God måndagsmorgon på er alla!

Så är det äntligen här; läslovet, höstlovet eller potatislovet. Kärt barn har många namn. Jag kan märka att ju äldre jag blir desto mer behöver jag de här kortare loven. Undrar om det beror på min ålder eller att mängden arbetsuppgifter har ökat?

I min värld är det extra njutbart att gå upp i vanlig tid men att sedan kunna sitta framför Nyhetsmorgon och dricka kaffe, ha tända ljus och bara ta det lugnt. Då jag nästan alltid är i säng före 22:30 så är jag ändå skapligt utsövd på morgonen. 

Den här veckan har jag, som vid alla lov, planerat in ett antal trevligheter och ett par måsten. Jag ska träffa mina ungdomar vid ett flertal tillfällen vilket jag verkligen längtar efter. Jag har också en del att fixa inför min kommande flytt. Jag väljer, både av ekonomiska och miljömässiga skäl att köpa så mycket jag kan på second hand. 

Under veckan som gått har jag köpt både sängbord, micro och en hylla av stringvariant. Känner mig nöjd. I dag ska jag förmodligen köpa två mattor och på onsdag hämtar jag en kökslampa. Det finns några saker som jag måste köpa nytt men de är det heller ingen brådska med. I morgon ska Tyra och jag åka till lite olika loppisar och secondhandaffärer. Min lista på saker jag ska kolla på är relativt lång så det gäller att jag laddar med tålamod. 

Ute är det riktig höst nu. Vädret är gråruggigt med ständig nederbörd i form av allt från finaste mistigt regn till rena rama hällregnet. Naturen däremot öser ut kaskader av färgprakt. Jag gillar det. Inte hällregnet men fukten stör mig inte och alla färger bäddar in  sig så mjukt i min själ. Att få kura i hop hemma med en kopp té under en filt och bara läsa en bra bok, se på film eller serier är ju hur underbart som helst. Allt detta utan minsta känsla av att "jag borde vara ute". Det är helt ok att gå i ide. 

Jag hoppas att du, ledighet eller ej, får en fin måndag!

Ja, hösten kan vara riktigt vacker, precis som de övriga årstiderna. Tyvärr är vi mindre förälåtande mot hösten än mot våren och sommaren. I natt har det varit riktigt kallt och, jag tror det i alla fall, stjärnklart. Det gav en riktigt vacker soluppgång. Njutbart och glimrande. Lite längre fram på dagen dök rusket upp. Regn och råkall luft. Omgivningen  blir som inbäddad i en grå, våt yllefilt. Oskönt och jag blir kall ändå in i märgen. 

Dagen gick i ett och jag hann inte riktigt hem på lunchen. Just därför drog jag från jobbet så fort jag kunde, eller det var tanken. När jag tittade på klockan så lämnade jag huset i vanlig tid för arbetsdagens slut. Så här ett par timmar senare känner jag mig fortfarande kall och sitter uppkurad i soffan med både raggsockar, halsduk och morgonrock. Brasan är tänd så jag hoppas på att bli varm vartefter. 

Nu är det bara tre arbetsdagar kvar innan lovet. Innan dess ska höstavstämningarna ut till elever och deras vårdnadshavare. Jag förväntar mig att jag kan göra det klart i morgon. Det hänger lite på huruvida alla andra undervisande lärare blir klara i tid. Eller så får jag helt enkelt skicka hem ändå och hänvisa till de som inte gjort klart i tid. 

Jag ser fram emot ledigheten för jag har planerat in lite trevligheter, precis som jag brukar inför loven. Högst och först på listan står att umgås med mina barn. Det kommer bli så himla mysigt.

Nu ska jag ta och avsluta det sista med hemmajobbet för dagen. Det är en härlig känsla när något man tror ska ta jättelång tid, vara svårt och bli krångligt går som en dans. Ja, inte riktigt men känslan är nästan sådan. Därefter blir det mer mys i soffan med mina pälsklingar och som vanligt kommer jag längta efter att få gå och lägga mig redan vi 20-tiden. Vanligtvis står jag ut till 21.30 men man vet aldrig. 

Önskar er nu en fortsatt skön tisdag.

Och där försvann helgen som en avlöning. Jösses vad fort det gick. Trots att det bara rasslade till så har jag hunnit med en hel del. Jag startade fredagen med att träna, dammsuga, plocka i ordning på lite småsaker, bubbla bubbelbad och somna i soffan vid 20:30. Jag höll ändå ut till halv nio, ändå bra med tanke på att jag  längtat efter att få sova från 18 varje kväll under veckan som gick. Innan jag slocknade beställde jag n ny säng, den kommer om 6-8 veckor vilket är ganska så perfekt. Får se om Kimmo kommer klara att hoppa upp i den eller om jag får snickra i hop en hundtrapp. 

