Så måste det vara. Min drake stiger och stiger för motvinden är rejäl. Gårdagen innebar en chock, kanske årets största. Men gårdagen är förbi, även om svallvågorna långt ifrån stillat sig. Men just nu, kanske för att det är fredag, tänker jag inte drunkna i nåt mörkt vatten. Arg ? javisst, ledsen ? så klart jag är men jag får inte ge upp. Har inte gjort det förr, även om det varit lockande, så jag gör det inte nu heller.

Torsdag, fredag har vi haft sudiedagar på jobbet. Massor av bra saker har jag lärt mig och även varit produktiv genom att tillverka en engelskastig för år 5. Tanken är att eleverna ska kunna hitta var någonstans de är på den här stigen men framförallt ska de kunna se vart de är på väg under det här läsåret. Vi kan aldrig få våra ungar att nå målen om de inte vet vilka de är.

I kväll kommer barnen hem. Nja, bara den ena kommer i dag. Dottern är så pass stor nu att mamma ratas till förmån för pojkvännen. Istället får jag rå om sonen men också grannen. Det är mysigt att laga mat och käka tillsammans med nån man trivs med. 

O vad händer i morgon då? Har inget stort bestämt men ändå lite förslag. Det jag absolut vet är att jag ska tvina ut sonen med mig på en skön hundpromenad.