I dag har jag jagat runt efter änglarnas små tofflor. Vilka slarviga små rackare de där vingprydda godingarna är. De släpper sina skodon lite överallt. De är märkligt lika Ozzykattens päls. Hur som helst så har jag röjt lite här hemma. Jag har en vän som sa att för varje städning så äger man sitt boende ännu lite mer. Det stämmer. Å andra sidan var den här lägenheten min och mitt val direkt. Jag flyttade till något, inte från.

Jag har kommit in i bra rutiner vad det gäller jobb, barn och djur. Dagarna klickar och går klockrent i lås. Det var länge sedan jag var i så god tid till jobbet på mornarna. Och ändå hinner jag bada när jag vaknat. Det är ju görgött. När allt är så smidigt finns det kraft och energi kvar att vara den Mia jag är. Den senaste tiden har jag fått många fina kommentarer och komplimanger. Sånt värmer och stärker. Det val som kanske inte var mitt, var det rätta. Tack för det säger jag, trots att vägen fram var överjävligt. Aldrig mer. Inte en chans.

Jag, som varken är psykopat eller narcissist, tänker att jag gör om och rätt. Jag tänker alltså inte bara byta objekt och köra på. Stoppa in nån i det hål som blir, eller ännu värre köra överlappningsmetoden. Jag tar chansen att fullständig vända på steken. Min dotter, som är jäkligt skön, sa redan innan vi hade flyttat att "mamma, kan inte du bli i hop med en tjej, det vore så himla coolt" . Där får jag nog göra henne besviken. Jag faller för män, så är det bara.

Just nu tycker jag dock att det är fantastiskt att bara vara. När jag vaknar på morgonen är dagen min. Ingen inre stress, ingen oro, ingen elefant på bröstkorgen. Att få sova i en säng, varje natt, utan att behöva vandra runt. Jösses vad det har gjort nytta för min energi. Nuet är alltså väldigt bra. Men det innebär inte att dåtiden var heltigenom dålig. Inte alls. Jag har så otroligt mycket fint och värdefullt som jag bär med mig. Minnen som jag kommer att förvalta och ta hand om, väldigt mjukt och varsamt.

Jag mår otroligt bra av att mina barn tar sig mellan mig och deras far som de vill. Våra raka veckor kan bli lite "go with the flow". På så sätt tror jag att mina barn bättre känner att mitt hem även är deras. Jag vill att de ska känna att de åker "hem" inte att de "åker till mamma".

Kimmohunden mår fint. Han har fått flera nya vänner att umgås med. Kaxe och Nova är nog favoriterna. Nova är min favorit. Jag planerar att kidnappa denna lilla vita zettervalp. Ozzykatten njuter, konstigt nog, av sin innetillvaro. Han hänger i gárderoberna på dagarna och far runt likt ett skållat troll på nätterna. Han har blivit så gosig och tillgiven. Det är så himla gulligt när Kimmo och Ozzy gosar i hop sig. Ibland är det nästan så att jag håller andan.

I morgon är det fredag. Alltså dags för fredagskänsla. Jag älskar det. Helgen kommer att invigas med att Anneli kommer över på en bit mat. Det ska bli så roligt att få prata ifatt den tid som gått. Förmodligen kommer en hel del framtidsplaner diskuteras också.

På lördag ska jag anta nya utmaningar. Det känns ändå ganska lugnt och kontrollerat. Det blir nog bra och om det inte blir det så löser det sig ändå. Eller hur....