God morgon!

Jag gissar att ni, precis som jag, njutit av en strålande helg. Solen har inte sparat på krutet och värmen har nästan varit brutal. Jag har haft förmånen att tillbringa många timmar vid vattnet vilket gör värmen mindre påtaglig. Alla har inte tillgång till vare sig bil eller båt men till många platser runt om i Östergötland går det bra med busstrafik. Man kan utan problem ta sig ut både till Arkösund och Harstena utan att ha båt. Bara ett litet tips. 

Under lördagen fick lilltjej följa med, hon älskar att få springa lös och vara på upptäcktsfärd. Jag känner lätt oro över huggormar och havsörnar. 

Bilden ger inte riktig rättvisa åt naturen. Platsen jag står på här är ett ca 10 meter högt berg så utsikten var magisk.

Till skillnad från Glan och Bråviken är vattnet i ytterskärgården väldigt klart. 

Sol, vind och vatten...

Även tjejen kunde ta det lite chill och bara ligga och sola. Som hundägare får man ändå vara vaksam, även hundar kan bli solbrända och få solsveda. 

Naturen bjöd på en färexplosion med den klarblå himlen, mörkblåa havet, silverfärgade lavar och lila ljung. Det var även ovanligt många humlor som smaskade på ljungen. 

Lördagen bjöd på snabbmat. Jag var inte sugen på pizza eller liknande utan jag tog en Ost-och skinksallad från Blacka Pizzeria. Det var en gigantisk protion så det räckte till frukost också. 

Även gammelhunden vill ha närhet och gos emellanåt. Finaste Kimmo, älskar nästan sönder honom. 

Söndagsmorgon och jag gjorde ett felköp genom att ta soda istället för vischyvatten. det funkade men var mindre salt än vischyvattnet brukar vara. 

I Lindö småbåtshamn var vattnet allt annat än klart, det var nästan gult. Helt galet. 

En favoritvy, Vildmarkshotellet. Det ligger liksom uthällt på bergssluttningen. Jag har varit på hotellet flera gånger och vet att utsikten är magisk därifrån. 

Svinsta skär. En liten ö, eller ett skär som ligger i Bråviken mitt emot Vildmarkshotellet. En rolig historia är att det inte alls fanns någon dansbana här innan sången "Dansen den går uppå Svinsta skär" blev till. Sången skrevd´s för att ingå i en östgötsk revy och då behövde man namnet på ett skär i vår skärgård. Valet föll på just Svinsta. Därefter byggde man en dansbana men det blev aldrig någon stor grej, kan hänga i hop med att man måste ta sig dit med just båt och möjligheterna att lägga till är relativt begränsade. 

Renfanan lyser som små solar lite överallt så här års. Många kanske ser den som ett oggräs men förr användes avkok på växten till avmaskning, för att stilla kläda och mot generella matsmältningsbesvär. Funkar att ha i sallader också. 

Svinstaskär i sin helhet.

Intressant att se alla dessa badhytter från vattnet. När man åker på vägen ser man bara vissa av taken men här ifrån kan man se variationen. Somliga hytter var bara som ett förråd och en brygga, andra var som lyxiga små sommarstugor. Pyttesmå förstås men här är väl tanken att man till största del bara hänger när det är sommardagar.

Ja, min helg var bra och jag känner mig laddad på energi. Huden är lätt svedd trots solskyddsmedel med spf 30. När man är på skön så är det nästan omöjligt att undvika direkt solljus. Nu drar ju en arbetsvecka i gång och den kommer göra det med besked så jag gissar att tiden i solen blir begränsad vilket kanske är det bästa för mig just nu. 

Jag önskar er en fin måndag oavsett om ni fortarande har semester eller om ni liksom jag har eett jobb att gå till. 

Kram

Härlig fredagsmorgon på er!

Första veckans första fredag känns väldigt välkommen. Jag är lite trött och matt. Inte för att det egentligen varit så jobbigt på jobbet men det tär efter en lång semester. HJärnan ska kopplas på och mat-och sovklockan ställas om. Jag är dessutom i ett nytt hus, ett nytt arbetslag (där samtliga är nya på enheten). Jag förväntas till stor del veta vad som gäller hela tiden men jag kan ju högstadiet inte mellan. 

