Jösses vad dagarna bara rusar fram. Den här hösten tar nog priset. Nu är det mörkt större delen av den jobbfria dagen. Ingen fara alls, jag mår inte dåligt eller blir deppig när hösten kommer. Snarare tvärtom. Däremot tycker jag att det är svårstädat när man bara har inomhusbelysningen att förlita sig på. Det är också trist att veckodagspromenaderna med hundarna till största del sker i mörker. Jag vet inte om hundarna egentligen bryr sig men jag önskar att de fick lite fler timmar med dagsljus på sig. 

Det är mycket jobb nu men här kommer lite blandade bilder sedan sist. 

Då jag slutar tidigt på fredagarna passar jag ibland på att göra stor- och långkok. Senast blev det en 3-4 liter med köttfärssås. Alltid bra att ha hemma. 

En skum kvällspromenad i Trädgårdsföreningen. Nu har jag lovat mina kollegor att inte gå där efter mörkrets inbrott trots att jag har hundarna med mig. En våldtäktsförsök i veckan som var gör att det känns onödigt att utmana ödet. 

Ny favorit som faktiskt slår Troccadero Zero. 

Tidig lördagsmorgon med kaffe i sängen och tända ljus i lägenheten. Hur mysigt som helst. Just i dessa lägen omfamnar jag den mörka årstiden. 

Äntligen, som jag längtat. Nu säljs de vaniljfyllda saffransmunkarna igen. Himmelskt gott till 11-kaffet. 

Man kan inte alltid lyckas. Jag tänkte testa palettblad igen, men det gick sisådär...

I helgen som var hade Freja och jag egnetid då Kimmo var hos Elis. Helt plötsligt kan den här lilla damen både lyssna på matte och gå fint i kopplet. 

Söndag kan ibland bli pizzakväll. En helt godkänd pizza, men inte mer än så. 

Det blir en del fika och jag inser när jag tittar på bilderna att olika sorters bullar och munkar fyllda med nån form av vaniljcreme verkar vara mitt förstaval. Dessa är från Café Gyllen och jag rekommenderar dem varmt. 

Nu kör vi tre dagar till innan jag tar lov. Jag har planerat in en del men det ska givetvis även bli tid till att bara ligga i soffan och kolla på serier och filmer. Precis så där lagom chill som det ska vara när man är ledig. 

Ha det bäst!

Söndagsmorgon och jag känner mig glad. Vilken skön känsla att vakna upp på morgonen med en pigghet i hela mig, ta ut hundarna, dricka kaffe och allt med en känsla av att trivas och vara nöjd. Det är nog gårdagens mysiga middag med barnen som fortfarande ligger kvar i kroppen som en mjuk, värmande filt. Jag ska lägga känslan på minne så att jag lättare hittar tillbaka till den när jag som bäst behöver den. 

Ibland känns det som om jag bäddar i onödan. De här två, framförallt Kimmo, river gärna runt bland överkast och kuddar. Freja söker mest en plats i solvärmen. Ibland händer det att jag kommer hem på eftermiddagarna och finner kuddarna på golvet, överkastet borta och duntäcket i en rul längst ner i sängen. 

I går var det för en gångs skull lugnt på innergården och jag och Freja kunde sitta där ute nån timma på kvällen. Så himla mysigt att bara andas, läsa i en bra bok och vara. 

Denna söndag ska jag gå en sväng på stan, fika med en vän och sedan ta en riktigt lång och skön promenad med vovvarna i trevligt sällskap. Eftersom det är söndag har jag tvättstugan framåt kvällskvisten. Då ska jag också passa på att förbereda inför jobbveckan. På det stora hela tror jag det här blir en strålande dag, både vädret och mitt humör tyder på det. 

Hösten ändå! Dagar som dessa är den helt magisk. Den höga, klara luften är så energigivande. Det känns som om jag sköljer av hjärnan i en kall fjällbäck. All oro, all tanketrafik bara försvinner. Underbart!

Jag hoppas er söndag blir lika bra som min. Så hörs vi framöver...

