Så underbart! Jag blir liksom varm och glad i hela kroppen även om termometern visade -14 grader under morgonpromenaden med hundarna. Jag älskar känslan som infinner sig när det börjar ljusna. Trots att det är långt kvar till våren kommer ändå hoppfullheten till mig. 

Ja, jag vet att det är mycket prat om mina hundar och om mina växter men jag älskar både och. Efter mörkret som lägrade över oss i november till januari gläds inte bara jag åt att det är fler ljusa timmar per dag. De sista veckorna har vi även haft klara dagar med solen som lyst över oss. Det märks på mina inomhusväxter. Jag planetade ju om i helgen och mina små Mose stentavlor reagerade bums. De liksom sträkte upp sig redan inom ett dygn. Helt magiskt tacksamma för både ny jord och större utrymme för sina rötter. 

Det gäller att sätta sin egen guldkant på tillvaron. Speciellt under årets mörka delar gäller det att hitta saker att längta efter, att belöna sig med och så. Det behöver egentligen inte vara märkvärdigare än ett nytt nagellack, en tröja, en promenad med en vän eller som här; lite fika i gott sällskap. Vi är inne i en pandemi och ska umgås försiktigt men med avstånd och mycket handsprit går det ändå ganska bra. 

En av mina senaste belöningar är ett nytt set med färgpennor. Det är alltid lite av en chansning när man köper pennor av ett nytt märke. Dessa är en lågprisvariant frå Ö&B men det visade sig att det var ett lyckokast. Helt perfekta enligt mig. Roliga färger och spetsen är så där lagom tunn, 0,4 mm. 

De här kommer hålla mig på gött humör en längre tid. Litet och enkelt men effektivt. 

Bara för att så avslutar jag med en bild på Freja från 2016, den som låg uppe på Hundar Utan Hems-adoptionssida. Tösen är bara 4 månader här och man kan knappt tro det är samma hund. Öronen är helt annorlunda nu och benen är mycket längre. Men hon är fortfarande världens finaste lilla tik. En tik som just nu är inne i höglöp. Hon är mycket besviken på Kimmo som inte alls förstår vad hon vill att han ska göra, stackaren är ju kastrerad och just den driften är sedan länge försvunnen. Jag kan märka att andra hundar (hanar) blir extra pipiga och gnälliga när vi är på promenad. Just därför gör jag mitt bästa för att undvika hundmöten. Det skulle vara katastrof om en tjuvparning ägde rum. Jag kan inget om att föda upp valpar och jag tänker att det skulle bli väldigt dyrt och kanske ganska svårt att få valparna sålda. Jag behöver verkligen inte fler hundar av Frejas kaliber hemma hos mig. Kanske skulle det vara känslomässigt supersvårt att skiljas från små gulliga minisar också. 

Nehej, nu är min lunchrast strax slut och jag ska ta tag i mitt arbete med eleverna. Nu önskar jag er en fin måndag. 

Februaris första helg startade jag med att plantera om en del växter här hemma men också med att sätta ner ampelliljornas skott. Jag har ju nytt arbetsrum och vill gärna ta med en del växter dit. Nu är det bara att vänta på att de ska rota sig och börja spira. 

Aloe vera, kaktusar och pyttekrukor med skott. De står perfekt på mitt fina brickställ som fungerar lite som insynsskydd. Jag tror eg inte att man ser in så mycket trots att jag bor bara en halvtrapp upp. I huset mitt emot är det i nuläget tomt. Skyltarna som satt uppe skvallrande om att de tidigare hyresgästerna var Skandiamäklarna. 

De växter som blev över fick trängas i hop i en skål. Det återstår att se om de kommer trivas med sina kompisar då de har ganska så olika krav på ljus och vatten. 

Strax innan 17 i går. Det är fortfarande ljust och jag tycker det är underbart. Det betyder att jag kommer hinna hem och gå med hundarna när det fortfarande är ljust även de dagar jag jobbar sent. Hur underbart är inte det?!!

