I dag är det dan före dan före jobbaredagen. Ganska så gött mos. Jag ser verkligen fram emot att återgå till vardagen även om jag njutit och mått oerhört bra av min långa ledighet. Det har hänt så mycket bra den här sommaren. Det har också varit en massa tid då det inte hänt så mycket alls. Precis det jag behövt. Tid att vila, läsa, lyssna på bok, promenera planlöst, ta små städryck, kvällsdopp, umgås med släkt och vänner och nära och kära.

Temperaturen ute har sjunkit tio grader. Njutbart! I dag är dagen jag ska glida ner i långbyxor. Japp, ni läste rätt. Ser fram emot det. Har saknat det. Saknat att kunna röra mig utan att bli kladdig över hela kroppen. Att svettas knasmycket i armvecket, knäveck och alla andra veck gör mig helt väck.

Planerna för dagen är att låta hårfärgen betta, styra upp mitt hem någorlunda, ta en promenad med en gammal kollega, sen så finns det utrymme för fler trevligheter om jag skulle ramla över dem. Jo, just det. Det är ju lillördag och i morgon är det min sista jobbfria morgon så något gott att äta och ett glas vin eller två låter som en bra idé. För visst är det bara en skröna att man inte får dricka alkohol när man äter antibiotika? Får nog googla det där.