När man möter nya kollegor tassar man lite på tå, vi behöver lära känna varandra vilket kommer kräva sin tid det med. Vi har alla tillgångar och egenheter som vi måste lära oss att ta vara på och acceptera. Jag är inte helt redo att ta emot klassen så det känns bra att det dröjer två arbetsdagar innan det är dags. Mitt klassrum ser ok ut nu. Bänkar är på plats, namnlappar placerade både i kapprum och klassrum. 

Jag har massor av både pedagogiska och praktiska sysslor att göra. Alltifrån att se till att böcker, pennor, sudd, färgpennor, linjaler och skrivhäften finns till att planera upp ämnen och tänka kring hur vi ska göra med utvecklingssamtal och föräldramöte (vi måste tänka nytt nu med tanke på pademin). 

Även mina hundar försöker vänja sig vid att vi har nya rutiner och att matte inte är närvarande och hemma hela tiden. Så här glad och nöjd blir Kimmo när vi tar vår eftermiddagspromenad. Han bara älskar att få glädjerulla sig i nyklippt gräs. 

Det är något poetiskt med järnvägar som sträcker sig mot horisonten på samma sätt som jag älskar gamla skogsvägar. Grindrar, gamla och gistna tycker jag också är fantastiskt vackra. Tänk om dessa vägar och grindar kunde tala och berätta för oss om allt de varit med om. 

I dag plockade jag ett par deciliter björnbär. Det fanns inte tillräckligt mycket för att jag skulle vilja använda dem till paj eller någon annan efterrätt. Jag åt dem direkt, solvarma och söta. Underbart gott. 

Lilltjejen tycker absolut inte om att jag är borta om dagarna så både på morgonen och eftermiddagen vill hon klättra upp i min famn och ligga och sova en stund. Just i går blev det extra mysigt och även jag slumrade till en stund. Glimrande ögonblick att bära med sig. 

Mat är livsnödvändigt, gott och väldigt trevligt. Bästa sättet att umgås på är genom att äta tillsammans. Även om man inte har någon att äta med tror jag att det har ett signalvärde att laga till något som smakar bra. Jag gör det inte alltid utan kan väldigt gärna äta knäcke och dricka té till. I går blev  det tomat med aromat, äggröra, riven ost och Biggans Kebab- och vitlökssås. Det tog bara 4 minuter att laga till men smakade underbart. Kvisttomaterna är fantastiska så här års, stora, saftiga och sprängfyllda med smak. 

Nu är det dags för mig att ta tag i dagen. På jobbet ska vi gå igenom "nya" IST så det gäller att min hjärna är påkollad och med. I dag är också dagen då vi ska bära rosa som ett stöd för Esmeralda men kanske allra mest för att stötta Melinda som driver frågorna. Det jag undrar över är vart jag ska swischa mitt bidrag. När ALS hade sin bucketchallange skulle man även sända ett bidrag, det borde i rimlighetens namn vara samma sak nu. Hittar jag inget svar går mitt bidrag till BRIS istället. Är det någon som vet så hör gärna av er till mig. 

God fredag på er fina vänner!

God morron!

Natten till i går var en stökig historia. Jag sov stenhårt mellan 23 och 02 därefter låg jag bara och vred och vände på mig. Kanske var det den obligatoriska jobbstartsoron eller så handlade det om att jag skulle upp extra tidigt för att följa med Tyra till US i Linköping. Jag klarar en vakennatt lite då coh då, inga problem. Det som är trist är den där konstiga huvudvärken som kommer i samband med sömnbristen. Eftersom jag inte sovit något efter tvåtiden så var det inga problem alls att gå upp på morgonen. Den här sommaren har jag inte heller vänt på dygnet utan alltid kommit i säng före 24. 

Mina pälsklingar har vant sig vid att det är lugna sovmornar under sommaren. Freja kände på sig att det inte var som vanligt och blev lite extra klängig och vill gosa lite mer än vanligt och småsova i min famn innan det var dags för mig att åka. 

Att köra till Linköping innan sju på morgonen var inga problem alls, det var hur lugnt som helst på vägarna. Lika smidigt var det sedan att ta sig från Hovetorp till US, Tyra bor verkligen på rätt sida av staden om man ska ta sig dit. Bra skyltning inne på sjukhuset ledde till att vi var på plats i god tid, vi hade en hel halvtimma till godo. Jag fick sitta i korridoren och vänta under den timma som Tilt-testet tog. Det var kallt inne på sjukhuset och jag blev, som om jag var en gammal pensionär, kall om vristerna av att sitta stilla. Den där frusna känslan satt sedan i under flera timmar. 

