Tack älskade. Tack finaste. Tack käraste. Hjärtat växer. I de svåraste, svåra av stunder. Det är då det är så underbart vilsamt och tröstande att få värma våra händer i varandras. Hålla om och bli hållen. Bara vara nära.

I kväll tänker jag på några populära rader ur Bibeln....

Kärle­ken är tålmo­dig och god. Kärle­ken är in­te strids­lys­ten, in­te skryt­sam och in­te upp­blåst. Den är in­te ut­ma­nan­de, in­te självisk, den bru­sar in­te upp, den vill ing­en något ont. Den fin­ner in­te glädje i orätten men gläds med san­ning­en. Allt bär den, allt tror den, allt hop­pas den, allt uthärdar den.

Ibland blir tom jag mållös. Besviken är inte det rätta ordet, förtvivlad eller uppgiven kanske. Nej, absolut inte uppgiven förresten för det finns somligt i livet jag aldrig, aldrig ger upp.

Till skillnad från andra....