. 

I går tog jag mig en timma i Trädgårdsföreningen med hundarna. Oj, oj, oj vilken livsglädje det var där. Massor, massor av ungdomar. Några satt och spelade och sjöng, några solade, några spelade spel, andra bara hängde tillsammans och ett helt gäng använde beachvolleyplanen. De flesta verkar ha cyklat hit för det var tonvis med cyklar överallt. Jag var ute mellan 18-19 så barnfamiljerna hade gått hem till sig och övriga hundägare hade inte samma rasttider som jag vilket gjorde min längsamma promenad extra njutbar. 

Jag har sovit bra i natt och vaknade utvilad. Ute var det, som det brukar på helgerna, helt öde och tomt. Jag mötte ingen, såg kanske 2-3 bilar i rörelse och en och annan buss. Jag och hundarna tog en långsam promenad längs Sankt Larsgatan, upp mot Stortorget, in i Trädgårdsföreningen och sen hem igen. Härligt. 

Lugnt och skönt. Observera den hemska byggställningen till höger. Jag försöker bara stå ut. Fönstrena skulle behöva tvättas hos mig då de verkligen har en hinna av vägdamm men det är ju ingen idé. Jag får försöka se förbi det. 

I dag är det den 13 maj och Linnéa har namnsdag. Jag messade min dotter som har det som mellannamn. Jag fick en sån gullig video från när Ozzy (min katt som de tagit över) skulle få mat. Jag vet inte vad som hänt, jag känner knappt igen honom. Jo, till utseendet men rent mentalt är han som en ny katt. Han pratar massor, kommer och kräver gos, vill bli buren, leker med leksaker, mattor och far omkring. Han mår så mycket bättre nu än han gjorde hos mig. Jag tror inte att det beror på mig utan snarare på att min lillhund har jagat livet ur honom här hemma. Freja är inte elak men har velat leka med honom. Tyra och Peter har även lärt honom lite trick. Jag har aldrig tidigare sett en katt som sitter på kommando även om jag vet att många tränar tricks med sina katter. I dag fick jag den här videon. 

Nu önskar jag er alla en fin Kristihimmelsfärdsdag, en härlig Eid, där ni får njuta av vår vackra vår och underbara väder.

Ett stort grattis till alla er som bär det vackra namnet Linnéa. 

Ok, ger er en kort resumé....

När min lägenhet besiktades fanns det ett par mindre saker att åtgärda och sen blev jag lovad att få ommålat överallt förutom i köket. Ommålning skulle ske efter jul men det andra skulle fixas innan jul. Inget hände, jag ringde och de kom och fixade badkaret och lite annat. Veckorna gick, ingen målare hörde av sig. Sen kom en kopia på besiktningen, den var blank. INga åtgärder stod där. Då ringde jag. De visste inte varför det såg ut så, de kollade med besiktningsmannen och det stämde ju att det skulle målas om. Kanske hade nån sparafunktion inte fungerat. Efter ett par dagar ringde en målare. Vi bokade tid längre fram (det var nu vecka 7) och vi bestämde att de skulle komma dagen efter annandag påsk. Då jag har hundar vill jag inte att nån går in i min lägenhet när jag inte är hemma. Jag vill helst inte vara hemma själv heller. Eftersom jag är lyckligt lottad och har Påsklov passade det bra under vecka 14. Jag ordnade annat boende under två dygn och allt skulle bli så bra. 

Det hade kunnat bli jättebra men det blev jobbigt. Jag har ju skadat knäet och måndagen blev jobbig då allt skulle ner från väggarna samt att möbler skulle skjutas i i rummen för att målarna skulle ha plats. Jag satte klockan på 06 i morse, gick upp, ut med hundar och satte mig för att vänta. Vid 09 hade ingen dykt upp och jag började ringa runt. När jag till slut får tag i målaren ber han så mycket om ursäkt. "Jag skulle ringt dig innan påsk men det har varit så mycket....". Men va faan!!! Jag la timmar och en jävla smärta i knäet för att förbereda. Hur svårt kan det vara? Lusten att hänga ut firman på sociala medier blev stor men jag behärskade mig och mailade istället fastighetsförvaltaren. Nu kommer jag få vänta flera månader och sen ska processen göras om. Suck!!!

