...lyser stjärnorna.

Ännu en mörk natt är här. Omfamnar och dämpar. Genom himmelens golv strilar den vackraste av stjärnglans. I min ensamhet tänker jag på den gamla berättelsen om att varje stjärna är en människosjäl. En lugnande tanke, att långt däruppe strålar de som inte längre finns kvar hos oss.

Min mamma är ingen stjärna. Inte i min tanke och i vilket fall inte just nu. Varje kväll känns hon så nära. När jag fladdrat runt likt en fjäril här hemma, kommer en stark känsla över mig. När jag lägger mig ner och sluter ögonen får jag en stark känsla av att hon väntar på mig.

Jag ser min mamma framför mig, i täckjacka och träskor. Otålig och orolig på samma gång. Aldrig kliver hon över tomtgränsen utan hon väntar vid brevlådan. Märkligt eller hur?

Min längtan efter mamma, hennes röst och hennes varma händer är stor. Turligt nog har jag min mormor kvar. 100 år gammal men riktigt klar. Jag njuter av att besöka henne. Jag kan stanna i timmar. Bara vara. Lyssna, fråga och berätta. Varje fiber av mig är tacksam för stunderna vi får tillsammans.

Märkligt eller inte, jag finner ingen ro. Kroppen värker. Tankarna far runt. Inga piller i världen kan få mig att sova. 5 minuter i taget när tv:n står på går bra men sen... När den stängs av, när lampor släkts och jag borde gå till sängs så kommer "Stora Grå". Elefanten som vill vila sitt trötta huvud på mitt bröst.

Jag vet inte varför det känns så. Eller det kanske jag gör. Jag behöver en plats att landa på, där jag får energi och kraft och där jag känner mig trygg. Soffan är inte den platsen.

Även om soffan inte är min rätta plats så är det där jag sover i natt. Åh vad jag önskar art den vore en bäddaoffa. Det skulle min kropp må lite bättre av. Jag hoppas dock få en eller ett par timmars sömn.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...