Min pappa! I dag är det 11 år sedan han tog på sig sina änglavingar. Han var minsann ingen dussinmänniska. Han gjorde intryck på många, på gott och ont. Även på mig. Så här många år senare spelar minnena ett spratt, ett bra sådant, och jag minns nästan bara alla fina stunder. Jag har på de här elva åren tagit reda på och förstått vad som formade honom till den han blev och var. Det jag minns allra bäst är vilken bra morfar han var till mina barn, även när hans ork tröt pga hans sjukdom. KOL! En djävulusisk sjukdom som skapar både ångest och panik. När den eviga sömnen kom till pappa kom den som en befriare. Jag försöker tänka så, att efter ett slitsamt liv med många år av andnöd så kom döden som en befriare även om jag vet att pappa velat vara kvar hos oss. I dag ska pappa minnas och kanske hans liv firas genom middag tillsammans med mina barn. Vi ska dela våra minnen alltifrån Elis "orka-gå-choklad" och Tyras bus med morfar när hon badade i plaskpoolen eller satt i sandlådan till mina egna minnen där pappa för varje år blir alltmer lik en superpappa. Han gjorde alltid sitt bästa och alla val han gjorde, gjorde han för att han trodde det skulle bli det bästa för oss som var nära honom. 

Man får väl ändå kalla det lördagslyx att vakna supertidigt, tassa upp och sätta på kaffe för att sedan få dricka det i sängen. Jag vaknade strax efter fem men kände mig ändå skönt utvilad. Underbart, det behövde jag. På morgonpromenaden var vi som vanligt, på helgerna, nästintill ensamma ute. 

Jag älskar hösten, det är så underbart att tända ljus, svepa in sig i en filt eller...

... gosa med den här myshunden. Freja har två lägen, av eller på. Fullt ös eller totalt lugn. Hon kan ligga så här, till synes i drömmarnas värld men vid minsta ljud kan hon fara upp och vara klarvaken. 

Jag sällar mig till skaran som "förfasar sig" över alla dessa elsparkcyklar. De allra flesta lämnar dem på ett bra och säkert sätt men så finns det givetvis ett antal PUCKON. Dessa idioter verkar helt befriade från trafikvett eller sunt förnuft. Jag hör till de lyckliga som vare sig är synskadad eller i behov av rullstol eller rullator. En sån här parkering ställer till problem om man måste styra ner rullstolen från trottoaren, kanten är väldigt hög och jag gissar att tipprisken är ganska stor. 

Hösten är verkligen här. Det märks bla på att planteringarna i Trädgårdsföreningen tömms. Vilken tur för mig att jag nallat skott från palettbladen vid två tillfällen. 

Vacker kvällspromenad tidigare i veckan. 

Jag har vid två tillfällen i veckan varit i Johanneslunds centrum. Jag gillar området alltmer. Här finns allt man kan önska sig. När jag kommer hit känner jag ett lugn. Det är rent och fräscht och det finns oväntat många grönområden som skulle vara perfekta för mig och hundarna. Själva centrumet har allt man behöver, är öppet och ljust och fyllt av trevliga människor. Om jag ska flytta är det här verkligen ett område jag kan tänka mig. 

Visst får den här bilden ens fantasi att gå igång. Som en sagovärld. Vem bor här, vilken är deras historia, vad kommer att hända osv. Jag har sagt det förr men vår natur är verkligen magisk. 

Nu önskar jag er en superhärlig lördag. Jag tror den blir fantastisk både vädermässigt och på andra sätt. Ha det riktigt göttigt nu. 

Eller hur? Så min drake måste vara på väldigt hög höjd. 

Kort summering; 11 månader senare har jag äntligen fått rätt sänggavel, men den felaktiga står kvar då man har ett bolag för leverans och ett annat för upphämtning. Hur sjukt är det? Dessutom måste man "sitta på pass" i 4 timmar då fraktbolagen inte kan säga en exakt tid. Om det här löser sig vid nästa bokning har jag suttit på pass 5x4 timmar. Alltså 2,5 arbetsdagar. Jag inser nu att det är en mycket dyr säng med gavel jag köpt från Trademax. 

Annat trassel den sista tiden är ett borttappat körkört, medicin som inte kan hämtas ut då det krävs legitimation, mamografi jag inte kunnat gå på av samma anledning. O så en del annat men nu släpper jag det. I alla fall för nu. Nu är det fredag. Jag har stuvat sänggaveln på plats och det blev ok. Tror jag måste köpa en sängkappa för att känna mig helnöjd. 

När jag ändå skulle ut och slänga kartongen och en massa plast så passade jag på att hiva solstolar, en golvlampa, balkonglådor och blommor över balkongräcket för att sedan gå med det till returrummet. Bättre sent än aldrig men nu är balkongen till viss del som jag vill ha den. 

September har ju alltid varit en händelsrik månad. Många fyller år, svåra saker har hänt, både personliga och värdsliga. För mig är den här dagen den dagen jag miste min andra mamma. Finaste faster Stina. Jag har berättat om henne förr och kommer göra det igen. Hon har gjort sådana avtryck att tom min dotter har en tatuering i hennes ära och om hon får en dotter nån gång ska hon heta Stina. 

