Det här med "att ta lärdom" det är en jobbig historia. Lite som att vara fast i mellanmjölkensland. Lyssna till andra, ta lärdom, lär av andras misstag osv. Det funkar inte. Inte för mig iallafall. Jag måste liksom in, i, och gegga runt som om jag slafsar runt i Hultfredslervällingen. Det hjälper Nada att nån berättar att det är kladdigt och kallt, äckligt och illaluktande. Jag måste dit själv och grotta ner mig.

Jag önskar att jag skulle kunna ta lärdom. Lite sådär som man gör med beskrivningar på hyllan Ivar från IKEA. Tro inte att du fixar det själv, för satan i gatan vad blåst du kan bli. När hyllan är uppe o du står kvar med femton skruv, tio träplugg och två stag. Ja, det är så dags då att försöka räta ut det som i tidigt stadie blivit böjt.

När radion maler på, när livet känns långsammare än sjörapporten (var ligger eg Norra Kvarken?) då är det daga att ge hela skiten ett finger och greppa det som är viktigast i nuläget. Allt är föränderligt och förgängligt, jorden snurrar på, men alla våra liv har en osannolik förmåga att snurra in sig i oförklarligheter.

Jag kan inte, hur gärna jag än vill, lära av andras dumheter. Jag kan lyssna till dem och försöka tänka ut bättre sätt att lösa trassligheterna på. Men mina egna bekymmer är jag själv chef över.

Ja, hur har det egentligen gått sen sist? Det har gått. Både upp och ner. Jag har fått många glittriga minnen att stoppa i kappsäcken. Möten med helt nya människor. Möten med släktingar som jag inte sett på så länge att jag inte ens minns riktigt när det var. Minst 35 år sedan jag så min kusin och 15 år sedan jag såg min faster. Tänk att människor kan mötas och "bygga broar", hitta gemensamma nämnare och faktiskt gilla olikheter trots åldersskillnad och geografiskt avstånd. Sånt är jäkligt spännande.

I dag har jag nog haft en av årets bästa dagar. Jag har varit i skärgården. En av mina absoluta favoriter är nog Ådskär. Ljuset, klipporna, havet, horisontlinjen... ja, allt det där tilltalar mig enormt. Får jag uppleva det tillsammans med någon jag kan skratta med så som jag gjort i dag, ja då är det en tiopoängare.

En annan pärla i skärgården är Harstena. Helt magisk. Litet, pittoreskt, med sevärdheter som "den stora eken", trankokeri och en insjö med näckrosor i. Fantastiskt! Helt glimrande att man kan ta sig dit med östgötatrafiken om man inte har egen båt.

Nu när dagen slår över till kväll hoppas jag verkligen att temperaturen sjunker litegrann. Det är snudd på olidligt nu. Kvällspromenaden med Kimmo får vänta en liten stund till. Han uppskattar promenaderna mer när det är svalare ute.

I morron väntar än ny dag med nya utmaningar, nya möten och kanske överraskningar. Det ser jag fram emot.