Under lördagen skulle jag egentligen ha åkt in till Norrköping och köpt en grå soffa. En viss kommunikationsbrist med säljaren ledde till att så inte blev fallet. Med tanken att jag skulle ha en grå soffa kände jag att jag inte kunde ha min bruna kista som soffbord. Det ledde till att jag for in till stan och köpte ett soffbord via Marketplace. Väldigt prisvärt med andra-hands-möbler. Eftersom jag har hemmet fullt av djur känns det fullkomligt tokigt att köpa nya möbler, förutom när det kommer till säng då. 

Tidigare i veckan var jag över till Linköping och köpte ett barbord med två barstolar. De var i helt ok skick och kommer fungera finfint i mitt pyttelilla kök. Bra att ha som avlastningsyta men kan säkert bli perfekt att sitta vid och ta en kopp kaffe eller en snabblunch. 

Helt spontant i går em blev det ett soffköp ändå. Jag gillar modellen men på bilden såg den grå ut. När jag väl såg den live var den mera brunbeige. Priset var ändå så pass bra att jag inte kunde låta bli att köpa den. 

Så nu kan vi nog säga att jag har möbelemang så det räcker till. På önselistan står dock två fåtöljer. 

Under lördagen kom bror med fästmö förbi lite spontant. Jättekul. Det går allt för långt mellan gångerna vi ses men livet kommer liksom emellan. 

I går, söndag, kom Elis över på fika och middag. Jättekul. Han har så himla mycket med skolan att göra så tillfällena blir så få. Jag hoppas verkligen att vi kan ses mer när jag flyttat och bor i staden där han pluggar. 

Nu är det måndag och det är ett kompakt mörker ute. Jag blir inte direkt deppig av mörkret. Min nedstämdhet dyker istället upp på våren. Jag gillar mörkret då jag myser till det med massor av ljus, gott té, tjocka tröjor och gosiga raggsockor. Det enda är väl att jag inte gillar att gå hundpromenader i mörkret. Jag var på Biltema i helgen men glömde givetvis att köpa med mig hundlampor hem. Jag måste verkligen köpa på mig sådana under veckan. I väntan på det får det bli reflexväst på (vilket jag ändå har oavsett om hundarna har lampr eller ej). När jag ser på nyheterna känner jag ändå en tacksamhet över att jag inte bor i Luleå där det kommit 30 cm snö sista dygnet. 

Nu har vi fem arbetsdagar fram tills jag har lov. Jag längtar faktiskt. Det ska bli så skönt med lite ledighet. Men innan dess ska omdömen göras och skickas hem. Jag är nästan klar så jag hoppas verkligen att det ska gå smidigt och inte krångla. 

Nu så önskar jag er alla en riktigt härlig måndag!

Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag omigen lägger nya pusselbitar till mitt livspussel. Rent krasst kan man säga att inget varar för evigt. Att pusslets motiv ständigt ändras.

På mycket kort tid har jag lyckats byta jobb, stad och boende. Skönt att alla dessa bitar verkar gått i lås inom samma tidsram.

I dag lades sista biten och kontraktet för lägenheten signerades av mig.

Bra start på det kommande året, att veta att jag har nån stans att bo. Det kommer bli mycket nytt. Nya rutiner, nytt gym, nya vardagsaffärer att handla i och att lära sig hitta snabba genvägar genom stan. Nytt och bra kommer även närheten till mina barn bli.

Förändring är inte alltid förbättring men de leder ju till utveckling i allafall.

Den här helgen har verkligen gått i mysklädernas tecken. Jag behövde verkligen det. Det är så många förändringar som är på gång och många beslut som ska och har fattats så jag är mentalt utmattad. Att vädret är galet grått och blött förstärker verkligen min känsla av trötthet. 

Redan på fredagsmorgonen var hela min värd grådaskig. 

Även om jag vände kameran åt andra hållet så är känslan av mulet och grått verkligen mycket större än den av en färgsprakande höst. 

I fredags eftermiddag passade jag på att ta en fika med Tyra. Jag älskar fika, speciellt om det finns en god bulle att ta till. Dumt nog så tänkte jag ta ut svängarna lite och valde en äppelpaj. Det skulle jag inte gjort för den var inte alls god. För mycket nyttigheter i den, som chiafrön och alldeles för lite socker. Nästa gång kommer jag att hålla mig till en hederlig kardemumma bulle. Tydligen var en slang till kaffebryggaren sönder så vanligt kaffe gick inte att få. Vi tog istället american espresso. Lättast att beskriva den är att du tänker på en halv kopp med bryggkaffe som du sedan spär med vatten. Blaskigt helt enkelt. 

