Direktlänk till inlägg 30 mars 2013
Jag tycker inte om när saker går sönder. Jag får ett omedelbart behov av att laga. Det är en av mina stora svårigheter, att stå emot impulsen att laga. Eller att kunna inse att något är så trasigt att det inte går att laga.
Jag har ett driv i mig att vilja laga människor och relationer också. Det kan få mig att vända utochin på mig för att få människor att läka, eller komma på bättringsvägen.
"Vem tror hon att hon är?", kanske du nu undrar. Men jag tror inte att jag är bättre, klokare eller mer förnuftig än nån annan. Jag vet att jag inte kan laga eller reparera människor eller relationer men...
Jag lyssnar gärna. Om och om igen. Jag berättar gärna om mina egna erfarenheter och misstag. Jag ställer frågor. Jag är genuint nyfiken och omtänksam.
Just därför är det så jobbigt när även jag måste släppa taget. När jag måste inse att laga inte är ett alternativ längre.
Det gör ont att stå med bitar av det som varit i mina händer. Utmaningen för mig blir nu att försöka hitta nya användningsområden för de där "små pusselbitarna".
Livet fortsätter så klart, jorden snurrar vidare. På det stora hela kommer allt normaliseras. Med eller mot min vilja. Tiden löser den frågan. Och jag kommer få nya saker, relationer och människor i min väg. Det jag måste tänka på är att bara vara och inte tro att jag kan fixa allt.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | |||||||
4 |
5 |
6 | 7 |
8 | 9 | 10 | |||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 | 17 |
|||
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 | 27 |
28 | 29 | 30 | 31 |
|||
|