Runt 11 var jag på jobbet. Kul att träffa mina "gamla kollegor" men också att träffa mitt nya arbetslag. Även om min chef är positiv så kan jag se att personalbemanningen inte är optimal inför hösten. Hon har inte hittat någon permanent lösning till min parallellklass utan där bemannas det med två lärarstudenter i väntan på en fast anställd. Ingen skugga över studenterna, de är mycket kompetenta men de kommer få det tufft. De ska både studera och arbeta, dela på veckorna och det utan ett fast schema. De kommer alltså inte kunna ta hälften av ämnena eller vissa dagar. Jag är rädd för att det kommer göra det rörigt både för dem själva och eleverna. Även om de planerar väl så kommer det bli som en "springvikariekänsla" över det hela. 

Jag hamnade omedelbart i läget att göra en grovplanering med viss detaljering för att hjälpa dem. Tjejen jag planerade med i går kommer inte förään på måndag nästa vecka. Jag såg hur stressad hon var och det kändes inte bra. Själv känns det som jag har relativt god koll och hoppas att det får fortsätta att vara så. 

För övrigt känns det som om det var många nya ansikten på skolan. Det är jag van vid sedan jag jobbade i Ektorp, där var det alltid stor omsättning på personal. Jag hoppas att det är övergående, att det håller på att byggas upp något som är hållbart. Förr i tiden var det på ett annat sätt. Då kunde man kallt räkna ut vilken lärare som skulle ha vilken klass beroende på om man såg två eller tre eller fler år framåt. Det var på något sätt så att man stannade längre på sin position då. 

Nu är det dags att ta en sväng med hundarna innan jag ska bege mig till jobbet. Det är en strålande vacker dag och jag tror det kommer bli varmt. 

Ha det bäst!

Kram

God morgon!

I går återkom sommaren och jag fick ännu en gång chansen att följa med ut på sjön. Sankt Annas skärgård är mer havet än sjön. Det är ett innanhav med bräckt vatten. Många saknar saltet i vattnet men jag tycker det är perfekt. Salt är ju sinnessjukt uttorkande. 

Då storhunden skulle följa med Elis till landet så fick litenfisen följa med mig. En utflykt som var väldigt mattnade då den innehöll både bilåkande en dryg timme innan vi kom fram till Kalvholmen men också båtfärd och lösspringande på en liten ö. 

När vi kom fram till Kalvholmen var det hett och fuktigt. Efter kanske tre minuter slog blodtrycksfallet till. Jag höll på att svimma och fick lägga mig i en slänt i skydd av en tall. Det tog mig i princip hela dagen att återhämta mig. Ibland blir det så här men nu var det nog flera år sedan sist. 

Liten som på något sätt visade att hon blivit vuxen, lugnare och tryggare. Jag kunde ha henne lös och hon drog inte en enda gång i väg på egen upptäcksfärd eller för att jaga något. Jag var mera avslappnad än jag någonsin varit när jag haft med henne ut. Själv höll jag mig i skuggan hela dagen då jag var ur form. 

Havet, himlen, naturen. Sverige är bra vackert och en del av vårt lands storhet är dess variation av naturtyper. 

Kimmo fick också bada fast i Järnlunden. Jag fick lite uppdateringar under dagen om hur han hade det. 

En slagen stjärna. Så trött hon var när vi åkte hemåt. Det var väldigt varmt och därför valde hon att lägga sig på golvet. I vanliga fall brukar hon vilja sitta i min famn när vi åker bil. Jag har hundbur och bälte åt henne att variera emellan men just i går blev det golvet. 

Ett flygplansstreck! Det är en ganska ovanlig syn nu för tiden. Det är också väldigt mycket tystare ute. Allt detta är så klart efterverkningar av pandemin. Bra för miljön, givetvis. 

Avslutningsvis ett litet klipp på Freja när hon jagar vågor. Ett evighetsarbete...

Nu önskar jag er en skön söndag.

  God morgon på er!

Redan vid 7-tiden var jag redo att kliva upp till en tisdagsmorgon som visade sig vara både sval och mulen. Ozzykatten satt och väntade på att få sitt morgonmål i form av blötmat. Han får det morgon och kväll, en halv påse med mjukmat i sås. De andra två fyrfotingarna vill ut på sin morronkiss och därefter ha varsin tuggpinne. Ja, jag vet... jag skämmer bort mina pälsklingar som om de vore bebisar. Så är det och så får det vara. 