Just i dag tänker jag tänka på allt fint kring Stina, inte något annat. Jag har tänt hennes "Välkomstlykta" som hon tyckte så mycket om. Jag borde köpt hem räkor eller kräftor som hon älskade så mycket men jag var nog både för trött och för mätt för att tänka så långt. Det kanske får bli i morron. 

Ute är det magiskt varmt och Freja och jag har intagit balkongen. Det kan vara så att vi sover räv här en liten stund innan det är dags för nästa hundpromenad. Det har varit så livat på min baksida, alla dagar i veckan, sen i april, så jag har inte nyttjat min balkong så mycket. Nu tänker jag att vi ska passa på. 

Jag önskar er en fin fredagskväll och en härlig helg. 

Så här mindre än ett dygn efter spruta nummer två känner jag en obehagskänsla i kroppen. Huvudvärk, ont i lederna, varm och kall om vart annat. Ja, som om hela jag är i olag. Exakt så här kan jag iofs känna mig vilken dag som helst men just nu funderar jag på om det beror på biverkningarna. Det kanske blir som så att jag får lämna jobbet och gå hem efter lunchen. Jag har en viktig biblioteksutbildning i eftermiddag men den är digital så den kan jag alltid ta hemifrån. 

Bortsett från vaccinationen så snurrar dagarna på i ett rasande tempo. Jag blir trött, tröttare än vanligt. För tretton år sedan sisådär valde jag att börja jobba med elever i mellanåren för att jag kände mig klar med de små. När jag sökte mitt nya jobb här i Linköping så valde jag att söka en 4-6 tjänst. Helt plötsligt står jag här med småfolk igen. De är supersöta, jättegulliga på alla sätt och vis men de är också utmattande. Förmodligen vänjer jag mig och just nu väljer jag att gilla läget. Funkar det inte så får jag söka mig vidare värre än så är det inte. 

På hemmaplan njuter jag över att den heta sommaren verkar vara över. Nu kommer den tid som jag älskar allra mest. Tidig höst! Soliga dagar med krispig luft då vi kan gå längre promenader och Kimmo är pigg och alert igen. Trädgårdsföreningen bjuder på sensommarblomster. 

Palettbladen lyser i sprakande färger. Jag ska ta och sno åt mig ett par skott i morgon när vi tar vår morronpromenix. 

Nu är snart min lunch slut och jag ska hämta nya elever som behöver lite extra spec undervisning. Därefter blir det till att fara hem, vila lite och sedan vara med på utbildning. Jag hoppaas den här obehagskänslan ger sig under eftermiddagen eller kvällen så att jag kan gå till jobbet i morgon och känna mig mer som mig själv. 

Ha nu en fortsatt fin tisdag. 

I dag fick jag hänga på låset till Coop. Mjölken här hemma tog slut i går och jag var för bekväm för att gå och handla då. Jag fick så klart bita i det sura äpplet och traska i väg lagom till öppningstid.

Vi har haft svajigt väder här under helgen. Turligt nog klarade vi oss utan regn under lördagens utflykt men det blåste bra mycket vid Varamobadet.

Folktomt och stängt överallt. Det ser helt annorlunda ut en solig och varmare dag.

Ett vattenkast utöver det vanliga.

Motala är oväntat vackert och turistvänligt. Hamnområdet är väl värt ett besök.

Som att köp grisen i säcken det här med att käka pizza på random ställe. Vi valde en pizzeria i Vadstena och jag blev glatt överraskad. Jag älskar den tunna bottnen och såsen var perfekt.

Den bästa röran! Då jag flyttat från Blacka så kommer jag inte åt att handla den så ofta. Ica-butiken gör den själv och den är himmelsk. Gillar man inte rödlök ska man dock undvika den.

På lördagseftermiddagen kom häftiga skyfall här. Det blev totalstopp i stupröret och jag lyckades fånga en vattenkaskad på film, kan tyvärr inte ladda upp filmen här. Det stod som en pelare en bra bit upp över mitt balkongräcke. Jag tror fastighetsskötaren behöver rensa i ?silen?. Den ser ut att vara igensatt efter takrenoveringen.

Den skramlas, bankas och stökas i min trappuppgång i dag. Tre olika hyresgäster flyttar ut. Bra att jag är hemma och kan hålla lillhunden lugn. Hon reagerar när hon hör konstiga ljud genom att varningsskälla.

Ute är det sol men luften är sval. Helt enkelt ett perfekt väder enligt mig och Kimmo. Jag måste erkänna att jag längtat efter få glida i ett par höga stövlar och dra på mig en finstickad tröja. Ja, jag vet att jag är galen men jag gillar förhösten.

