Direktlänk till inlägg 13 maj 2014
Hoppsan! Jag visste inte hur mycket snack det kunde bli. Jag trodde jag visste men, inte då? Det är så många som undrar, tänker och funderar. Och jag förstår dem. Jag är ju precis lika dan. Jag vill också veta, planera och tänka,
Jag känner mig lite som "med kniven mot strupen" utan att det är nån fara alls. Dessutom så har väldigt många rykten och dåliga omdömen fladdrat runt i luften och när jag står här avklädd och ensam så blir det jävligt naket.
Men, med tigerränder och volanger (bristningar och bilringar) står jag här nu och känner in situationen. Jag vet vart jag är och vart jag är på väg. Dessutom så försöker jag bejaka det som har planterats i mig och format mig. Jag väljer, utan tvekan, att höja det och de jag har omkring mig. Jag väljer att se det ljusa framför det mörka. Jag försöker att ta emot det vackra när jag känner mig ful. Jag försöker att uppskatta det goda i livet.
När mörkret kommer, söker jag min väg. Att backa intill och känna trygghet hos. När stressen finns där så andas jag och försöker ta en liten bit i taget. När omdömena haglar över mig så stillar jag min tanke och bara....räknar..... Ett antag i taget.
Älskade, älskade vänner. Älskade nära... Åh, det är så fint att ni finns där för mig. Jag är så glad och så tacksam och framförallt... jag är så imponerad över att ni finns där för mig. Jag behöver er, nu mer än nånsin.
Sen....
När allt lugnat sig det är då, då det hänt ... Och kanske blir bra.
Upptäcker att det är 10 månader sen sist. Vad beror det på? Jag har väl helt enkelt inte haft någon skrivlust, eller snarare energi över till det. Livet är lite som en berg-och dalbana. Mest pga av fysiska problem. 2,5 år med bursit i höften. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 |
||||||
5 | 6 | 7 |
8 | 9 | 10 |
11 |
|||
12 |
13 | 14 |
15 | 16 | 17 |
18 |
|||
19 |
20 |
21 |
22 |
23 | 24 |
25 |
|||
26 | 27 |
28 |
29 | 30 |
31 |
||||
|