I går var jag en sväng till en av våra grannstäder för att turista lite. Nyköping är en stad som jag mest har passerat på väg till Stockholm. Nån gång när vi åkt buss och den tar svängen genom själva Nyköping så har jag tänkt att det är en otroligt vacker stad. Närhet till vatten, mycket grönska och en historisk känsla som svävar över en. 

Nyköpingshus en medeltida borg. Här ser ni kungstornet. Ursprungligen är den en kastral, alltså ett försvarstorn, som sedan är på- och tillbyggt i omgångar. 

Storhetsmän som Birger Jarl, Albrekt av Mecklenburg och min favorit Gustav Vasa har nyttjat borgen och den sistnämnda la tid och energi på att förstärka den. Hertig Karl (IX) byggde senare om den till ett renässansslott. 

I historieböckerna lyfts Nyköpings gästabud fram. 1317 hölls festligheter på slottet av kung Birger Magnusson. Han passade på att fängsla sina bröder Erik och Valdemar under gästabudet. Han låste in dem i källarens fägelsehåla och kastade sedan, enligt Erikskrönikan, nyckeln i Nyköpingsån. 

Omgivningarna kring slottet/borgen är otroligt vackra. Man har fin utsikt över hamnkvarteren och de gamla vallarna skapar en grön mjukhet med sina kullar. Man har verkligen tagit vara på vattnet som rinner genom staden och det är så snyggt och fint. På promenadstråken kring ån finns en mängd med bänkar men också hammockar att pausa i. 

Hamnen är levande med restauranger, barer, caféer och små matställen där du kan köpa både fish and chips och sushi. 

Det här är ett nytt konstverk för året som kallas Blomman. Jag minns tyvärr inte vad konstnärinnan heter. 

Området kring ån påminner till stor del om vissa delar av Norrköping. Givetvis finns starka likheter med området kring våra Åbackar och området kring både Kneippen och Strömsparken. 

Ibland hittar man motiv som är fantastiskt tacksamma att fotografera. 

Ja, vad säger ni? Är det inte magiskt? Nu är ju den här porten renoverad flertalet gånger men titta på stenarna i grunden. De bär på minnen från en annan tid. Jag vet att man på 2500-talet före Kristus byggde pyramiderna och det är helt obegripligt hur man gick till väga och att det tog runt 200 år att färdigställa dem. I jämförelse med dem är det här ingenting men jag tycker ändå att det är fantastiskt. Inga lyftkranar, inga lastbilar,  inga betongblandare, knappt vettiga spadar, skyfflar eller andra verktyg och ändå kunde man bygga sådana här maffiga borgar. Inte konstigt att människorna blev utslitna och dog tidigt. Jag gissar att arbetsplatsolyckorna var vanliga och inte sällan med dödlig utgång. 

Glass de luxe på Kajplats 2. Jag valde smakerna körsbär, hallan och karamell. Jag älskar ju körsbärssmaken något enormt både i form av färska körsbär men ännu mera den artificiella smaken som finns i Bärry youghurt och körsbärsjuice. Superhärlig konsistens på glassen och underbart god. 

Jag måste avsluta med gårdagens middag som blev svamptortilla. Jättesimpelt men så gott. Tortilla med svampstuvning, extra gul lök och massor av mozzarella och cheddarost och så ännu ett tortilla bröd med lite riven ost på. In i ugnen en kvart så att det blir både kletig på insidan och frasigt på utsidan. Brödet läggs sedan på en bädd av sallad och tomat och givetvis lite Biggans. Så enkelt och gott och helt perfekt efter mitt pass på gymmet. 

Nu önskar jag er en fin tisdag. En dag som inbjuder till att göra inomhusgrejor då det doftar regn och tråkväder. 

Kramiz

God måndagsmorgon på er!

Nu är jag inne på dag 15 med tungt huvud på morgonen och ohyggligt stela axelmuskler. Känslan av att ha ett järnband runt pannan är brutal. Det brukar lägga sig vid 10-tiden men sen återkommer det nånstans mellan 13-19-tiden. Jäkligt irriterande och jag vet inte vad jag ska göra för att slippa det. När vi kliver in i augusti ska jag nog försöka få en tid till en massör eller kiropraktor. I nuläget har väldigt många semester och det är svårt att få tag i nån tid. 

