Senaste inläggen

Av Mia - Torsdag 30 nov 20:44

... välkommen hit!

Så är även jag redo för december och första advent.

Allt gick ju inte så smidigt som jag tänkt. Med jord upp till armbågarna insåg jag att en tur till både Biltema och Jula behövdes. Men med lite hjälp så gick det ju fint. Och helt ok blev det.

I morgon välkomnar jag 1:a december och gläds åt 1:a advent. Bara drygt 20 dagar så vänder det...

Snart kommer ljuset åter. I väntan på det naturliga får E-on bidra och underhålla oss med det elektriska.

ANNONS
Av Mia - Tisdag 28 nov 17:35

Det händer ett par gånger om året och nu var det dags igen. Efter en tid med svår magkatarr la slutligen resten av magen också av.

Under eftermiddagen i dag känner jag ändå att det vänder även om jag är matt och har ganska ont. Bara jag får en god natts sömn så ska det nog gå att jobba i morgon.

Tyvärr har jag fått lite signaler från kollegor att det nu är tuffare än någonsin. Klimatet är hårt, respektlöst och allmänt otrevligt. Det här är ohållbart, vi måste ta tag i det så fort det bara går.

Så inför morgondagen gäller det att rusta sig till både kropp och själ.

ANNONS
Av Mia - Fredag 24 nov 22:30

Bra dag. Faktiskt. Hunnit mycket, gjort det jag skulle ... även om kollegan två gånger glömt våra ändringar och stövlade in och undrade var jag var. Lite kul faktiskt.

Spontan AW med mina nya och hälften så gamla kollegor. Jag tycker om dem. Massor och mycket. Känner mig överrumplad och tagen av deras kompetens och förmåga. F, känner jag ju sen tidigare och vet var hon kommer ifrån och vilken kapacitet hon har. Sådan mamma sådan dotter. Sen så har vi ju stjärnan i församlingen, också en F-person. Som ett fyrverkeri intar hon arenan och fångar både personal och elever. Mitt jobb blir enkelt med en sån kompanjon.

Fredagskväll utan barn. Har suttit här med pälsklingarna många sådana kvällar. Ganska olikt min person. Nu räcker det. Får citera Sjöholms sång "jag vill känna att jag lever..." Jag är inte ens 45 och vill inte leva som nån jäkla pensionär. Det finns så mycket att hänga på och vara med i. Jag har eg inga höga krav men när saker känns som ristade i sten och att klockan går baklänges, då är det dags att ruska om sig själv. Jag är här, jag finns nu och det här är den tid som jag fått. Och den vill jag ta vara på. Inget konstigt med det. Eller?

Av Mia - Tisdag 21 nov 22:20

Känner mig lite låg i kväll. Absolut ingen fara men det känns att det är något. Jag tror det är summan av kardemumman som gör det. Det går över och reder sig. Det brukar det göra. Jag kom iallafall i väg och tränade trots bortslarvad tagg. Kvällen ägnades sen till inläsning, matlagning, tvätt och annat som är nödvändigt så här mitt i veckan.

I morgon är det en ny dag med möjlighet till nya framgångar. Innan dess tänker jag se till att få mig en skön natts sömn. Jag hoppas att de obehagliga stickningarna i bröstkorgen ger sig tills då.

Sov nu så gott, det tänker jag göra. I kväll blir det insomning till Värvet och intervjun med Richard Wolf.

Freja är mer än taggad på att sova. Hon sitter och väntar på att jag ska krypa ner så att hon får böka sig ner under täcket hos mig och ligga sked. Möjsit!

Av Mia - Söndag 19 nov 22:49

Varje år, precis i dag, brukar jag skriva ett inlägg. Det handlar alltid om samma sak.tjatigt kanske nån tycker men för mig är det nödvändigt. En verbal process som måste sättas på pränt. En bearbetning.

Nu är det 13 år sedan jag och min bror vakade vid mammas sida. På kvällen byttes vi av av moster. Sedan hann vi aldrig tillbaka. Min mamma dog, bara 60 år gammal. De senaste 20 åren hade varit kantade av sjukdom och otroligt skadade lungor. Jag var 10 år när hon insjuknade första gången.

