på nåt konstigt sätt är det ordet länge som får definiera den här helgen. I fredags kväll var jag vaken länge. I lördags förmiddag träffade jag vänner som jag inte sett på vääääldigt länge. Jag tror faktiskt att jag kan säga att jag även fick en ny vän. Länge har jag trott att det stod utom all möjlighet. Tänk vad livet kan förändras bara det får gå lite tid.

Länge satt jag också och var supporter vid ett oljebyte. Kallt om rumpan till slut. Fast jag fick faktiskt skratta en del också. Elis är typ tokrolig och ett långt plaströr kan tydligen väcka de mest knasiga idéer. Jag sov ganska länge i dag. Länge gick jag med hunden, länge kokade köttfärssåsen och länge väntade jag på något som inte blev av. Det sistnämnda är något av det värsta jag vet.

Faktiskt kan jag bli skitsur, jätteirriterad och supertrött när man stjäl. Man kan stjäla mycket från andra människor. Tid, pengar, uppmärksamhet, omtanke.... Ja, ju name it. Jag lägger det inte i nån annans knä. Det handlar fullt ut om mina egna inställningar, om vad jag har i mitt bagage. Jag försöker dock leva enligt den gyllene regeln, "Var mot andra så som du vill att andra ska vara mot dig".

Jag pratade i går med en av de mest kloka människor jag någonsin mött. En person som inte bara är en fantastisk mamma utan helt enkelt en sån där människa som är lite bättre än oss övriga. Och hon är det på ett otroligt positiv sätt, hon har en social kompetens som kan manövrera ut de flesta. Och ändå finns där en enorm ödmjukhet inför livet och framförallt, ett genuint intresse inför andra människor. Ja, ni hajar.... Här skulle man lätt kunna känna sig som en liten myra men inte då.... Jag och mina tankar, känslor och åsikter var viktiga. Det var ett bra möte, jag lärde mig mycket och kände mig respekterad och lyssnad på. Ett möte jag längtat efter och som jag kommer bära med mig, kanske för alltid. Tacksam, tacksamhet, glimrande stund att varsamt paketera och lägga försiktigt i livets minnesryggsäck.

Ibland händer det att man plötsligt inser att man står som vid ett vägskäl. Ska man vända och gå tillbaka, ska man ta höger stig, vänster eller kanske rakt fram? Det är inte så lätt att veta och välja. Och så känner man djupt därinne att det här valet är viktigt. Man vet om att det är avgörande att tänka till, fundera och verkligen ge det lite eftertanke. Just i dag, i eftermiddag har jag haft nån form av inre rannsakan. Jag har, medans jag lagade köttfärssås till ett smärre fotbollslag, tänkt och känt efter så mycket. Jag har grottat ner mig i känslor, funderingar, tankar, saknad, sorg.... Ja det ville liksom inte sluta, det hade nästan ingen ände.

Mitt val blev då att stänga av o ner lite grann. Jag har den förmågan. Det kan reta upp många me n för mig är det en livsnödvändig förmåga. Utan den skulle jag sjunka djupt ner till diverse läskiga träskmonster allt för ofta. Så nu känner jag mig stabil. Jag ska inte tänka och känna mer i kväll. Jag ska bara slappna av och ta det lugnt. Vila mig i tanken att jag finns här och nu, allt har en mening och att min fullständiga övertygelse är att alla kommer få det de förtjänat i livet. Kanske inte omedelbart men det kommer att bli så.

Vilsamt och lugnt ska jag nu njuta av en vacker kvällshimmel.... Jag som så många andra....