Nu var det några dagar sedan jag bloggade så jag får backa tidsmässigt till fredagen. Åh vad jag hade längtat efter den dagen. Min underbara dotter kom på besök. Vi brukar ses ett par gånger per månad men som mamma vill man alltid se sina barn oftare. Vi startade vår träff med att äta på Lingon & Dill. Jag har hyllat dem mycket innan och tänker fortsätta med det. Maten är helt galet god, personalen supertrevlig och lokalen lugn och vilsam. Det som däremot förvånade mig massor var att det under fredagslunchen var så många äldre där. Minst 4 grupper på 4-8 personer var äldre, en bra bit äver pensionsåldern. Sedan kom det även yngre familjer och ingen tänkte på att hålla avstånd. Jag räknas inte som någon riskgrupp men försöker vara rädd om mig. Det blir nästan löjligt när jag i sådana sammanhang ska vara den som tar ansvar över att vara rädd om andra omkring mig. När en kraftigt överviktig kvinna i 50+ tränger sig fram för att lämna sin bricka var det jag som fick backa. Mycket märkligt. 

Både Tyra och jag valde Grönsakstallrik med Halloumi. Det var underbart gott och halloumin hade en härlig grillsmakäven grönsakerna var smakrika och varierande i textur. En rätt jag absolut kommer välja igen.

På hemmaplan passade Tyra på att göra slingor på mig och under tiden såg vi filmen om The Fire Saga. Fjärde gången jag ser den men Tyras första gång. Kanske kan verka töntigt men det är en film jag blir glad av och glad vill man väl ändå vara?!?

Vi har ju haft dagar och perioder av hällregn här. Det har regnat så pass mycket att tom goskatten Ozzy har valt att ta sin dagsvila i fotöljen istället för under nån buske. Han har ett antal sovplatser runt om i området så jag vet att han kan skydda sig från både regn, blåst och kyla så länge det är vår, höst eller sommar. När vintern kommer vill jag inte att han är ute på nätterna. Han är som en björn, äter upp sig på vintern och blir riktigt fet. På våren och sommaren tappar han i vikt och man känner skulderbladen (?) väldigt tydligt och magen är som en tom skinnpåse. Helt tvärtemot hur matte lägger upp sitt årshjul. I sommar har det blivit mycket skräpmat och fika. Och jag njuter totalt utan skuldkänslor, mat är till för att njutas av och som jag njutit den här sommaren. 

Under fredagens utflykt passade jag på att moffa mandelkubb som om det vore en skål med smågodis. De här kubben var nästan för färska, jag gillar när de är så där torra att de nästan smular sönder. Min mamma kunde verkligen baka de bästa mandelkubben. Jag minns att man fick som en chock när man klev in genom lägenhetsdörren och doften av hjorthornssalt och bittermandelolja slog emot en, det stack verkligen till i näsan som om man inhalerat vicks blå. 

Minns ni den? Vet egentligen inte om den gjorde nån nytta mer än att döva möjligheten till att känns någon annan doft den kommande timman. Den hjälpte iallafall inte mig när jag hade nästäppa. Tacka vet jag rejäl nässpray. 

Att vara ute på sjön om det är havet, en insjö eller en liten tjärn är alltid mysigt och stillar själen på ett magiskt sätt. Aldrig smakar väl fika eller mat så gott som då. Här hade jag med en härlig macka med räkor och skagenröra. 

Jag är ganska dålig på att prova nytt. Har jag hittat ett vinnande koncept vill jag inte överge det. Jag älskar Kantarellpizza och väljer i 8 fall av 10 att ta just den. Väljer jag något annat blir jag oftast besviken. 

I går tog jag tag i att gräva upp de två buxbomen som stått på sidorna om mammas gravsten. Det hade på 16 år blivit väldigt stora, trots att jag försökt hålla efter dem. Turligt nog hade de inte så stort rotsystem så nu får de leva vidare på annan plats. Min moster hade satt en sån vacker bukett som nu kommer fram lite tydligare. Jag har köpt en krysantemum som jag ska plantera i veckan, när buketten gjort sitt. 

I går kom bror med fästmö på fikabesök och de hade med sig galet mycket och gott fikabröd, hälften hade varit nog men det gick ner lite av varje i min mage. Smaskigt och trevligt i en härlig röra. 