Jag har skapat ett liv utan mamma. Inte för att jag vill utan för att jag är tvungen. Det gör inte längre lika ont men jag saknar henne ofta. Varje dag finns det saker jag vill säga, berätta, fråga om eller bara ventilera. Hon fattas mig så otroligt mycket. Ibland blir jag arg men oftast bara väldigt ledsen.

Min mamma blev sjuk så tidigt att jag aldrig fick någon bra mamma/dotter relation. Mina barn fick inte ha sin mormor kvar. Jag fick inte chansen att dela alla mina stora stunder med henne eller se hennes ögon lysa av stolthet över sina underbara barnbarn. Det gör jätteont. Hon hade älskat att Tyra går i hennes fotspår, att Elis gör sina egna val och förmodligen ojat sig över mig och mina pälsklingar.

Nu är jag på inget vis ensam. Jag har turen som har andra vackra människor omkring mig som hjälper till att fylla hålet. Personer som älskar mig och som tycker väldigt mycket om mina barn. Men det är tomt. Det känns ofta fattigt men framförallt är jag ledsen över att hennes liv blev så kort. Kort och till stor del väldigt tufft och kämpigt. Hon var värd mer. Hon förtjänade bättre.

Mina sista ord; "Go natt mamma!" Blev på något orättvist sätt ett farväl för alltid. Som ett "vila i frid" utan att jag ens visste om det.

Så denna Elisabethdag gör jag som så många år innan. Tänder ljus och plockar fram mina finaste minnen av den mamma jag fick ha alldeles för kort tid.

Av Mia - Fredag 3 nov 20:15

Vilken fin dag den här dagen blev. Skönt väder på morgonpromenixen. Vovvarna så nöjda, glada och följsamma. Nja, inte Freja då som verkar hamnat i spökåldern. Rätt vad det är far hon ut och skäller på absolut ingenting. Sen så är cyklar skitläskigt, små barn i bävernylonsoverall får sig en utskällning, mörklädda människor, kvinnor som har stora klänningar eller kappor. Allt sånt behöver skällas på, förutom det vanliga...alla hundar... Jag har lite svårt att komma vidare i fostran av henne. Sedan i somras, när jag och Tyra var i Karlstad ett par dagar, så har hon ökad separationsångest. Just därför vill jag inte lämna bort henne över natt och inte heller över hela dagar. Gör jag rätt eller fel, vet inte men jag går på känsla nu. 

 

 Efter lite hemmapyssel på förmiddagen, det gamla vanliga, dammsuga och tvätta, plocka och torka väntade lunch med Veronika. Lingonfabriken är en populär plats att käka på. Gott och skapligt prisvärt. Egentligen spelar det inte så stor roll när det är sällskapet som räknas. Och räknas, det gör hon, Veronika. 

 

Eftermiddagen blev en slapp historia. Hundpromenad i suerskönt väder, det gör mig så lycklig. När jag ser Kimmo skutta, nosa, ströva runt och sen avbryta sig för att komma och buffa lite på min hand (han vill ha duktighets godis) då pirrar det i hela mig. Ja, jag är sjukt kär i mina hundar. När barnen inte är hos mig så blir det än mer kännbart. 

 

November kan ju vara ganska trist. SOm en tråkperiod av hösten. EN lång väntan på den glimrande december. DÅ gäller det att förgylla tillvaron. Så jag bjöd hem Mats på lite glögg och pepparkaka. Mysigt. Alkoholfritt är godast och det enda tänkbara om man tänker gå och träna efteråt. Och det gjorde jag. 

 

Att jag kom i väg i kväll borde ge mig medalj, eller nån form av guldstjärna. Eller inte. Jag har redan belönat mig den här veckan. Jag har beställt en termokjol. En sån man bara kan dra över andra kläder när jag tex ska vara rastvärd eller snabbgå med hundarna. När det känns som en för stor insats att kränga ner sig i termobrallorna. Jag blev helnöjd. Kanske var den en halv storlek för stor men det ska ju funka med jeans och tjocktröja under. Blir säkert helt perfekt i vinter. 