Och sen fick jag lägga ett par timmar på att återställa. 

Rörigt!!!!

När jag lugnat mig gjorde jag ett omtänk. Det fick bli en biltur till kyrkogården och plantering hos mammma. Jag hoppas pyttepenséerna tar sig. Det kan vara lite olika från år till år. Lyktan ska bort men jag lämnade den då det såg lite tomt ut utan något i mitten. Borde kanske tryckt ner en påsklilja eller liknande men jag orkade inte riktigt åka en gång till till affären. Eller så kan man tänka att det finns andra som vill plantera något. 

Därefter åkte jag och lämnade sommarhjulen hos blivande bilägaren. Bilöverlämningen sker i helgen. Jag har ingen plats i mitt förråd för däck och orkade inte släpa in dem på balkongen för bara några dagar. De kunde heller inte ligga kvar i bilen fram till helgen för jag måste ha plats för passagerar i baksätet på fredag. Då ska vi: jag, Tyra och Peter åka och titta på kattunge i Åtvidaberg. En liten gul/röd hankatt som är supersöt. 

Därefter blev det fika med en fin vän. Räkmacka på Lindahls. Gott och jag slipper laga mat i kväll. Lite shopping blev det. Hårfärg där jag upptäckte att färgtuben saknades, men gjorde det först när jag kom hem. Arg för gång nummer 2 i dag. Ännu en instans som kommer få både argt mail och telefonsamtal av mig. 

Väl hemma i Linköping igen ser jag hur det kommer vara de närmaste 4 månaderna att bo där jag bor. Staket och inbyggd entré. Jag orkar inte ens utveckla vilka problem det kommer ge mig när det gäller hundpromenader, jag måste gå åt fel håll och har noll chans att se om nån annan hund kommer när vi ska gå ut eller in. 4 månader med hantverkare som drar i gång vid 07 och 5 veckor av dem har jag semester. ORKA!!! 

Jag ska väl inte avsluta bittert utan tänka ut något att vara tacksam för. Fika med fina vännen och fynd av ett par supeläckra chockrosa "klackskor". Funderar bara på hur och när jag ska använda skorna eftersom knäet är paj och det blir inte bättre just nu trots sjukgymnastik. Jag har inte gått superlångt men är svullen och har väldigt ont just nu. 

I morgon nya tag och  jag måste hitta nya vanor med hundarna. Morron- och kvällskissen måste ske på ny plats. Men inget är olösligt. 

Önskar er en fin kväll så hörs vi senare....

  God kväll på er!

Måndag, en ganska bra dag rent jobbmässigt. Jag har hittat en ruljangs och vet vad jag pysslar med. Rutin och struktur börjar sätta sig men jag lär mig ändå nya saker varje dag. Alla skolor har sin egen kultur på något sätt.

Det hände en sådan märklig sak i morse. En kvinnan som åkte med samma buss som mig gick i fatt mig och pratade till mig. Bara en sån sak, folk som tilltalar en okänd! Hon tyckte att det var så förfärligt, nu hade ännu ett barn försvunnit från Skäggetorp. För ett tag sedan försvann en 12-årig flicka och nu en 4-årig pojke. Ja, hon kände inte till området så bra då hon inte var härifrån. Hon jobbade med media, på tv. Ja, sen gick hon mot huset där pojken enligt henne skulle bo och började fota/filma.  Jag tänkte omedelbart att är det en 4-åring borta så lär vi ju ha en massa elever som kan känna honom, hans familj eller kanske tom är syskon. Väl på plats på jobbet så googlar jag och letar men hittar inget. Absolut inget. Var hon helt fel ute, var hon kanske galen på riktigt? Det verkar turligt nog som ingen liten pojke har försvunnit. 

Men det har ju passerat en helg som inneburit lite röj i ett källarförråd. Det blev inte klart men jag måste verkligen packa om saker och framför allt rensa. Att röja där är precis lika tråkigt som att tvätta bilen. 

Jag är ju som sagt lite sisådär med att laga mat. I dag lagade jag en pasta i tomatsås. Den blev allt annat än bra. Faktiskt så illa så att jag hällde ut den och tog en nödlösning i form av måltidserättning. Jag dricker den inte för att gå ner i vikt men det är bra att ta till när tiden är knapp eller om blodsockret dippar. Freja verkar också gilla den. 

