God måndagsmorgon på er!

Nu är jag inne på dag 15 med tungt huvud på morgonen och ohyggligt stela axelmuskler. Känslan av att ha ett järnband runt pannan är brutal. Det brukar lägga sig vid 10-tiden men sen återkommer det nånstans mellan 13-19-tiden. Jäkligt irriterande och jag vet inte vad jag ska göra för att slippa det. När vi kliver in i augusti ska jag nog försöka få en tid till en massör eller kiropraktor. I nuläget har väldigt många semester och det är svårt att få tag i nån tid. 

Nu var det några dagar sedan jag bloggade så jag får backa tidsmässigt till fredagen. Åh vad jag hade längtat efter den dagen. Min underbara dotter kom på besök. Vi brukar ses ett par gånger per månad men som mamma vill man alltid se sina barn oftare. Vi startade vår träff med att äta på Lingon & Dill. Jag har hyllat dem mycket innan och tänker fortsätta med det. Maten är helt galet god, personalen supertrevlig och lokalen lugn och vilsam. Det som däremot förvånade mig massor var att det under fredagslunchen var så många äldre där. Minst 4 grupper på 4-8 personer var äldre, en bra bit äver pensionsåldern. Sedan kom det även yngre familjer och ingen tänkte på att hålla avstånd. Jag räknas inte som någon riskgrupp men försöker vara rädd om mig. Det blir nästan löjligt när jag i sådana sammanhang ska vara den som tar ansvar över att vara rädd om andra omkring mig. När en kraftigt överviktig kvinna i 50+ tränger sig fram för att lämna sin bricka var det jag som fick backa. Mycket märkligt. 

Både Tyra och jag valde Grönsakstallrik med Halloumi. Det var underbart gott och halloumin hade en härlig grillsmakäven grönsakerna var smakrika och varierande i textur. En rätt jag absolut kommer välja igen.

På hemmaplan passade Tyra på att göra slingor på mig och under tiden såg vi filmen om The Fire Saga. Fjärde gången jag ser den men Tyras första gång. Kanske kan verka töntigt men det är en film jag blir glad av och glad vill man väl ändå vara?!?

Vi har ju haft dagar och perioder av hällregn här. Det har regnat så pass mycket att tom goskatten Ozzy har valt att ta sin dagsvila i fotöljen istället för under nån buske. Han har ett antal sovplatser runt om i området så jag vet att han kan skydda sig från både regn, blåst och kyla så länge det är vår, höst eller sommar. När vintern kommer vill jag inte att han är ute på nätterna. Han är som en björn, äter upp sig på vintern och blir riktigt fet. På våren och sommaren tappar han i vikt och man känner skulderbladen (?) väldigt tydligt och magen är som en tom skinnpåse. Helt tvärtemot hur matte lägger upp sitt årshjul. I sommar har det blivit mycket skräpmat och fika. Och jag njuter totalt utan skuldkänslor, mat är till för att njutas av och som jag njutit den här sommaren. 

Under fredagens utflykt passade jag på att moffa mandelkubb som om det vore en skål med smågodis. De här kubben var nästan för färska, jag gillar när de är så där torra att de nästan smular sönder. Min mamma kunde verkligen baka de bästa mandelkubben. Jag minns att man fick som en chock när man klev in genom lägenhetsdörren och doften av hjorthornssalt och bittermandelolja slog emot en, det stack verkligen till i näsan som om man inhalerat vicks blå. 

Minns ni den? Vet egentligen inte om den gjorde nån nytta mer än att döva möjligheten till att känns någon annan doft den kommande timman. Den hjälpte iallafall inte mig när jag hade nästäppa. Tacka vet jag rejäl nässpray. 

Att vara ute på sjön om det är havet, en insjö eller en liten tjärn är alltid mysigt och stillar själen på ett magiskt sätt. Aldrig smakar väl fika eller mat så gott som då. Här hade jag med en härlig macka med räkor och skagenröra. 

Jag är ganska dålig på att prova nytt. Har jag hittat ett vinnande koncept vill jag inte överge det. Jag älskar Kantarellpizza och väljer i 8 fall av 10 att ta just den. Väljer jag något annat blir jag oftast besviken. 

I går tog jag tag i att gräva upp de två buxbomen som stått på sidorna om mammas gravsten. Det hade på 16 år blivit väldigt stora, trots att jag försökt hålla efter dem. Turligt nog hade de inte så stort rotsystem så nu får de leva vidare på annan plats. Min moster hade satt en sån vacker bukett som nu kommer fram lite tydligare. Jag har köpt en krysantemum som jag ska plantera i veckan, när buketten gjort sitt. 

I går kom bror med fästmö på fikabesök och de hade med sig galet mycket och gott fikabröd, hälften hade varit nog men det gick ner lite av varje i min mage. Smaskigt och trevligt i en härlig röra. 

Fina Vicki på plats i bilen. Hon har varit krasslig några dagar med stela ben, smärta och dålig mage. Hon är, precis som Kimmo, ingen ungdom längre och krämporna kommer. Men man måste låta hundarna få bli trötta pensionärer också, så länge man kan hålla det onda stången. Det var så roligt att träffa henne och hennes matte och husse. Min Freja var superlugn, vilket var märkligt. Hon bjöd inte in till nåt bus eller lek utan la sig i soffan och var hur lugn som helst. Hon måste känt att hennes kompis Vicki inte var som vanligt och att det var bäst att vara en lugn tjej. Även Kimmo var lugn och valde att gå undan och lägga sig nån annanstans. Är inte hundar helt fantastiska i sin förmåga att känna på sig när något inte är som vanligt?

Jag har inga planer för dagen mer än att jag ska träna. Hundpromenader blir det så klart också. Då det är mulet ute kan vi kanske ta en lite längre tur än vanligt. 

Nu önskar jag er alla en fin måndag. 

Kramiz

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...