"Älska mig som mest, när jag förtjänar det som minst". Klok bön om förståelse. Jag hör verkligen till den skara som ber just denna bön stilla inom mig. Turligt nog är det vad min sambo gör.

Hans personliga utveckling är så mycket större än min. Jag kämpar med mig själv varje dag. "inte stänga in, inte stänga ut, säg vad du tycker, visa vad du vill".

Jag är så förbannat stolt och principfast. Eller... är jag verkligen det. Jag har aldrig tidigare i mitt liv så ofta sagt att jag behöver en annan människa så som jag gör i dag. Aldrig tidigare har jag vågat visa mina svaga sidor så som jag kan göra i dag. Aldrig tidigare har jag gett upp viktiga saker och förändrat mitt liv så som jag gjort de senaste två åren.

Åååh, jag vet att jag kan vara svår. Att vara jag är allt annat än lätt. Men mitt i våndan över min trassliga person hoppas jag att mitt inre lyser igenom. Kärleken, omtänksamheten, ömheten och lojaliteten.