Häromdagen passade jag på att köpa en murgröna. Har velat ha en hängväxt i vardagsrumsfönstret men velat lite fram och tillbaka ifråga om sort. Jag gillar murgröna men lyckas alltid ta död på dem, vanligtvis genom att få spinn eller liknande på dem. 

På vår promenad i dag hittade jag ett spännande träd eller om det mer ska ses som en buske. Jag kan inte minnas att jag sett ett sådant tidigare. Nån som vet vad dessa gula små fluffingar är för något?

I kvarteret brevid mig finns Kunskapsgallerian. Där huserar alltifrån gymnasieklasser, KomVux och Dansakademien. Jag tror det kan vara studiefrämjandet som har lokaler där också för konstnärer. De har varit så generösa att de pyntat ett helt fönster med sina alster, en del av tavlorna är magiskt vackra. Gött att få sig lite kultur till livs när jag står och huttrar för att hundarna vill nosa jättelängei buskarna.

Nu har jag bott i min lägenhet i exakt tre månader. I dag insåg jag en sak. När jag badar i mitt badrum har jag badrumsdörren öppen för att hundarna gärna kommer och tittar till mig. Det får jag sluta med. I en speciell vinkel kan man se in genom köksfönstret. Främst är det väl de som åker buss som eventuellt fått se en nakenmia...

Ja, ja... Shit happens. Jag glömmer mig ibland även på morgonen när jag svassar omkring och gör mig i ordning. De som kommer på bussarna har full insyn, tror jag iallafall. En gång messade jag med Tyra och då satt hon på bussen på väg hem. Hon var kanske en minut ifrån mig så jag kunde glatt vinka till henne. Helt galet! 

Det blev en snabbträning på gymmet för mig i dag. Körde armar och axlar. Jag har vridit till  mitt ena knä så det var helt orimligt att ens tänka sig att träna ben. Jag har ju lite sladdriga leder så det händer lite då och då. 

Nu önskar jag er en fortsatt bra vecka så hörs vi lite längre fram. 

Att starta söndagsmorgonen med äggröra och plommontomater är aldrig fel. Supergott och jag håller mig mätt länge. 

Vid lunchtid tog jag en långprommis med hundarna. Kanske visade trädgårdsföreningen inte upp sig från sin bästa sida men vädret var perfekt. Vi var ute närmare en timma, vi kom inte så många kilometer på den tiden men hundarna använde sina nosar väldigt flitigt. Det är bra hjärngympa för dem. 

Genom en stor del av trädgårdsföreningen, som är en underbar oas mitt i stan, rinner en bäck som böljar ut och blir små dammar här och där. Hur mysigt som helst. 

Det här trädet!!! Vilken gigantiskt stor stam. Mycket imponerande. 

Tydligen är just det här trädet ett sk Evighetsträd med nummer 82. 200 träd i Linköping är utsedda till Evighetsträd. Det är ett projekt med syftet att förmedla  kunskap om och öka intresset för stadens många vackra, gamla och ståtliga träd. De här träden är spridda över stadens alla stadsdelar. 

Ta en titt på de här fantastiska dörrar. De är dessutom i min absoluta favoritfärg. SÅ snyggt!

Utanför samma hus stod den här gamla bänken som har nån form av silverturkos färg. Jag gillart!

Ännu en vacker port. Även de två stora urnorna med tujja i går i en sliten turkos färg. 

Balanserar upp det här med vackra hus och portar med ett av de fulaste husen jag stött på så här långt. Det tråkigaste med det är ju att jag bor mitt emot och har alltså åbäket som utsikt från tre av mina rum. Men man vänjer sig, det som är bra är att det inte är bostäder utan kontor på plan två. Dessutom så står nämnda kontor tomt nu. Tidigare hade skandiamäklarna de här lokalerna.. Nu har jag sett att det pågår renovering på bottenplan och jag är supernyfiken på vem som ska flytta in där. För övrigt så huserar två frisersalonger och en pizzeria där. 

