Under mina barnveckor är det alltid lite mer hopp o studs. Det blir bra många timmar som de små tillbringar på "den bästa gemensamhetspresent" som vår familj köpt (för att citera min son). Jag tänker givetvis på vår studsmatta. Tyvärr kan inte jag studsa men det är härligt att se hur kul barnen har.

Hopp o studs är det på vovven också. En riktig glädjekälla som är den där nålen i ändan som jag så väl behöver.

När det inte studsas runt här hemma så pratas det. Jag gillar att prata med mina barn. De har så många tankar, funderingar och känslor som behöver sorteras och redas ut. Tonårstösem är så otroligt lik mig, iallafall när det gäller ordflödet. Det är som en aldrig sinande källa. Jag gissar att det är som en kompensation på nåt vis.

Snart är det dags för middag. Det blir en familjefavorit. Kokt potatis, pannbiff och världens godaste sås (nämligen min).


Önskar er ni en trevlig Lill-lördag!