På förmiddagen passade jag på att göra stan. Jag hittade en superfin inredningsbutik. Jag älskade den här väggen, massor av gamla tallrikar och flera av dem har jag ätit på under mitt liv. Ja, alltså inte just på de som hänger på väggen men de har varit i samma serie eller säger man modell? Ja, ni hajjar. 

Jag hittade även till myrorna. Här fanns massor av fint men man kan ju lugnt säga att just myrorna vet att ta betalt i jämförelse med tex Erikshjälpen eller Hela människan. 

Det var ganska så mycket folk ute och rörde på sig. Det var en himla kall men härlig dag att strosa runt i stan speciellt när man har  trevligt sällskap. 

Trädgårdstorget, sett genom ett fönster...

Anno 1854, supergod skaldjurspasta. Lyxig middag!

Istället för efterrätt tog jag en kaffe latte. Det var superlänge sedan sist. Himmelskt god och lagom mycket skum. 

Kvällen avslutades med Mellomys. Chips, té och glass ala´ Ben&Jerry´s tillsammans med bästa sällskapet gjorde att det var lätt att förlåta det svaga startfältet. Jag måste säga att jag inte gillade Lena P´s insats heller eller insatsen kanske var helt ok. Det handlar nog mer om att jag har lite svårt för henne. Sen så missade jag en del också pga allt för mycket prat och skratt. Men det är inte dumt det heller. Det är skönt att få skratta så där så att tårarna nästan rinner. 

Nu är det strax dags att hoppa i säng för min del. Jag rastade hundarna ganska så nyss så jag ska kunna ta lite sovmorgon i morgon. 

Hoppas ni alla, liksom jag, fått njuta av en fin lördag och att söndagen ska bli lika bra. En dag som denna önskar jag snart få ha igen. 

God natt och sov gott!

... och jag klänner mig hoppfull. Saker och ting ordnar upp sig och även om det kan kännas rörigt för stunden så kommer det bli bra. Tack vare pandemin kan jag jobba hemifrån när jag inte har undervisning. Det är väldigt bra med tanke på att det renoveras i rummet intill mitt på jobbet. Man har rivit kakel, lagt om avlopp, blandat flytspackel, bankat hamrat och fogat. Det låter förjävligt. Jag stoppar i lurarna men får hela tiden höja volymen så att jag slutligen drunknar i avslappnande vattenfall och DLS-testerna blir svårrättade. 

Jag hoppas att du lyssnar varsamt. 

Väl hemma dukar jag upp jobbet på matbordet och då...

...då när det är dags att samla tankarna då måste jag bara sätta upp tavlorna som stått lutade mot en vägg sedan jag flyttade in för en dryg månad sen. Sen var jag tvungen att ändra om på lite annat som helt plötsligt hängde på fel ställe. 

Vid besiktningen kom vi överens om att mina väggar var ganska slitna så jag ska få omgjort i samtliga rum. Med tanke på det ville jag inte hänga upp en massa saker. Nu har jag tänkt om. Då vi är mitt i pandemin kommer planerade renoveringar hållas på vilket jag tycker är superbra. Jag känner också att jag ska ha upp de saker som betyder något för mig och som gör mig glad. Det är ju bara att hänga upp igen sen. 

I går, efter vårt jobbmeeting, hade jag energi och kraft att ta tag i matsituationen. Det blev två rätters storkok. Jag drog av plasten från pastakastullen och "stod i grytorna" en två timmar sisådär. Enkelt och kul om hjärtat är med. Och nu är det det. 

Låt oss ta en stund och prata om snön och om ljuset. Det där som svenskarna pratar om varje år "när det har vänt". Men på riktigt, det är ju underbart. Det var inte becksvart när jag åkte till jobbet i morse. Det var heller inte svart vid fyra på eftermiddagen. Och på kvällarna är det underbart att promenera med hundarna, trots att det är -10 grader ute. Jag har sett till att ha bra underställ, termobyxor, mössa, vantar, ja hela kitten. Det behövs då hundarna har en miljon Pee-Mail att läsa på vår promenad. Det ska sniffas, luktas, kissas och grejas. Det kan dock bli aningens stökigt på promenaderna just nu då Freja löper. Andra hundar vill till henne, hon klarar aldrig hundmöten, hon klarar inte ens att se en annan hund utan att gå bananas. När hon blir sådan biter Kimmo ifrån och plötsligt står jag där som om jag hade två grävligar i koppel.