Snabbmat för latmaskar. Koka vatten, släng i en bit falukorv och 2 dl snabbmakaroner. 3 minuter senare är det bara att börja äta. Alla dagar betyder inte lyxmat, inte ens på helgen. Jag pratade med min bror om det i går. Jag sa "fördelen med att bo själv är att man kan öppna en burk fickbullar i hummersås, värma den och sedan äta bara det. Utan något som helst tillbehör". Han kontrade med att fördelen kan vara att man kan öppna burken och äta den som den är, kall, och sedan dricka upp såsen direkt ur burken. Han vann helt enkelt matchen om lataste måltid. 

Freja är en fryslort som helst av allt ska ligga under filtarna. Här var hon supertrött efter vår promenad. Hon är så söt så jag vill liksom ta en liten tugga av henne. Varför känner man så? Att man vill äta upp sådant som är gulligt. Jag vet att jag var lite småsugen att ta ett bett av barnens fötter när de var så där yttepyttesmå. Eller är det bara jag som vill äta lite på gulligheter? 

Det blev ännu en långpromenad i dag och jag kan så klart inte låta bli att fota vassruggen som står vid en damm. Jag tycker den är så vacket. 

Det här huset har man gått all-in för att det ska lysa upp i mörkret. Om jag inte minns fel så är det biodlarnas föreningshus. 

Nu slår det snart om till en ny arbetsvecka. Jag ser fram emot den och  tror mig ha landat lite i min nya arbetssituation. Det känns bra och jag får mer uträttat nu än under den första månaden. Ingen söndagsångest här inte. 

Jag hoppas att ni också har haft en fin helg och att er vecka blir bra.

 Lugn start. Serier, té och ägg, lugn och ro. Jag roddar själv i min egen verklighet. Så gött för kropp och själ. Sen promenad med hundarna.... O fy f--n. I går hade det torkat upp. Under natten hade det kommit nederbörd. Mina hundar tass-sprätter upp oljedammspartiklar på hela underkroppen. Ja, ja... jag torkade av dem så gott jag kunde, men det var inte superbra gjort. 

Därefter en tur till IKEA. Möta upp fina vännen som skulle köpa sängram och mycket mera. Vi for runt som skållade troll. Snabba och effektiva. Vi var båda väldigt hungriga så jag tror att det var därför vi var så snabba. 

Lunchen intogs på "en chinabuffé" Jag måste erkänna att jag överåt. Så mycket friterad mat som landade i min mage. Jag borde gått och lagt mig för att vila en stund. 

Istället tog jag mig en rejäl portion efterrätt. Chokladpudding, pannkaka, sylt och mjukglass och till det kaffe. Kaffet var väldigt efterlängtat då jag tydligen inte brygger kaffe åt mig själv. 

Väl hemma igen tog jag och hundarna en dryg timmes promenad runt Stångån. Men omigen. Detta blöta slask som visar sig som en svart asfaltssörja på hundarna. Jag hade inget val. Det här kunde jag inte torka bort. Det blev storbad. Freja är enkel, hon är så liten. Två schamponeringar och hon är fantastisk i pälsen. 

Sen var det Kimmos tur. Han är typ fyra gånger så stor och allt tar så mycket längre tid. Dessutom är han envis som synden och vägrar samarbeta. Envis som synden och när jag behöver vara framåtlutad över badkaret skriker min rygg nej. Men som den oxe jag är, är jag också envis. Och jag vann kampen.Kimmo är nu väldigt nyschamponerad och ren. 

Skulle kunna vara runt strömmen i Norrköping, men....

Nej, det är inte fult nån stans. 

Då jag tvingats duscha två hundar så blir konsekvensen att städa hela lägenheten. De rystar sig och fläckar ner överallt. Så nu har jag våttorkat ytor, väggar, dörrar och allt annat ni kan tänka er. Och mitt i allt inser jag att jag behöver byta vatten och snitta om mina Alla-hjärtans-dags-blommor. De har stått sig så fint i nio dagar. Om jag bara pysslar om dem lite till håller de säkert över helgen. 

Nu när hundbad och städning är klar så tänder jag ljus och myser ner mig. Ett go-natt-samtal och sen ska jag slumra gott till en Netflix-serie.  Eller så väljer jag kanske att lyssna till min senaste bok av Gustavsson-Kant. 

Jag har haft en härlig dag, hoppas du också haft det. 