Nu hoppas jag att ni alla får en fin dag!

Sista dagen i juli är här. Som en sista suck efter en lång ledighet. Jag vet att augusti räknas som sommarmånad också och att både september och oktober kan vara superhärliga. Nu är jag dock redo att komma in i vardagen, träffa kollegorna (både de stora och små). Jag ser fram emot att börja att nytt läsår där jag är med från start. Vara med när hjulet snurrar ett helt varv.

Tyras flytt är över och jag andas ut. Nu är hon på ett tryggare ställe där de kan få lugn och ro. De har jobbat hårt med packande, bärande, städning och allt det där. Min egen insats var minimal, jag servade med mat, var stöd när det behövdes och drog av fönstren lite snabbt.

Tyvärr har min kropp varit ur gängorna i veckan. Jag ska inte gå in på detaljer men jag känner mig fortfarande svag. Jag sover jättedåligt, blir orkeslös på dagarna och så rullar det på. Jag ska göra mitt bästa för bryta det dåliga mönstret. Första dagarna är värst då man ska gå emot allt som ens kropp säger och vill. Då får man lite på sin egen envishet.

Äntligen har regnet kommit och dragit ner temperaturen rejält. Underbart!!! Kimmo var så pigg i går kväll och hade hög svansföring och stuns i stegen. Han gick brevid mig, sökte ögonkontakt och hela tiden med ett leende på läpparna. När Kimmo är nöjd blir även Freja som en ny hund. Så härligt!

Jag önskar er alla en finfin lördag vad än ni tänker ha för er.

God morgon alla sköningar!

I dag är det 9 år sedan jag adopterade min öländska pälskling. Total vilkorslös kärlek! Med facit i hand kan jag konstatera att jag borde läst på mer om just så stora hundar. Det har ändå gått väldigt bra. Han är en trygg, lugn och harmonisk hund. Han har varit nålen i min ända när jag haft mina svagare stunder. Ibland tänker jag att det är han som hållt mig på rätt sida av vägen här  i livet. Med det menar jag att han alltid sett till att jag måste ut, flera gånger om dagen trots kronisk smärta.  Han tröstar mig när jag är ledsen och gör mig lugn. En riktig terapihund. 

10,5 år gammal och det börjar verkligen märkas att det är en pensionär jag har att göra med. Kimmo tål inte värmen så bra så därför har jag fått anpassa mig och Freja till hans behov. När väderprognosen berättar om värmerekord så har jag satt väckarklockan på 5-6 för att vi ska hinna med vår långpromenad innan temperaturen blir för hög. Under resten av dagen blir det små kissrundor men med kortare intervaller. 

I går träffade jag Elis för en lunch på Pizza Hut. Superhärligt att ses, det var ett tag sedan sist. Jag tog tåget till Norrköping och han hämtade mig på stationen. Maten var väl sisådär. Jag mindes den som godare... Givetvis tog jag en mjukglass. Kallare mjukglass får man nog leta efter.

Efter lunchen åkte vi ut till Kullerstads skogskyrkogård. Jag vattnade lite hos mamma och mormor och morfar. Det var fint. Eftersom jag inte är där så ofta lät jag bli att sätta någon blombukett. Min moster hade planterat fint hos mamma så det kändes ändå ok. Just den här kyrkogården är en av de finaste platser jag vet. Lummig, välplanerad och runt minneslunden är det som ren magi. Att sitta på bänken där och blicka ut över dammen ger ett skönt lugn inombords. 

Titta här! Jag hade totalt missat att monstrean skickat ut ännu ett blad. Det här bladet är av den mindre varianten och kommer nog inte bli vare sig flikigt eller håligt. Jag är glad ändå för plantan kommer bli ännu tätare. Jag ser nu, när jag laddat upp bilden att jag måste duscha av den, mycket damm och hundhår ligger på bladen. 

I dag får Tyra och Peter nycklarna till sin nya lägenhet. Jag är ju som sagt inte rätt människa att lyfta, bära och gå upp och ner tre våningar. Min kropp håller inte för det. Istället ska jag lägga fokus på att tvätta fönster, måste komma i håg att sätta min fönstertvättare på laddning. Jag är så glad för deras skull, de kommer nu bo i ett tryggare område. Säkert kommer de trivas mycket bra och mammmahjärtat kommer känna sig lugnare. 

Det är lite svalare ute i dag. Hoppas det kommer hålla sig så. När jag tittar i väderappen ser det ut som att det ska vara fint över helgen men under början av nästa vecka ska det både regna och åska. Det ser jag fram emot. 

Jag önskar er alla en fin fredag!