Freja känner också av att det är mysväder. Hon är lugn inne och vill gärna ligga i famnen och sova räv. 

Alltså hon är ju så gullig att jag skulle vilja ta mig en liten tugga. Varför blir det så? När jag ser något riktigt gulligt som jag tycker om så vill jag ta mig ett bett. Är det bara jag eller är det fler som känner igen sig. 

I dag ska jag göra så lite som möjligt. Städa ur bilen som ska besiktas i morgon. Just nu är den som en grusig soptunna. Baksätet är fyllt av pantflaskor och övriga fack och ställen smockfulla med allt från gamla parkeringsbiljetter till tomma snusdosor och godispåsar. 

Jag har börjat se en väldigt lättsedd serie som heter The good witch. Den kräver verkligen inget av sin tittare utan är lågmäld och mysig. Perfekt för en mulen dag när jag fortfarande går i pyjamas. 

Nu önskar jag er en fin söndag och en bra uppladdning inför kommande arbetsvecka. 

Jag har lite för mycket i mitt huvud just nu. Förutom de gamla vanliga sysslorna som brukar vara fullt tillräckliga trängs andra måsten, bör och skulle vara bra. Vet inte om det är det eller något annat men strax efter lunch i dag kom huvudvärken och med den pipljuden i öronen. Hur gammal är man inte när hjärnan sänder ut detta evvinerliga pipande. Det går över, absolut, jag vet det men... Det är galet jobbigt när det pågår. 

Det äter på mitt tålamod och jag blir en dålig verion av mig själv, mitt lärarjag, mammaperson och kollegeMia. Nu ska jag strax påbörja veckans värsta lektion. 115 minuter i ett svep med ett gäng 10-åringar. Det är inte vettigt. På pappret får de sina minutrar men i verkligheten blir vi tvugna att göra avbrott för att röra på oss och få frisk luft. 

I eftermiddag ska jag sedan hasta över till Linköping, träffa Tyra och lite annat. Jag hoppas pipandet ska upphöra. Om inte får jag försöka överrösta det med hjälp av en podd rätt in i hjärnan. 

Tidig söndagssummering. Det är två veckor sedan sist. Att jag inte skrivit på länge beror inte på att jag inte haft saker att reflektera över eller saker att berätta. Snarare tvärtom. Det har hänt så mycket att min hjärna gått på högvarv. Jag har behövt prata live med människor jag tycker om och som bryr sig om mig. Såååå tacksam över mina barn som lyssnat och kommit med kloka råd, kollegor både gamla som nuvarande, vänner, bröder och släktingar.

Ångesten är slltid som störst innan beslutet är fattat. Något jag fått bekräftat i helgen som jag spenderat med två fina vänner från tiden i Falun. Mitt ute i den Västgötskaskogen, vid en sjö och med svampskogen bakom knuten kunde vi alla tre konstatera just det. Ångesten är som störst innan beslutet är fattat.

I onsdags tackade jag ja till en tjänst i Linköping. Den motsvarar den jag har nu. 4000 mer i lön. Det kändes fantastiskt. Dagen efter ringer rektorn från den skola och den tjänst jag helst ville ha och utan omsvep erbjuder mig jobbet. Och utan ngn som helst förhandling ger mig ännu högre lön. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag inte skrivit på något på den första tjänsten.

Jobbet känns bra, nu gäller det bara att hitta boende. Det kan bli lite knepigt. Jag är väldigt osugen på att pendla ens för en kort tid. Måste jag göra det kommer jag få en sjuk inre stress.

Att åka hemifrån i helgen, trots förkylningssymptom, var bra. Här har jag bara kunnat vara, andas frisk luft, äta god mat, prata minnen och bara vara. Timmarna i skogen, då vi i lugnt tempo tog oss genom mossbeklädd granskog och magisk bokskog var så läkande på något sätt.

Att försöka fånga magin genom mobilens kamera är omöjligt. Men bilderna kommer hjälpa mig att behålla dessa glimrande ögonblick i minnet länge, länge.

Det hade gått 23 år sedan vi sågs alla tre på en gång. Det är helt galet. Vart tog tiden vägen? Vi är fortfarande samma unga personer på insidan, bara lite mer använda på utsidan. Barn, familj, jobb, vinster och förluster har satt sina spår i oss.

Jag hoppas det inte kommer ta 23 igen innan vi ses igen. Det skulle i så fall innebära att jag är 70 år och förmodligen pensionär då. Om man ens är i livet...

