Nu är jag felprogrammerad på nåt vis. Jag inser att min kropp känner fredagsfeeling trots att det bara är torsdag. Hur kan det bli så? Eller är det bara (å det är nog inte "bara") att jag känner mig lycklig. Glad och lycklig. Fredagsfestlig på nåt vis. 

Ibland känns det nästan som ett tabu att vara glad och nöjd på sitt arbete. Speciellt om det finns många andra som är missnöjda. Känslan kan bli att det är bäst att hålla käften då för man vill inte utsättas för någons kränkande kommentarer där ens egna arbetsbelastning och insatts ifrågasätts. 

Jag känner mig glad och tacksam över att jag har mitt drömjobb. Att jag är behövd och att jag ganska ofta gör skillnad och kan bidra till mina elevers utveckling. Det är ju i första hand för just mina elever som jag är här. 

Lite av lyckokänslan hänger givetvis i hop med att den bästa killen kommer till mig i eftermiddag. Vi ses ofta. Nästan jämt. Men så emellanåt tar vi oss en kväll på egen hand. Skönt att vara själv och pula runt hemmakring och skönt att man får egen tid med sina barn. Viktigt också. Kärleken mäts inte i kvantitet utan i kvalité. 

När man inte bor i hop så blir ju tillfällena när man ses väldigt mycket mer lyx än vardag och jag gillar det. Det här "upplägget" passar mig fint just nu. Jag kan inte säga att det är så jag vill leva och ha min relation för resten av livet men med tanke på vem jag är just nu så är det den absolut ultimata lösningen. Sen så är ju alla människor föränderliga och när tiden går så ändrar man ofta på sig. 

Japp, nu är det kanske tid att börja laga lite mat till mitt fotbollslag. Nej, det har jag inget men jag lagar mat som skulle räcka till ett. På listan i kväll står det pasta och baconsås, sallad och kanske ett glas vin eller en öl.  

Som så många andra just nu undrar jag vart våren tog vägen. I detta kyliga och mörka land är vi så otroligt beroende av ljuset och framförallt vädret. Det känns som om våren kom med stormsteg förra veckan för att nu ha tagit ett rjält kliv in i kylan och blåsten. Oskönt ute säger jag men vårtecknen finns där ändå. Spirea och forsythiabuskarna hotar med sina små, små knoppar. "Snart slår vi ut, snart vill vi visa våra veckra färger". Jag älskar när naturen nästan dallrar av explosionslust. Lite som att ha sex det är alltid som bäst precis innan det går. Sen kan man alltid vila sig i lugnet... av den underbara sommaren. 

Om en dryg vecka är det påsk. Härligt. Speciellt då jag får 10 dagars efterlängtad ledighet. Det märks på både personal och elever att det är dags för paus. Det har varit kämpiga veckor med många snoriga näsor, magsjuka mm. Jag har klarat mig bra, konstigt nog. "Peppar, peppar ta i trä". Jag tycker faktiskt att min jag var sjuk nog under hösten. 

I kväll är det dags att skapa nån form av orning och reda i hemmet. Det är riktigt skönt att få det gjort. Jag kan nästan se fram emot det. Varje städning gör att jag känner mig ännu lite mer hemma. Det är så skönt att ha den känslan, ni vet trygghet, säkerhet och trivsel. 

Ozzykissen har blivit varm i kläderna och älskar att sitta i fönstrena och speja. Eller varför inte, ränna gatlopp nattetid och avsluta sin rund genom att springa över både mig och Mats. Sen när vi går upp, ja då går kissen och lägger sig. Antingen i garderoben eller högst upp på min bokhylla. Tokiga skrälle!

Nu är straxt min lunchrast slut och det är dags att ännu en timma fungera som stöd för  eleverna som gör nationella prov i matematik.