Jag fattar inte varför jag har så jäkla ont i huvudet varenda dag. Synen är inte heller så himla bra. Kanske hänger det i hop. Men vad kom först? Hönan eller ägget? Ögonen svider och jag är mer ynklig än vanligt. Förmodligen spänningsrelaterat.

Varför? Jag har många svar på den frågan. Det mest troliga är nog att jag behöver ta tag i min "att göra lista" och beta av. Prio ett är...

När tempot är högt är det extra skönt med en paus. Att bara få luta sig tillbaka, lyssna till klockan som tickar och andas. Skönt! Jag gillar vanligtvis tempot på mitt arbete. När jag är som jag "ska", går jag liksom i gång och blir bara bättre och bättre ju högre tempot är. Tyvärr är jag inte alltid mig själv och då blir prestationerna lägre än vad jag egentligen vill. Jag har börjat förklara, eller kanske försvara, mig med "Jag jobbar i takt med min lön".

När klockan säger lunchdags kommer de där skakningarna. Små darrningar i händerna. Det är inte bara de som vibrerar utan det känns på samma sätt inombords. Det sitter i ett par timmar. Då är det lätt att jag blir forcerad, det är svårt att vara strukturerad. Jag tröstar mig med att det är övergående. Det ger sig om ett par veckor. Ibland känns den tanken skön men just nu känns det som alltför långt bort.

Så här långt, denna soliga majdag, har jag fått flera saker att glädja mig åt. En underbar vän och kollega är tillbaka så smått i arbetslivet. Jag tror inte att  jag har förstått hur mycket jag saknat henne. Det var som varm vaniljpudding i magen att gå förbi hennes klassrum och se henne in action. Jag har också fått en förklaring på något som var ett bekymmer. Det visade sig att jag själv hade missförstått en sak. Nu kan jag skratta åt misstaget men det skakade om mig rejält.

Sedan finns det andra saker som är mindre roliga. De försöker jag förminska. Jag har strategin att först lyssna, sen sätta mina egna ord på det för att efter det försöka hitta rimliga förkaringar och slutligen bara acceptera svårigheten. Just nu handlar det ganska mycket om smutskastning av mig som person, privat. På konstiga, slingriga vägar har personer fått fatt på varandra och deras omdömen om mig är inte alltid nådiga. Det jobbiga är när det slutligen påverkar min yrkesroll. Eller, inte hur jag är som lärare utan snarare så att det kan ge mig ett dåligt rykte. Hur ska jag förklara så att du förstår? En liknelse kanske....  eller två...Inte vill du gå till läkaren med ditt barn när du har hört att just den läkaren misshandlar sitt eget barn, eller du vill väl inte åka buss med schauffören som förmodligen småsuper under dagarna. 

Förstå min roll. Jag är i en sån position att jag behöver ha förtroende från kollegor, elever och föräldrar. Det har jag just nu men det finns de som jobbar lite på att smutsa ner. Det gör mig matt, för jag vill helst att de tar hand om sin egen tvätt innan de försöker smutsa ner mitt byk.

Så, nog om det...

Jag håller på med en mental "att göra lista". Det står så mycket på den att jag nog måste skriva ner den. Det handlar om alltifrån ommålning av möbler till plantering vid gravarna. Somligt är roligt medans annat är tungt och tråkigt. Det gäller nog att blanda lite. Ta en liten sak i taget. Jag måste inse att jag varken kan eller bör göra allt på en gång.

Nu är min lilla paus slut och det är dags att gå in i upptempot igen, oavsett hur darrig jag är.