Ja, det är lite som det är. Upp och sen ner. Jag är ganska bra på att kanalisera mina energier åt rätt håll. Eller rätt, vad vet jag? Det är liksom lite stökigt här, både på insidan och på utsidan. Just nu är det jäkligt viktigt för mig att finna lugn och ro, hitta ordning och reda. Jag vill underlätta för mig och mina barn när vi ska ta klivet vidare i världen.

Jag måste vara ärlig med vad jag tycker, tänker och känner. Just nu finns inget överskott att ge till falska leenden eller artigheter. Jag vill vara som en av tjejerna i en "happy high school film". Bara helt naturlig och sanningssägande. Jag har inte råd att slösa med den energi som jag har.

I dag har jag fått hem mina barn. Vi har kollat av praoplats och spårvagnshållplats. Men framförallt. Jag har pratat, berättat och visat vart det är vi ska bo från och med sommaren. I juli flyttar jag och mina barn från den lilla ortens ytterkant in till den något större stadens mitt. Gissa om jag är orolig och rädd? Men, som alltid. Mina fina har verkligen lärt sig något. De har valt att se allt från den ljusa sidan. De läser av och ställer om frekvensen. Så skönt att veta, de är med mig, mer än någonsin.

I kväll har vi rensat vidare i vår röra och samlat gråa sopsäckar på trappen. Det renar och lättar i både kropp och själ. Mitt i allt knas känner jag en fantastisk lycka, värme och stolthet. Jag har fått den finaste av gåvor. Jag har en dotter och en son. Så länge jag är öppen och ärlig mot dem kommer jag aldrig att vara ensam.

Varje dag kan betraktas som den första dagen på esten av mitt liv men just i kväll, just nu... då känns det lite extra som om det är så.