Jasså! I dag blev det en sån dag. En av mina värsta och smärtsammaste. Bara att gosa ner mig i soffan, ta fram en mysig pocketbok och låta dagen gå.

Snö i massor ute kräver värme och ljus inne. En kopp te smakar underbart såna här dagar. Det svåra är bara att hantera längtan som trasslar runt i min kropp. Kan nån förklara för mig hur jag kan sakna Finaste redan när dörren stängs bakom honom.

Just nu längtar jag även till helgen. Då ska vi i väg på en liten tripp som innefattar god mat, dryck och givetvis massor av kärlek. Minnen ska skapas och varsamt lagras, insvepta i det vackraste av silkespapper. Med vetskapen om detta blir det lite lättare att ta en sån här tråkig dag.