Direktlänk till inlägg 26 mars 2013
Ett par timmar senare kan jag slå an en lättsammare ton.
Efter ett bouppteckningsmöte med mina syskon och min moster var det skönt att rensa skallen. En tur på Mirum med härlig REA där jag hittade present nr 2 inför Tyras födelsedag. Inget hon önskar men jag tror hon blir glad.
Att sen få landa på Å-caféet med svägerskan var välbehövligt. Jag fick ösa ur mig mina tankar, känslor, funderingar och oroligheter. Så skönt att bli lyssnad på. Ibland tar jag huvudrollen, ibland hon och ofta delar vi.
Jag har ganska många oroligheter i kropp och själ. Känner mig lite sliten. Jag ger och ger, försöker att mörka att jag får ont och är kraftlös, känner mig missförstådd och ifrågasatt. Då är det skönt med människor som peppar, sporrar och vill bära mig framåt.
Linda och Karro är två sådana personer. De dämpar vid behov, puschar tänder och motiverar när det är tid för det. Ja, de fyller helt enkelt de hål som livet givit mig. Blodsband är verkligen överskattat.
De senaste dagarna har jag verkligen känt mig pressad och orolig. Jag har mkt att reda i. Jag behöver positiv input och känsla av förtroende och tillit. Att ständigt i frågasättas sliter på mig som trästycket i svarven. Jag är jag och jag vill gärna fortsätta vara det. Borde inte mitt JAG vara det som tilltalar? Eller?
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | |||||||
4 |
5 |
6 | 7 |
8 | 9 | 10 | |||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 | 17 |
|||
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 | 27 |
28 | 29 | 30 | 31 |
|||
|