Fina Vicki på plats i bilen. Hon har varit krasslig några dagar med stela ben, smärta och dålig mage. Hon är, precis som Kimmo, ingen ungdom längre och krämporna kommer. Men man måste låta hundarna få bli trötta pensionärer också, så länge man kan hålla det onda stången. Det var så roligt att träffa henne och hennes matte och husse. Min Freja var superlugn, vilket var märkligt. Hon bjöd inte in till nåt bus eller lek utan la sig i soffan och var hur lugn som helst. Hon måste känt att hennes kompis Vicki inte var som vanligt och att det var bäst att vara en lugn tjej. Även Kimmo var lugn och valde att gå undan och lägga sig nån annanstans. Är inte hundar helt fantastiska i sin förmåga att känna på sig när något inte är som vanligt?

Jag har inga planer för dagen mer än att jag ska träna. Hundpromenader blir det så klart också. Då det är mulet ute kan vi kanske ta en lite längre tur än vanligt. 

Nu önskar jag er alla en fin måndag. 

Kramiz

I går förmiddag var det äntligen både uppehåll och lagom varmt för en längre hundpromenad. Skönt för oss alla. 

Det var rätt länge sedan vi gick i skogen och den här bilden är väl inte ens tagen i något som kan kallas skog. Det här är mera en större dunge men ändå så full av blåbär. Det var länge sedan jag såg så mycket blåbär på en och samma gång. Lycka för de som är engagerade i att plocka. 

Gårdagens gåta blev mitt enstaka utslag på handleden. Många förslag fick jag bla loppbett, värmeutslag och knottbett. Det kliar inget och verkar inte sprida sig. Får väl bara gilla läget i att huden är kroppens största organ och kan bete sig lite konstigt emellanåt. 

Freja har insett att vi ofta har besök av en hare ute på gården. Hon går ofta till fönstret och spanar. Får hon syn på den larmar hon högt,  gällt och intensivt. Kimmo rusar dit men han får nästan aldrig syn på den. 

Det var otroligt länge sedan jag åt varma mackor. Det är en rätt med minnen från barndomen. Då var det ofta skinkstuvning eller vid festligare tillfällen räkstuvning. Bottennappet var nog om mamma fick för sig att köra krabbstuvning med krabba från burk. Den var liksom torr och fylld med skaldelar. I går gjorde jag på champinjoner och kantareller. All svamp var från Ica men gott blev det ändå. 

Som jag saknar att ha ett badkar hemma. Jag älskar att starta dagen med ett hett bad. Turligt nog kan jag passa på att sno åt mig ett bad när jag är blomvakt åt brorsan. 

I dag blir det fika med mina gamla "kursare" från lärarutbildningen i Falun. Vi brukar ses nån gång per år och Facebook påminde mig förra veckan att det var på dagen både ett och två år sedan vi sågs. Så nu var det verkligen dags. Jag önskar er en fin dag. Här verkar det bli skapligt väder med uppehåll, perfekt för utomhusfika. 

Kramiz

God morgon!

I dag vaknade jag vid sex, kaffe i sängen och långsam start är fantastiskt. Jag har ju semester men kan njuta av att gå upp tidigt när jag får ta allt i min egen takt. Det är bättre för nattsömnen att gå upp på morgonen då det blir lättare att komma till ro på kvällen. Det är vidrigt att ligga och vrida och vända på sig sent på kvällen och en bit in på natten utan att kunna somna. I nuläget har jag en ganska dålig sömn, jag vaknar 3-4 gånger varje natt och varje gång har jag svårt att somna om. Det fungerar nu när jag är ledig men det är allt annat än gångbart om jag jobbar. Kroppen blir tung och hjärnan slö. 

När sömnlösheten slår till så lyssnar jag på poddar, böcker eller sommarpratare. Ibland blir böckerna för läskiga då jag ofta lyssnar på deckare, kriminalare eller liknande. Då måste jag byta. Ibland är sommarpratarna så bra att jag inte somnar för mitt intresse blir för stort. Det hände när jag lyssnade på Sofia Wistams sommarprat. Där lärde jag mig mycket om bla narkolepsi och en väldigt annorlunda uppväxt. När jag känner att jag bara måste sova sätter jag på boken Lätt att somna av Anders Fogelberg som även har läst in den. Den är total öken, och fungerar bra som ett extra sömnpiller. Låter väl egentligen som en dålig recension men syftet med boken är att lyssnaren ska lära sig somna och det gör jag. 

