... eller nåt sånt. Jag har sovit på resårmadrasser med fjädrar som äter sig in i min kropp. Morgonbadet är mer ett måste än något jag gör för att jag vill. Ryggen har spökat och väckt mig på natten vilket gör mig trött på dagarna. Å då... Som en riktig gentleman, eller prins, dyker han upp med en fantastisk madrass åt mig. Efter ett "provligg" kan jag gissa att jag kommer sova som klubbad.

I dag har jag haft förmånen att vikariera för en kollega som är klassföreståndare i årskurs 4. Jösses vad kul. Jag saknar ibland att ha egen klass så det är gött att få låna. Vi har haft supertrevligt, roligt och kanske lite mer pratigt än vanligt. Jag kommer få vara med dem i morron också. Då ska vi fortsätta jobba med De Bonos tänkande hattar. Jag bara älskar den tanken när det gäller att få eleverna att kunna se på en sak från sex olika håll. De var helt med på noterna och jag bara känner att jag verkligen valt rätt yrke.

Efter jobbet kom min älskade faster hem till mig. Med sig hade hon fyra lådor kålpudding. Underbart! Dessutom hade hon lagat middag i form av torsk med fänkål och purjolök. Bortskämd?! Kanske lite eller.... Nej, egentligen inte. Det är inte många gånger i mitt liv något sånt har hänt. Jag är ju den som brukar vårda, sköta, bjuda och ta hand om.

Ibland tänker jag på en sak som allra finaste syster sagt. Att nu måste det väl ändå vara min tur, min tur att hitta nån som bryr sig om... På riktigt. Och kanske är det så att jag gjort det.

Nu är det dags för mig att ta den underbaraste av håriga killar med på en kvällstur. Sen ska jag klättra upp i min säng, på riktigt att jag får klättra, och ringa ett gonatt-samtal.

I morron är det fredag vilket betyder att mina underbara barn kommer hem. Tyratösen ska ha övernattande kompis och jag tycker det är helmysigt. Elis och jag kanske hyr en film eller bara hänger lite framför tv:n. Men för nu säger jag "Tack o gonatt och adjö för besväret". På riktigt!