Många har åsikter om "att bo i stan". För tydligen är det "fianre att bo i villaförorten" De tycker att det är så rörigt, livat och opersonligt. Själv kan jag tycka att valmöjligheten finns för allt när man bor i stan och att många som pratar om lugnet i villaområdet kanske mest betraktar livet från sin egen tomt. Men det är ok det med, att vara en betraktare som ser livet passera som om det vore en film. Eller som om livet vore "Måndag hela veckan". Jag tänker att jag kanske ska försöka vara min egen films regissör istället för statist. Allt är ok så länge man är nöjd och inte klankar ner på andras val. 

Nu är det dags för mig att hoppa in i duschen och skölja bort färgen ur håret innan det faller av i ren chock. 

Ha nu en finfin lilllördag!

Den här helgen har varit riktigt bra. IKEA besök med Tyra. Storhandling en sen lördagskväll, familjemiddag på söndagen, tänt ljus på mammas grav samt hämtat ut paket som Tyvärr hamnat på min gamla leveransadress. 

Solen tittade fram över Norrköping. Så välkommet att vända näsan mot den. 

Härligt att få lite kökshjälp. Brorsan fick uppdraget att steka köttet. Det blev perfekt och det bästa är att det blev två fina matlådor över till mig. 

Det var otroligt mycket snö på kyrkogården. Vi tände ljus där, både hos mamma och mormor/morfar. 

Temperaturen skiftade skapligt mycket mellan Linköping, Kimstad och Norrköping. Kimstad vann med 5 grader kallare än de två olika köpingarna. 

Nu är det strax dags för hundarnas kvällspromenad. Det blir som vanligt en tur genom Trädgårdsföreningen. Jag tycker det är magiskt vackert nu när det ligger inbbäddat i snöfluffet. I morgon startar en ny jobbvecka. Tänk så fort tiden går. Bara tre veckor kvar till sportlovet. O för det har jag bra planer. 

Nu önskar jag er en fortsatt trevlig söndag och en bra arbetsvecka. 

Kimmohunden, han älskar att hänga på balkongen. Jag tror det beror på värmen i lägenheten men också att han får en utekänsla i kroppen. För en tid sedan hittade jag en knöl i hans armhåla (om det nu kallas så på hundar) Nu har han fått en på vänster höft. Han visar inga tecken på att ha ont, han kan bjuda in till lek och älskar att gå långt och länge. Själv känner jag en tacksamhet för varje dag han är kvar hos mig. 

Blurrigt, jag vet. Men dessa vallar som bildats då 30 cm snö kommit är som en välsignelse. De ljudisolerar samt håller lillfisen safe. 

Alltså detta!!! Bara titta, som magi. 

Vintern, han älskar vinter. Och när den kommer kombinerat med plaskande fontäner, ja... Då är vi helt sålda. 

Glimrande!

Allt blir som förvandlat. Grått, tryckande, mörkt och trist byts mot vitt fluff. 

I kväll var det magiskt ute. En nästan full måne, en nästan stjärnklar himmel. Underbart. SÅ tacksam att få ta del av detta och njuta. 

Så har det då blivit tisdag, igen...

Helgen var tuff, jag blev besviken. Eller jag kan inte säga att det var en oväntad besvikelse utan det blev snarare en bekräftelse. Jag har mkt att säga om det här men tänker vänta med det. Känslorna behöver landa lite. Hur som helst. Söndagen gick verkligen i telefonsamtalens tecken. Jösses!!! Så många fina vänner som hörde av sig, bror, barn, kollegor, kusiner och jag vet inte vad hur många som jag pratade bort dagen med. 

Måndagen blev en försiktig historia. Fortfarande ganska skör. 

