Har du nån gång känt dig så där skör, skör som mormors krackelerade porslinsvas? Vackra bitar som verkar sitta samman på nåder. Att i det läget välja att bita i hop och bara hantera läget verkar klokt, iallafall just då. Minsta rörelse kan få assietten att brista.

Lite så kan det vara med mitt hjärta. Så litet och skört. Det gäller att tänka och känna goda tankar, annars brister det. Tankar och åsikter om mig som person, mamma, kollega eller vad det än må vara måste slås bort annars kan det brista.

Min sista tid har varit en rörig sådan. All oförklarlig smärta, alla läkarbesök, all kamp för att bevara det sista av mig själv har varit tuff och hård. Läkarbesked och provresultat har varit en bergochdalbana. Inte lätt att leva i min närhet inte heller lätt att leva med mig själv. Ständigt otillräcklig och ständigt i tacksamhetsskuld.

Nu väntar jag på operation av den cysta som växer i mig. Den som först verkade vara så vanlig och god. Nu säger proverna annat.

Den sk Tumörsindikatorn är förhöjd.

Vad det här innebär för mig vet jag inte riktigt nu. Det jag vet så här på natten är att den gör mig sömnlös, både av smärta och oro. Jag ska ju räcka ännu lite till. Jag vill gärna vara dryg och räcka länge. Åh, om jag vore som Yes diskmedel ändå...

Ibland blir rädslan så där brutal. Suger tag, förlamar, förvandlar och förstör. Gör ont. Jag blir en annan. Jag vet det. Jag hör, ser och förstår det. Dessvärre kan ingen som inte varit här förstå. Rädslan att inte vara odödlig och ha massor av tid. Jag vill egentligen bara göra gott. Förstå hur ont insikten om verkligheten gör.

I dag mötte jag en vän som lurat döden. I dag såg hon pigg och fräsh ut som om hennes energifepåer var nyfyllda. Hennes ord till mig värmde och gjorde mig hoppfull. Ett "hör av dig om du vill, jag vet hur det är, jag har ju varit där" känns skönt att ha med sig.

Att inte vara som man borde mot de man älskar är svårt. Jag kämpar. Mitt i kampen försöker jag ändå strida för det som är viktigt för mig och det jag tror på. Det kan nog hända att människor uppfattar mig som otroligt stark, stolt och principfast men de senaste åren har jag fått släppa på nästan allt sånt som förr var ytterst viktigt för mig.

I kväll har jag varit, och kanske är, en spillra. Jag kommer somna med min hund nära intill, för det behöver jag. Med stor kraft ska jag försöka lägga de söndrande rädslorns åt sidan. I morgon är en ny dag då kampen ska fortsätta även om jag är oerhört liten, ensam, rädd och skör.

 

Gila

17 november 2012 18:01

Oerhört liten, rädd & skör kan stämma men ensam är du absolut inte vännen min !!!!
Jag och vår soffa finns alltid här för dig precis som du och er soffa finns för mig...
Tänker på dig massor och tillsammans med mig och alla som älskar dig så fixar vi det här <3
KRAM

Mia

17 november 2012 21:43

Så klart vi gör... I bra stunder, de flesta, är vi utstarka. Men ibland, som i går, kraschade jag in på Karros soffa. Gjorde en "Linda". Kram tebaks.

 

Barbamamma

17 november 2012 21:23

Jag tycker du ska ringa den där vännen som vet hur det är, det kan ge dig väldigt mycket. Jag hoppas du får en operation snart och sen kan ju allt vara bra? det tror vi på! Tänker på dig KRAM

http://barbamammas.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...