Bara för att en planta slokar, vissnar och ser döende ut betyder det inte att allt är förbi. Med rätt jord att stå i, näring, vatten och solljus kan den återigen ta sig. Börja växa, grönska och tom bära nya blommor.

Visst vore det för sorgligt att slänga bort en kär växt när hoppet ännu finns. Dessutom finns det en viss tillfredsställelse att se något spira på nytt.

Ibland, när man varit med om något tungt och jobbigt, är det skönt att få bli liten och krypa in i en stor och trygg famn.

Skönt att veta att trösten finns där, när man själv kan sluta vara stark för nån annans skull. Härligt att inte behöva be om närheten eller möjligheten att älta dagens upplevelser.

Så fint att känna sig viktig och värdefull utan tanke på prestige och stolthet. Att med bultande hjärta och tårar så nära bara få vara...

Underbart och glimrande, eller hur?