Här kommer lite bilder ifrån omgivningarna.

På nerresan. Solnedgång över Vättern.

Förvirrad älgkalv utmed vägen.

Magisk utsikt från stugan.

Nej, DN här fick inte följa med hem.

Över stock och sten...

Vackert, glimrande är restprodukterna vid fältspatsgruvan.

Bokskog med resterna av gamla hus.

Vi hittade mycket kantareller.

Inte heller de här fick hamna i korgen men det såg coolt ut.

Cissi och jag vid en av fyndplatserna.

En sisådär 8 liter fick vi med oss hem. Underbart och middagen blev strålande god. Kyckling, potatis och kantarellsås.

Ny är det snart dags att ta tag i dagen, dricka kaffe, äta frukost, packa och bege sig hemåt. Jag har varit vaken sedan 05:30 så jag gissar att det blir ännu en tidig kväll när jag kommer hem.

Jag önskar er alla en fin söndag.

God förmiddag!

Jag har uppenbarligen en hel del för mig i veckorna. Det blir inte av att jag bloggar så ofta men här kommer en liten summering över min vecka. 

Jag var på min första jobbintervju i Linköping under måndagen. Den gick bra och det är ju inte bara som så att arbetsgivaren ska bedöma och vilja anställa mig utan jag ska också få en inblick i tjänsten och avgöra om jag vill ha den. I nuläget har jag verkligen ett bra jobb och med en bättre lön skulle jag utan att tveka bli kvar i minst tre år. Tyvärr kan man inte göra nåt åt sin lön när man redan finns i kommunen. Det rör sig om ett lönepåslag på 1,5-2,5% per år. Det tar sin tid att komma upp i genomsnittlig lön om man gick in med underlön från start. 

Då jag söker jobb och man är tvungen att lämna sin nuvarande chef som referens behövde jag berätta på jobbet att jag ser mig omkring. En ganska obekväm situation och jag känner mig som en svikare. Det är just den känslan som jag ogillar väldigt mycket som gjort att jag inte sökt mig bort speciellt ofta. Bara två gånger tidigare i min lärarkarriär. Jag hoppas att chefen är just nog och säger det som sägs om och till mig i arbetsvardagen. 

Vädret har varit toppen så det har blivit många fina promenader med hundarna. Det är perfekt att få en stund av reflektion eller att passa på och prata i fatt i telefonen med mina vänner. 

Mat, så älskat att äta och somliga dagar sprutar idéerna. Just nu är kålen fin. Här gjorde jag det enkelt för mig och strimlade spetskål och stekte upp på spisen. Vanligtvis brukar jag ungsrosta klyftor men det tar aningens längre tid. Bara att dressa den med olivolja och flingsalt. Galet gott och min mage har nu vant sig vid min kålrika kost. 

I går saknades dock fantasin och det blev genvägen via pizzerian. Jag har en favorit i kantarellpizzan. Den är inte bara fantastiskt god utan väldigt fin att titta på också. 

Nu märker man att hösten knackar på. Det blir allt mörkare på både kvällar och mornar. Lördagen bjöd dock på en finfin dag och det blev en tur med båten. Förmodligen årets sista. När det är högsommar delas det bilder på brunbrända ben mot en sommarblå himmel. Här är en höstvariant. 

Vilken dag. Så perfekt, nästan vindstilla och ljummet. Det enda som jag saknade var fikat. Kaffe och kanelbulle skulle ju varit pricken över det perfekta i:et. 

I dag är det söndag. Jag har börjat min dag på bästa sätt. Nybryggt kaffe, Nyhetsmorgon och favoritljuset tänt. 

Att vakna relativt pigg och utsövd och må så bra som man möjligvis kan är härligt. Jag har ganska svårt att ligga länge i sängen, ryggen fixar inte det riktigt men 6-7 timmars sömn är ju glimrande. 

Nu ska jag ta tag i dagen, förbereda lite jobb och så. Jag hoppas att även ni känner er utvilade och redo för måndagen i morgon. Jag vet att många får söndagsångest men jag har eg aldrig fastnat i det mönstret. Jobbdagar är bra dagar för mig. Även när det varit supertufft har jag gillat att gå till mitt jobb. Det har alltid funnits en balans. Har elever eller föräldrar varit mattande har kollegorna uppvägt det med pepp och stöttning. Har det gungat i arbetslaget så har tiden med eleverna satt guldkant på dagen. Japp, lyckligt lottad över att jag faktiskt, under så många år, alltid känt att jag valde rätt bana. 

Ha nu en finfin söndag!