Så många saker som jag verkligen inte borde. Jag borde verkligen inte gå på dejter, det slutar ju ändå alltid med att jag blir typ, blåslagen. Inte av killen men av det där som kallas otur eller ödet. Omkulldragen av en hund, trasig stötdämpare eller som en lördags.... fullständigt blåslagen efter att ha fått en hel klippa i ansiktet. Den sistnämnda lär jag ha ont av i flera veckor. Tror tamejtusan att jag fick en muskelbristning i höger sida av bröstkorgen. 

I kväll har jag returnerat barnen till deras far. Delade känslor. Skönt att inte behöva tänka mat, hålla tider och så men också väldigt tomt. Det är nu så kort tid kvar som de finns hemma. Tyra blir ju 18 om ett år. SÄkert flyttar hon inte då men kanske om 2-3 år. SÅ tyst och tomt det ska bli. Tur att jag har mina fyrfotingar. 

Den nyaste håller låda som attans. Minsta rörelse om natten och hon går i gång. Bättre vakthund får man leta efter. Bättre mysvän finns inte heller. Hon somnar fint nere vid mina fötter men på efternatten, när jag varit på toa, då vandrar hon upp till mig. Hon puffar på täcket, så att jag ska lyfta på det, å sen kravlar hon sig ner. Hon rullar i hop sig till en boll. Antingen vid min mage eller vid knävecket. SÅ gött och mysigt. Så förutsägbart och härligt. Vi har hittat ett lunk och vi gillar det. 

Då jag inte sov så mycket i natt tänker jag snart gå och lägga mig. Känner mig trött, öm, sliten och samtidigt ganska så nöjd. Kanske är de känslorna en bra huvudkudde.