 

Nu efter en riktigt bra dag ska jag strax hoppa in i duschen. Passar på i Idolpausen. Sen gissar jag att jag kommer somna som en stock Får nog sätta klockan så jag inte sover över hundarnas kvällspromenad. Känns som om jag är lite slutkörd men också väldigt nöjd över mig själv. 

 

Den här veckan har mycket blivit klart och färdigt. Jag har även haft tid att göra sådana där småsaker som för bara en månad sedan hade varit på tok för mycket. Små, små saker för att glädja andra, för att göra mig själv nöjd. Den här veckan har jag också blivit stolt över min stora. Hon har gjort en resa som jag aldrig hade vågat göra i hennes ålder. En resa som jag aldrig kommer få möjlighet att göra. Just därför längtar jag efter att hon ska komma hem och berätta allt för mig. Hon har uppdaterat mig på tok för dåligt, men det är ju ett bra tecken. Då har hon det så göttigt att hon inte har tid. 

 

I morgon kommer sonen, kanske hinner jag städa ur bilen och smörja tändningslåset mm. Till kvällen har jag planerat hemmagjord "kinamat". Blir säkert bra, speciellt som jag blivit lovad att få hjälp med själva friteringsmomentet. Tror inte jag kommer träna i morgon, det räcker med tre gånger i veckan.  Och på söndag får jag äntlilgen åka och hämta hem min stortös. 

 

Nu väntar duschen....

 

Trevlig helg och gör som jag, gör november till en underbar månad. 

 

 

Av Mia - Torsdag 2 nov 20:17

Efter en otroligt trevlig och mysig dag tillsammans med min kusin och hennes man kurar jag nu i soffan. Vi har ätit gott, åkt en mysig tur, fikat och slutligen besökt minneslunden.

Östra Stenby kyrka, vacker och trygg. Badande i ljus. Tyvärr var minneslunden dåligt upplyst. Kändes inte ok med tanke på att äldre och/eller personer med rullstol och rullatorer kanske vill ta sig fram dit.

En kyrka som bär så många av min släkts berättelser. Mina rötter är viktiga för mig, kanske just för att jag nu är i toppen på min egen familjepyramid.

Vi tände ljus för de som fattas oss. Framförallt de två som nyligen gått i från den här världen och till en bättre plats. Sen så drack vi glögg och åt pepparkaka. På ett fint sätt som hade gillats. Helt säker på att vi får ett gillande skratt nånstans ifrån.

#alltidälskadaldrigglömd

Av Mia - Tisdag 31 okt 17:02

Så var då äntligen tiden här, när jag fick göra det sista för min faster. Jag har varit på banken och betalat begravningen så nu har jag en del att tycka kring banken efter det här. Tydligen ska man inte dö på en helg, dessutom och det viktigaste av allt; Inga inköp får göras på lördagen om personen i fråga dör på söndagen. Anledning?! Jo, inköp på tex apoteket under lördagen dras först på måndagen och då stämmer inte saldot från dödsdagen med det som antas vara kvar till begravningen. Nu rörde det sig bara om 500 kr men ett sånt här efftersläp borde inte få hända. Rent faktiskt så skulle det ju gå att se när köpet gjordes och det tas med i slutbalanseringen. Nu släpper jag det, då det inte finns något att göra åt det. Eller så kommer jag kontakta någon av cheferna för att be dem om en översyn. Inte för min del men det kommer ju ske fler gånger. 

 

I morse när jag vaknade var jag förvånansvärt pigg. Åkte hem och gick och tränade. Nu däremot känner jag mig lite matt och med världens huvudvärk. Tänker göra det här till en riktig vilokväll. Jag har tänt upp lägenheten med massor av ljus och lyktor, en kopp Göta Kanal och ett par knäckemackor känns helt rimligt när man kurar i soffan under en filt. 

