Du som haver barnen kär
Se hur liten jag faktiskt är

Vart jag mig i världen vänder
Står min lycka i nina egna händer

Lyckan kommer, lyckan går
Livet river alltid upp sår...

10 cm eller hundra mil.... Det spelar ingen roll. Ensamhet kan inte mätas i metersystemet. Att känna sig ensam handlar mer om att stå ensam med tankar, känslor, glädje, sorg eller problem. Att inte vara saknad, efterlängtad eller önskad.

Om man som jag bestulits på älskade personer pga sjukdom och ålderdom blir ens värd ganska märklig. Många gånger får jag höra att "du kan väl..." och sedan nåt märkligt råd.

Ingen, ingen kan ta den förlorades plats. Nu, i natt, saknar jag mamma. Det river och sliter i mig. Jag vill ringa, höra hennes röst. Bli bjuden att komma. Få packa bilen full med barn och övernattningsväskor. Bli uppmött av kram och omtänksamhet. Känna känslan av att hon tar över. Att jag kan få släppa taget.

Jag vill bli hållen om innerligt, med värme och direkt närhet. Villkorslöst. Det var länge sedan något var villkorslöst i mitt liv.

I natt är saknaden brutal. Den river, smärtar, tårar mina ögon. Klyschor svischar förbi i mitt huvud. De som har sina mammor kvar men klagar, skärp er. Ni som har syskon som vill umgås med er, ta vara på det. Det är så ensamt utan.

Många har i glada stunder bjudit mig sin vänskap, sina föräldrar eller liknande men... Jag kommer aldrig betyda för dem vad en dotter skulle betytt. Mina barn kommer aldrig stå lika högt i kurs som de "riktiga" barnbarnen.

Ibland är det indiska uttrycket Paria snubblande nära. "Var god rör ej". Jag kommer för evigt vara dömd för någon jag inte länge är.

Vissa var omåttligt nöjda med tanken på min nys relation. Tänk att det gick så fort, trots allt! De kan liksom inte ens dölja känslan att det är skönt att slippa ha ansvar över mig.

Sådana signaler har gjort mig oerhört envis. Stark? Nej! Men jag har blivit allt duktigare på att klara mig själv. Så duktig men också lyhörd. Så lyhörd att min kropp går sönder av all signaltolkning. Jag ser egenom de mest falska intentioner.

Falskheten kommer att göra mig tyst och tillbakadragen. Och... Framförallt... Jag ser igenom de egoistiska tankarna och trots min önskan om omtänksamhet och närhet kommet jag stänga av och...

Och välja det liv jag är dömd att leva. Med sår och ansvarig för
Min egen lycka.

Att då välja bort olyckan borde väl stå högst på listan.

Eller som jag tidigare skrivit; hellre ensam själv än ensam bredvid någon. För lyckan kommer och lyckan går.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Upptäcker att det är 10 månader sen sist. Vad beror det på? Jag har väl helt enkelt inte haft någon skrivlust, eller snarare energi över till det. Livet är lite som en berg-och dalbana. Mest pga av fysiska problem.    2,5 år med bursit i höften. ...

Det är högsommar nu, men även jag måste erkänna att vädret inte varit något vidare. Många dagar med skyfall och översvämningar. De sista dagarn har dock varit kanonbra, lite för bra i min smak. När temperaturen går över 22 tycker både jag och Tjejen ...

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...