Direktlänk till inlägg 4 september 2014
Jag har ju skaffat mig vanor och rutiner sen jag flyttat in till stan. Kanske lite för väl. Man ska ju aldrig gå samma vag vid samma tid och... Ja, ni hajar.
I kväll, tog jag som vanlig ut vovven vid tio över nio. Jag gick, nästan, min vanliga runda. På hemvägen går vi alltid förbi den bästa pizzerian. Kimmo känner sig hemma och går i förväg. Framme vid dörren, som alltid är öppen, till pizzerian, stannar han. Jag hör på lång väg: "Här är hunden, hunden ska ha mat!" Jösses vad fnissig jag blev. Lite Lady och Lufsen över det hela.
När jag kommer fram så står där både pizzabagaren och hans vän. Det blir bråttom och Kimmo serveras underbart doftande, ljummet kebabkött. Jag själv fick en rejäl uppraggning av pizzabagarens vän. Lite gulligt faktiskt. Han hade "väntat och väntat" på mig. När jag vänligt och bestämt avböjde hans nummer för att "jag är lite blyg" (ja, jag vet, jag ljög. Blyg finns inte i mitt vokabulär) så gav han mig en lapp med sitt namn och nummer.
Hur jäkla gulligt är inte det. Tänk dig. Där har han väntat och förberett sig på att jag ska komma förbi, så som jag gör varje dag mellan nio och tio. Lite rörande gulligt nästan. Det som totalt köpte mig var när pizzabagaren sa "och Kimmo ska komma i morron och alla dagar, han ska alltid äta min mat". Känn på den!
Jag kommer att gå till sängs med en fniss i hjärtat och en hund som är mätt på kebabkött. Skönt är också att jag nu har fått ett par fina vänner i kvárteret som har koll, som vet att jag finns och som kommer sakna mig om jag uteblir.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 | 5 |
6 |
7 | |||
8 |
9 | 10 |
11 |
12 |
13 | 14 |
|||
15 | 16 |
17 |
18 | 19 | 20 |
21 | |||
22 | 23 | 24 |
25 | 26 | 27 |
28 |
|||
29 | 30 | ||||||||
|