Att bita i hop, gilla läget och stå ut. Det tröttar och mattar. Tanken på att fortsättningsvis alltid behöva tänka efter före och att gå hårt på med prioriteringslien sliter.

Jag vill inte säga hej då till den jag var och välkomna en ny variant av mig själv. Jag gillade den jag var. Jag ogillar den jag är nu. Inte ett dugg sugen på att acceptera min livssituation. Inte alls!