Nu är det ju så här... jag bloggar för mig själv. För min skull. Inte för att få uppmärksamhet eller nån annan form av bekräftelse.

Min blogg är MIN sanning. Mitt tyckande. Mina tankar o mina känslor. Jag gör mitt yttersta för att inte sänka
och kränka.

Dessvärre skramlar det in en del meddelanden av mindre rolig karaktär. IOM det så lät jag kommentarerna bli bundna vid "tillåtelse" men även om jag gallrar så läser jag ändå.

Det jag vill be om nu är att jag kan få vara i fred. Efter allt vatten som runnit under broarna så behöver man varken hota, hata eller kränka mig.

Jag har det bra. Väldigt bra faktiskt. O till dig som verkar undrar... Släpp tanken på mig. Det blir så rörigt för oss annars.

Så, släpp nu taget. Jag har gjort det för länge sen. I och med det kommer livet kännas ännu lite lättare.

Nej, jag är ingen som har lätt att älska. Jag tror inte heller att jag är nån som är lätt att älska. Men när jag älskar, ja då är det stadigt och stabilt.

Jag har i dag njutit av vårregnet. Ljummen luft och försiktiga droppar. Jag mår bra av själva tanken att all pollen spolas bort.

Jag mår bra av sovmornar, morgonpromenader och ett lugnt temp. Jag njuter av egentid, tillsammanstid och all annan tid som finns.

Gofika hos finaste faster som totalgillar mannen i mitt liv. Planka till middag o kvällspromenad med rådjursjakt. Kan det bli bättre. Jo, det kan det. Det kan bli en "god natt".

Jag älskar dessa helger, dagar o kvällar. Mycket för att de jag älskar verkar njuta så.