Under veckan som gick tappade jag sugen. Svosch sa det, och jag sjönk ner i ett geggigt mörkt hål. Min konstanta tillvaro av smärta fick mig verkligen att fundera på meningen med det hela. Tanken på ett slags ickevarande kändes behagligare än att ständigt kämpa i ett maratonlopp utan vare sig medalj eller ens diplom.

I går kulminerade min sinnesstämning i ett argutbrott utlöst av kvarglömda potatisskal i slasken. Löjligt, jag vet men ändå bra. När ilskan kom hände nåt inom mig. Jag insåg att det fortfarande finns kämparglöd. Om än en svag sådan.

Jag kan inland känna att jag är som instängd i en gammal rostig kakburk. Jag vill ut men locket är tungt och trögt, lite skevt kanske. Att fånga dagen kan vara svårt i mitt tillstånd, det handlar mer om att fånga de korta ögonblicken. Beundransvärt är dock att Jonas stadigt finns där, villig att hjälpa till och räcka mig en hand. Bara jag ber pm det...

... vilket är väldigt svårt för mig. Jag försöker verkligen och blir förmodligen bättre på det för varje dag. Men det är både svårt och jobbigt att visa mina svagheter och blotta min litenhet. Det är ku så mycket enklare att lägga locket på. Tyvärr blir ju burken slutligen full och hotar att explodera.

Livet är aldrig enkelt och vägen sällan rak...

 

Barbamamma

7 oktober 2012 21:20

Vilka vackra saker du har fotat, har du dem hemma? jag blir ledsen för din skull, du har varit så stark och kämpat genom många svårigheter sen jag började läsa din blogg. Jag unnar dig så att ha det bra och vara lycklig! Kan detta som händer nu vara kroppens sätt att reagera på alla stress? så att om du tar det lugnt och är riktigt rädd om dig så kan du läka? Hoppas att det är så och att du får besked från läkarna snart KRAM!

http://barbamammas.wordpress.com

Mia

8 oktober 2012 08:50

Sakerna finns hos mig. Gammalt och slitet av åren kan vara vackert, precis som människorna.

Har tänkt i samma bana som du, typ utbränd....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...