Jag är verkligen en "sucker" för olika serier med deckare, som man skulle sagt förr. Nu är benämns de som kriminalserier. Jag slukar serier som Shetland, Ett fall för Vera, Kommisarie Lewis, Dublin Murders, Morden i Midsommer och Ett fall för Frost. Alla utspelas i fantastiska miljöer och jag blir supersugen på bila genom Storbitanniens landsbyggd och gamla industristäder med början i södra delarna för att slutligen ta färjan i norr över till Shetlandsöarna. Jag uppskattar också de danska serierna Den som dräper och för att inte tala om den nu ganska gamla serien Mordkommisionen. Mycket Netflix och Playkanaler blir det nu när vädret lockar med innevistelse.

Emellanåt tar jag dock klivet från krimtåget och tittar på en dokumentär. Senast såg jag Nunnan på Svt Play. Den handlar om en ung kvinna/flicka som är uppväxt i en strängt katolsk familj i Sverige och som väljer att bli nunna. Intressant och så långt ifrån mitt eget liv som man kan tänka sig. Obegripligt men också väldigt avundsvärt. Tänk att ha en sådan stark tro, hängivenhet, övertygelse och förtröstan att man kan avsäga sig allt som världen har att erbjuda. En av sönerna i den stora familjen har dock inte en lika stor tro. Han är väldigt ifrågasättande. Bland annat frågar han sin mamma varför Gud inte lät mordförsöket på Hitler lyckas för i så fall hade kanske inte alla dessa människor mördats under Andra Världskriget. Mammans svar har jag så svårt att förstå för det är liksom ologiskt för mig, hon svarade "Kanske beror det på att vi inte ber tillräckligt mycket till Gud nu". Skulle det alltså vara så att det vi gör nu påverkar det som har hänt, som en tidsresa på något sätt? Det är det här som är svårt för mig att greppa, det ologiska i religionen. Jag har helt enkelt inte en tro som går över logiken...

I går var jag över till Linköping och träffade Tyra och Pete. Vi var givetvis på IKEA där de handlade en hel del. Själv kom jag bara hem med en bricka med handtag. Jag har haft en sådan förr och har letat efter den både när jag bodde på Hagagatan, i Söderköping och på Gamla Övägen. Jag har liksom inte hittat den efter en enda av mina flyttar. Förklaringen kom när vi firade Elis student hemma hos hans far. Jag hade alltså inte tagit med mig brickan när vi separerade för tio år sedan. Så nu kunde jag sluta leta och inhandla en ny åt mig själv. Borde gjort det för länge sedan, 79 kronor är ju ingen stor summa. 

Vi åt lunch tillsammans på Max. Jag äter ytterst sällan där och numera känner jag mig oerhört gammal när man ska beställa via en skärm. Känns som jag fattar noll. Nu fick jag hjälp av de unga och tog nån burgare utan bröd. När jag först fick den, inlindad i kalla och våta isbergsalladsblad, blev jag besviken. Kall burgare vill jag inte ha. Men ju mer jag åt av den desto nöjdare blev jag och jag tänker att nästa gång ska jag ta samma men kanske med lite extra lök och gurka. Brödet kan jag nästan alltid vara utan och pomme tar jag aldrig. Det enda trista var att salladen var så kall att osten inte smälte ett dugg. 

I dag ska jag träffa min kusin för en fika. Pandemin som råder nu har gjort att vi inte setts på säkert ett halvår. Tanken var att vi ska ses på ett fik utomhus men jag gissar att vädret kommer tvinga in oss under tak. Hur som helst hoppas jag att vi kan lösa det på något bra sätt för jag har saknat henne mycket. 

Den här tjejen är i höglöp nu och pendlar något otroligt i humöret. Hon går från hetsigt vaktande till toktrött på 30 sekunder. Nu har hon också hamnat i mysfasen då hon mer än gärna kommer och skrapar på mig med tassen för att få klättra upp i min famn och somna. Riktigt mysigt faktiskt och när det händer får allt annat stå tillbaka. Bloggandet får vänta, frukosten likaså. Endast när blåsan hotar att sprängas har jaghjärta att putta undan henne. 

Nu önskar jag er en fin dag. 

Kramiz