Mer än en gång har jag fått höra "Du har ju inga drömmar..." De som säger och tänker så om mig har sååå fel. Jag har massor av drömmar och ännu flera fantasier.

Som mamma till 2 fina barn har jag insett att jag måste vara försiktig med vad jag gör och säger. Jag kan inte fantisera, eller snarare prata högt om en helkväll på Liseberg för jag kan aldrig ge mina barn det. Jag kan inte ge dem utlandsresor, biokvällar, dyra aktiviteter eller liknande.

Min ekonomi tillåter endast ett sparsamt liv. Inom mig har även jag drömmar. Drömmar om SPA-resor, skönhetsbehandlingar, ett vackert sovrum, en modern och fungerande tvättstuga, utlandsresa, modernt kök, att nån gång få ha en stor fest för mig, en bil dom funkar utan märkliga habravinschlösningar mm

Men... Jag har accepterat min lott i livet. Jag kan ta det med undantag för... Anklaga mig aldrig för att inte ha drömmar. Jag har och har haft massor, men när åren går och ingen av dem blir uppfylld, jaaa... Då är det bättre att hålla dem inom sig.

Är man ensam kan man spruta ur sig sina drömmar i en märklig svada. Har man familj får man vara försiktigare. Speciellt när inte ens drömmar om byråer, mörkläggningsgardiner, tvättmaskin, soffa mm är inom orimligheten.

Jag har förlikat mig... Men det har nog inte de som drömmer utanför rimligheten.