 

Precis när solen gav upp och inte längre orkade sig över hustaken tog jag med mig pälsklingarna ut. Höstluftens klarhet och alla färger ger mig så mycket energi och harmoni. Huvudet fylls av tankar, hjärtat av kärlek och själen av lycka. Jag bara älskar att bo på söder. Jag gillar verkligen gyttret av olikhet, både gällande byggnader och människor. Kanske är mitt söder underrepresenterat av invandrare, jag tror det. Men det finns alltid något eller någon att titta på. Något som händer. Bara en sån sak som att de byggt om på lilla Coop Nära kan göra mig helnöjd. Plötsligt är det enklare att ta sig fram mellan hyllorna och allt är mycket lättare att hitta det. 

 

I morgon är ett oskrivet blad men på torsdag ska jag träffa min kära kusin igen. Tänk vilken lycka att en massa olyckliga omständligheter lett till att vi kommit varandra så nära. Här kan man verkligen tala om "Intet ont som inte för något gott med sig". Vi ska luncha tillsammans för att sedan åka och sätta blommor på Östra Stenbys minneslund. Det känns som det bästa och viktigaste att få göra nu, när allt är klart. Där och då kommer mitt totala avslut att ge plats för sorgen och saknaden. 

 

För saknar, det gör jag. Jag saknar alla samtal, all omvårdnad, alla skratt, alla berättelser och minnen. Efter att ha varit som i symbios så känner jag mig kapad. Det finns inget man kan göra åt det, jag vill inte ha någons medlidande, men det är ett faktum. Så många timmar, så mycket ansvar, så mycket oro, en hel del ångest och massor av kärlek, så blir det tomt. Sjukt tomt och väldigt ensamt. Inte ensamt på ett dåligt sätt utan mer på ett vemodigt vis. Jag behöver inte vara ensam men jag väljer ofta att vara själv. I detta "själv" ger jag mig utrymme att känna. Det är jag stolt över. När mamma dog fanns inte utrymme eller tid för barnen var små. När pappa dog var jag i en total kris redan innan. Jag har skjutit upp min sorg många gånger om. Inte för att någon tvingat mig, utan mer för att jag själv tvingat mig. 

 

När mamma dog hade jag en underbar chef som utan tvekan lät mig vara hemma så länge som behövdes. Hon visste hur det känns att förlora sin förälder. Men trots det så lät jag inte sorgen tränga in. Jag bara pyste lite. När pappa dog hade jag en ny chef, väldigt bra han också. Men då valde jag att börja jobba två dagar efter. Nu har jag omigen en ny chef (jag verkar byta chef så fort någon nära anhörig dör) som givit mig fritt spelrum trots att fastrar inte brukar räknas som närmast anhörig. Men jag tror hon har fingertoppskänsla och vet vad som behövs. 

 

Så skönt att ha lov. Att ha tiden till alla småärenden. Jag kan fixa allt utan stress och blanda upp det med saker som ger energi tillbaka. Långa sovmornar hade jag sett fram emot men iom att vi ställt om klockan så är jag ändå relativt pigg vid halv åtta. Tänk så mycket dag jag har att ta hand om och förfoga över sedan.  Jag hinner äntligen träna som jag vill, pyssla om i min lägenhet, rasta hundar, bara gosa med pälsklingarna och läsa i mina favoritböcker. 

 

Ja, det här lovet kom inte för tidigt. Jag behövde det, jag utnyttjar det och sen så laddar jag om. För vi har påbörjat en resa med flera stopp. Det här var det första, nästa kommer vid jul 

 

  

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Omröstning

Vilken sommarsång betyder mest för dig eller får dig i bästa sommarkänsla?
 Du gamla du fria
 Den blomstertid nu kommer
 I denna ljuva sommartid
 Kalla den änglamarken
 Pippis sommarvisa
 Idas sommarvisa
 Ta mig till havet
 Sommaren är kort
 Sol, vind och vatten
 En vänlig grönskan
 Barfotavisan
 I sommarens soliga dagar
 Mitt sommarlov
 Sjösala vals
 Uti vår hage
 Kom
 In the summertime
 Juni, juli august
 Ute blåser sommarvind
 Annan

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Spindelkvinnan med Blogkeen
Följ Spindelkvinnan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se