Så här långt in på sportllovet har det inte blivit något sportande alls. Hundpromenader förstås men inte mer än så. Jag vill ogärna erkänna det men jag känner fortfarande av mina trasiga revben även om det gått mer än åtta veckor sedan jag föll. Vi kan väl lugnt konstatera att jag har slagit mig nog under de här första två månaderna så att det räcker för flera år framöver.

Halkan har varit besvärlig. Jag känner, eller mer är bekant med, fler än en handfull personer som under förra veckan ramlat och brutit sig. Populäraste skadan är brutna ben i handlederna men även ett lårben och en överarm har jag hört talas om. Jag önskar er alla god bättring. 

I lördags tog jag mig en tur på stan i trevligt sällskap. Jag lär mig gatnamn, platser och var affärer ligger och vad de heter. Det var inte utan lite stolthet jag kunde svara på frågan om var Missionskyrkan ligger. Linköpings city är faktiskt trevligare än galleriorna på rad i Norrköping. Snön som kom var supermysig och jag är glad för den då det blev mycket ljusare vilket verkligen behövdes. November och december tog hårt på psyket. Nu har snön smält bort och det är ok för ljuset kommer innan sju och det håller i sig till efter 17. Tack och lov för det. 

Min vän V berättade den glada nyheten, som jag hade missat, att en ny säsong av Outlander låg ute på Netflix. Ni kan ju gissa vad jag la typ 11 timmar på i helgen. 

Älskar allt med den här serien, miljöerna, kläderna och framförallt Jamie....

Lördagar så här i februari kretsar mycket kring mellocirkusen. Har man inget bättre för sig kan man kolla och tycka till. Här ser ni mitt mellomys. Inte så lyckat, feffisarna smakade inte bra. Tur att jag har nära till Coop. En snabb sväng dit och ett rör pringels senare så var kvällen räddad. Vad jag tyckte om deltävlingen? Rätt låtar gick vidare till Finalen. Tusse skulle kunna ta hem hela skiten om inget bättre dyker upp i sista deltävlingen. 

Den här lilla ängeln tycker jag mycket om men häromdagen slog det mig... Hon ser verkligen lite deppig ut. Jag får liksom känslan av att jag borde muntra upp henne. Samtidigt undrar jag varför jag inte sett hennes nedstämdhet tidigare. Eller är hon som  den där Madonna statyn? Hon som gråter emellanåt. Föränderlig. 

Jag la mig skapligt tidigt i  går och var uppe och ute med hundarna innan sju. Njutbart då det inte var mörkt. Äggfrukost, det var länge sedan. Det är så mysigt att fixa i ordning frukost, tända ljus och göra té. Just nu är det här verkligen min favoritmugg att dricka té ur. Att sedan tända den fina lyktan är pricken över i. Jag har fått båda av mina gamla år 4:a elever på Mosstorpsskolan. Många fina minnen därifrån trots att jag inte var där så många år. Tacksam över att jag fick prova på att jobba både på högstadiet men också över min tid i min lilla 4:a. 

Det här kan göra mig så himla glad. Två, perfekt kokta, ägg! Dessa låter jag bli ribban för dagen. I dag blir det en tur till IKEA, ska käka lunch där också. På min lista står så klart ljus men också en tvättkorg då den jag har är totalt demolerad. Hur kan en tvättkorg gå sönder? Jo, har man en sån som är en säck med handtag och metallben är det inga problem. Benen har givit vika och ett har tom brutits av. 

Mitt té är verkligen populärt här hemma. Kimmo dricker det egentligen inte men han blir triggad när Freja går bananas. Djur ska inte dricka sånt med koffein i. Mitt vanliga té är koffeinfritt men just det här är det som U hade med sig och det är "svart". Jag letar med ljus och lykta efter "Bring the boost", med smak av bla kardemumma men det verkar som om det inte görs längre. Kanske är det så att jag får leta reda på en riktig téaffär, de borde ha något likvärdigt. 

I går skulle jag följa med Tyra till banken, vi hade dessvärre missat att man måste ringa och boka tid pga pandemin. Nu har vi gjort det, besöket är inbokat i morgon. På torsdag blir det en tur till Norrköping där jag har en del ärenden. Jag ska även passa på att ta turen förbi gravarna för att tända ljus. 

Sportlovet är perfekt på det sättet. Ingen stress, gott om tid att ta tag i småsaker och uträtta ärenden. Jag hoppas att alla ni, som liksom jag är ledig den här veckan får samma känsla. Återhämtning!