Sen så händer så där magiska grejor som att personen från förr steppar in, kollar av läget. Vill veta hur jag sovit, hur jag mår, hur dagen varit och hur jag planerar kvällen. Det känns skönt att ha någon där som vill checka av läget. Tacksam för det. 

På jobbet känns det ljusare. Jag börjar hitta min funktion. Sen kan vi kanske ta en stund att prata om min blivande arbetsbelastning. 8 klasser, 66 elever som jag noterat behöver hjälp. Lärarna adderar 5-10 per klass. Jag ska alltså specea 10-12 elever per klass varje dag. 10x8=8.. 80 elever varje vecka... Nej, det går inte, speciellt om samtliga ska ha egen planering. Det är orimligt!!!! Som Kirschti skulle sagt. 

Hur som helst, jobbet kommer jag reda ut, inga problem. Det löser sig, jag måste bara hävda min proffesion och prioritera. Många verkar tro att jag verkligen kan lösa elevernas svårigheter som genom ett trollslag. Det kommer inte ske. 

I eftermiddag har jag varit på en fin promenad. Hundarna var med. Det var forrtfarande ljust. Mysigt. Vackert att promenera in mörkret. Trevligt att göra det under samtal som behandlade allt ifrån snödjupet i Luleå till pandemin i världen. Jag kan bli imponerad över att åsikter och tankar trängs för att komma fram. Njutbart, jag har saknat att samtala. Är mycket glad för det här. 

I morgon har vi studiedag på jobbet. Jag har ett par digitala möten inbokade och ett par på plats. Dessutom kommer jag behöva ägna en hel del tid till beställningar. Känner att jag fått fria tyglar och fullt förtroende när det gäller att bygga upp spec.undervisningen på skolan. Det känns bra. 

Nu ska jag se till att hundgodiset i ugnen snart blir klart, ta ett bad, ta kvällskissen med hundarna samt hoppa i säng tidigt och lyssna vidare på ljudboken, och kanske skicka en godnatthälsning till nån som är i större behov av att sova än jag. 

Bergochdalbana - det är liksom livet. 

Veckorna går fort och helgerna bara rinner i väg. Jag är ändå rätt nöjd att vara tillbaka på jobbet. Det finns ganska många frågetecken som ska redas ut. Schema ska göras, arbetsrum ska fixas men framförallt måste jag ha material till eleverna. 

I dag har min mesta tid gått åt till att just kolla läromedel. Jag har skrivit en lista som uppgår till 8-9000. Det känns väl ändå rimligt. Jag frågade om budget men fick visst fria tyglar. Jösses!!! Jag har också gjort schemaförslag för de olika klasserna. DÅ är det bara kvar att försöka få alla att gilla läget även om jag inte "räcker till" helt och fullt. Det är 8 klasser, drygt 140 elever och bara en av mig. Här gäller det att begränsa, vara tydlig med att tillägg inte kan ges i nuläget. Se till att jag inte drunknar i oförutsedda ärenden där jag ska släcka bränder. 

Det här kan bli bra, bara jag får styra upp det lite. 

Nu är min rast över så det är bara att hugga i igen. Ha en fantastisk dag. Det tänker jag ialla fall se till att det blir. 

Jag tänker en hel del på hur männsikor är. Hur deras självinsikt fungerar och hur deras självbild är. Ibland är jag spot on andra gånger får jag revidera mina tankar. 

Den sista veckan har jag tyvärr blivit väldigt besviken på någon som jag tycker om. Alla mina tidigare funderingar som kanske var ett kanske har visat sig vara ett ja. Tyvärr, för det med sig en massa extra jobb för mig men det är väl bara att ta tag i det. Allt som jag trott, och blivit besvarat med att "så är det inte" har nu visat sig vara "exakt så".  

Det mest frustrerande med en sån här grej är att den som sviker mig ser sig som fullkomlig och har noll i förståelse för att jag blir ledsen och sårad. Så kan det ju inte få fortsätta. Det tar bara energi. Det enda rätta är att totalt bryta. Börja om på ny kula och ta nya tag. Öppna den här dörren och se vad som vill komma in. Eller faktiskt själv välja vad som ska få komma in. 

Bara lite röj o fix först.