En vanlig måndag. Och min absoluta favoritmånad. Livet är väl allt annat än på topp. Det finns så många frågor som inte har ställts och ännu fler svar som jag saknar. Men just nu gör jag mitt bästa för att gilla läget. Varje dag, timma och stund försöker jag för mig själv lyfta det som är bra, vackert, fint och livgivande just där och då. Jag lyckas oftast väldigt bra. Men inte alltid, inte hela tiden. Jag gör massor av fel, felval och handlar kanske oförståeligt för många. Men jag gör så gott jag kan för att hantera mina förluster, mina sorger, mina saknader och framförallt...jag vill på inget sätt såra, söndra eller sänka.

Jag har bara en önskan om att kanske en dag få känna mig hel igen. Lite kantstött är inget problem....det funkar bra ändå.

Idag har jag blivit glad över ännu ett träd som öppnat sina knoppar, över att solen och värmen kommit. Lycklig över min dotters mod och kämparkraft. Stolt över en otroligt studiemotiverad son. Glad över att jag trots värken från helvetet så har jag fixat jobbet enligt avtal och njutit av en fin hundpromenad med en kär vän. Livet ger och livet tar, somliga tas ifrån för mycket... Men det gäller ju att inte ge upp.

Det är väl kampen, vägen, som är det sk livet. I mina ögon känns det verkligen som en del glider på en räkmacka. Det är väl det som också är livet, det där att det är allt annat än rättvist. Flrutsättningar ändras hela tiden. Och det jag måste göra, det jag försöker göra, är att hantera det som kommer i min väg.

I morgon ör ännu en dag och då kommer jag att mötas av nya erfarenheter, verkligheter och sanningar... Det är ok. Jag fixar det. Så länge det inte handlar om att mina val ska synas mer i sömmarna än andras.