Så är det nog. Jag är lite vilse. Känner mig inte hemma eller bekväm. Kroppen, själen och tanken fladdrar som en instängd fjäril eller kanske mer som en fluga. Ni vet, ni har alla hört och sett det. Flugan som om och om igen surrar och stångar sig mot lampan. Alldeles förgäves.

Jag är trött. Kan inte behålla den röda tråden vare sig i tanke eller tal. Likt fjärilen fladdrar jag runt här på nätterna, försöker hitta en plats att sova på. Vandrar, lägger ner mig. Söker tystnad och bekvämlighet.

Det mattar, den där känslan att inte ha en egen plats. En plats jag varit med och valt ut, formgivit och känner mig hemma på. Saknar även den själsliga tillhörigheten. Kanske är det inte vilse jag är utan bara ensam? Eller kan det vara samma sak, eller går adjektiven hand i hand? Trots det, trots sömnbrist och värk, förväntas jag vara "vanlig" på dagarna.

Att prata högt om sådana tankar och känslor är svårt. Jag kan nästan se in i huvudena på somliga, hur de tänker tankar som; "Hon borde vara tacksam. Andra skulle vara glada för ... " osv. Så fort de tänker sånt tänker de också "hon har ingen rätt att ställa krav".

Är det verkligen så? Är min existens så lite värd? Jag ska likt småfåglarna nöja mig med det lilla. Att vända på hela kakan vore ett intressant experiment. Men, jag vänder inte på det, sån är inte jag. Jag fortsätter vara på besök.

Frågan är ju bara, hur länge orkar jag vara hemifrån?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...