Ha nu en finfin tisdag.

Känslan Av Sammanhang är viktig. Superviktig faktiskt både när det gäller inlärning men också socialt. Hur många av våra hemmasittare blir just det för att de saknar KASAM. Hur det blivit så har lika många förklaringar som det är olika individer men det finns ett antal stora drag som man ser. Psykisk ohälsa, NPF-diagnoser, utsatthet på skola eller jobb, oro över familjesituationen och väldigt mycket mer kan skapa känslan över att inte höra hemma eller ingå i ett sammanhang. 

Vad gör man då åt detta? När det gäller barn och ungdomar så ligger det stora ansvaret på samhället, skolan och de instanser som kan kopplas på och in. När vi kommer till vuxna är det lurigare, givetvis finns det verktyg för att hjälpa men vanligtvis går det genom vården. Första instansen kan vara vårdcentralen eller om du har jobb, via företagshälsovården. 

Jag har mött ett stort antal elever som varit/är hemmasittare. Många fler på högstadiet än mellan, och givetvis fler på mellan än på låg. Ganska naturligt, små barn är lättare att tvinga i väg till skolan än äldre. En del ungdomar går i väg på morgonen och driver sen runt på stan eller hamnar hos nån kompis. "En skola för alla" är verkligen inte det. Man kan inte knöka in eleverna i samma form. Dessa stora, anonyma skolorna med långa skåpsklädda korridorer där toaletterna är äckliga och närheten till ett centrum är stor, är som gjort för att elever ska avvika eller inte alls komma. 

Jag har mött vuxna som blir "hemmasittare" också. Vanligtvis förklär man sin frånvaro med massvis av VaB varvat med egen sjukdom. Ju mer de är borta desto mer ångest får de när de kommer till jobbet. Till slut kan det räcka att de kommer med bilen till parkeringen så utlöses ångesten. När det gått så långt är det otroligt svårt att komma tillbaka. Det brukar bli en längre tids sjukskrivning och därefter arbetsträning på annan arbetsplats eller eventuellt studier för att helt sadla om. Sverige har väldigt många långtidssjukskrivna och det tycker jag är oroande. Det gör mig på riktigt ledsen. Jag önskar att alla ska ha ett arbete och känna glädje över det. Inte så att man måste längta till jobbet men det ska kännas tryggt och att man emellanåt kan skratta med sina kollegor. 

Genom mina år som lärare men också när jag arbetade på lager eller med dementa har jag haft kul på jobbet. Jag har känt mig viktig och behövd. Jag har haft en känsla av sammanhang. Om jag varit sjuk så har jag välkomnats tillbaka och känt att jag varit saknad. 

Nu har jag bytt både stad och jobb. Jag har börjat bygga upp min känsla av sammanhang. Jag lär mig något nytt varje dag, alltifrån nån ny faktakunskap till hur en kollega "är". Det ligger inte för mig att tassa på tå men jag inser att jag bör hålla igen lite. Jag har 140 elever att lära känna och  tjugotalet kollegor. Här får man passa sig så man inte trampar i det berömda klaveret. Under gårdagen rätades ett antal frågetecken ut, givetvis fylls det på nya igen men det är ju så det är. Jag kände mig ändå lite bättre till mods och humör när jag gick hem. 

Så här såg min anteckningsbok ut efter två veckors observationer. Jag hade skrivit in alla anteckningar i ett dokument men min dator har valt att haverera så jag kommer varken åt dokumentet eller min mail. Svårt att få överblick i den här röran men jag lyckade änså lösa EHT-mötet på ett tillfredställande sätt. 

På jobbet använder sig eleverna av Polyglutt. Jag har ingen direkt uppfattning om det digitala hjälpmedlet men blev glad att se att min gamla bloggvän har flera av sina böcker med här. 

Nej, det är inte superkul att laga mat åt sig själv. Jag gör det på helgerna men i veckorna blir det matlådor från ett storkok eller som här, en snabbvariant av kyckling och pasta. Till det ett stort glas rött, i form av tomatjuice. Jag älskar tomatjuice. Drog i mig en hel liter i går. Skulle nog kunna leva uteslutande på den under en längre tid. 

