Direktlänk till inlägg 23 december 2012
Bit i hop eller bryt i hop. Fy fasen, jag har så ont. Snälla nån. Ta mig i famn, lyft upp mig, ta med mig dit där lindring ges.
Jag har bitit i hop så kindtänderna hotar att spricka. Tålamod, uthållighet och så vänlig röst som jag bara förmår. Varje steg hugger, dagens äventyr moler i höft, knä, lår, smalben och fötter.
Det onda under fötterna gör att jag inte vill gå. Som en blandning av förlossningssmärta, benhinneinflammation och ryggskott! Shit! Jag är ju så bra på att dölja... Men nu, just i kväll är tårarna nära.
Ångesten bankar på min port. Så blir det när jag måste låtsas. Låtsas att allt är ok. Gömmer mig bakom drömmen om den perfekta julen. Snö, brasa, god mat, paket och vackert tindrande barnaögon.
Räddningen, rent mentalt? På julafton är kidsen hos sina andra föräldrar. Krisar min kropp vidare kanske det är då jag måste åka in akut. Så länge tillgången på kodein finns så reder jag ju ut det mesta av livet. Men ska jag behöva ha det så här?
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | ||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 | 8 |
9 |
|||
10 | 11 | 12 | 13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 | 18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 | |||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
31 | |||||||||
|