Amen åååååh! I dag är det en sån där dag. Och nu skulle jag utan problem kunna skriva ett tiotal fula ord.

Inget känns bra. Allt är bara obra! Kroppen protesterar, inuti är jag både arg, ledsen, sorgsen och rastlös. Tankarna och känslorna blir mörka.

Jag vill inte. Inte nåt. Bara ligga här med katten på magen och varva läsning med radiolyssnande. Gråta utan att nån stör sig på mig. Bara vara trots att solen lyser. Slippa be om ursäkt för att jag inte vill umgås.

Lika mycket som jag längtar efter mina barn lika tacksam är jag över att de just nu är hos sin farmor. I dag är Mia inte kompatibel med barn eller med nån över huvudtaget.

Får hoppas på en bättre morgondag.