Freja ligger och trycker i sin puff vid elementet, hon är en liten fryslort. Det blir inte lättare för henne när Kimmo, som helst vill ha det riktigt svalt väljer att gå ut på balkongen. Då står balkongdörren på glänt och det blir kallt i lägenheten. Det är som med småbarn, svårt att göra alla nöjda samtidigt. 

Han har fortfarande inte förstått att han kan putta upp dörren utan blir stående i väntan på att jag ska komma och öppna upp åt honom. Kimmo är nog inte den skarpaste kniven i lådan men han är verkligen den underbaraste hund man kan tänka sig. 

 Mjukstart. Jag la mig ganska tidigt i går och vaknade redan vid fem i morse, jag gick inte upp då men sov inte så mycket där efter heller. Det har varit en del "spring" i trapphuset sent i går kväll och under natten. Det bor ganska många yngre i huset och Freja vaktar rejät på kvällar och nätter. Hennes skall har väckt mig (och kanske flera grannar) tre, fyra gånger under natten. Jobbigt och väldigt svårt att träna bort. 

Som vanligt på helgmornarna kollar jag på Nymo och ger mig själv en lugn start. Jag har inga stora planer för helgen, ett par måsten och några borden och sen så vi får se vad som görs. 

Nu önskar jag er alla en riktigt fin helg!

Välkommen du underbara fredag. Så skönt att det går mot helg igen. I går övverraskade jag mig själv med att verkligen genomföra ett yogapass på hemmaplan. Jag förstår inte varför jag har så svårt att yoga mera kontinerligt. Min kropp behöver det och nu ska jag verkligen försöka hänga i. Eftersom jag inte går till gymmet är det här bästa alternativet. Med en dyr och fin yogalärarutbildning i bagaget är det ju synd och skam att jag inte tar tag i det på ett bättre sätt. I dag har jag givetvis träningsvärk de luxe men det är bra. 

När jag tränar är det mest för att få igång blodcirkulationen i musklerna, komma åt de där små knutorna som bildas av för mycket tid framför datorn, skrivande på tavlan och uppdragna axlar pga stress och kyla. Jag älskar ju yoogan och i dag var första dagen på två veckor då jag inte kände mig bakis när jag vaknade. Väldigt onödigt tillständ att vakna med huvudvärk, stel kropp och energilös när jag jag inte alls var på nån fest kvällen innan.

I går somnade jag efter 22, rekordsent för att vara mig den senaste tiden. Konstigt nog så vaknade jag halv fem. Ändå känner jag att det finns lite energi i mig. Måste vara yogan. Den fungerar som placebo eller så är den verkligen så fantastisk som jag alltid inbillat mig. Helt galet att gå upp och slå på tv:n och det minst tråkiga att titta på vid den tiden är Lailaland, med teckentolk!!!

Jag är galet stolt över eleverna i min klass. Alla, verkligen alla klarade NO-provet. Givetvis låg en handfull på gränsen men ändå... Underligt med tanke på att jag är en bättre SO-lärare än NO-lärare. Hur som helst, i dag planerar jag att överraska klassen lite. Vanligtvis är jag superförsiktig med övverraskningar då jag har flera elever som behöver tydlighet och framförhållning. Men jag tror att dagens lilla surprise är av det slaget att sammtliga kommer gilla läget. 

Fredagar är min korta arbetsdag. Jag har planerat att måla stolarna när jag kommer hem. För att det verkligen ska bli av har jag skrivit in det i min kalender och mentalt förberett mig. Jag ska också ta mig en tur till kyrkogården för att tända ljus. I dag är det 16 år sedan min mamma somnade in efter många års sjukdom i KOL. Alltid älskad, alltid saknad, aldrig glömd. 

Vi går mot adventsstider och jag gläds åt de grannar som satt upp och tänkt sina utebelysningar. En annan favorit är de små orangea godingarna som finns lite överallt så här års. Man tänker, jag tar en och strax därefter har man ett smärre berg av skal framför sig. Hur går det ens till? Jag tröstar mig med att de är sprängfyllda med välbehövligt C-vitamin. 

Nu ska jag hoppa i kläderna, ta med hundarna på en sväng innan det är dags att sparka i gång den här arbetsdagen. Jag önskar er en fin dag, och hoppas att ni liksom jag känner av fredagskänslan.