Senaste inläggen

Av Mia - Lördag 15 juni 09:04

Lärare följer ett annat årshjul än ?vanliga? människor. Vårat startar i augusti o slutar i juni.

För mig blev det ett konstigt år. I oktober lämnade jag Ektorpsringen efter 20 år. Tyvärr inte när jag låg på topp. Allt för mkt hade ändrats den senaste tiden för att det skulle vara vemodigt att gå. Jag var inte heller ensam om att släppa taget då, vi måste varit runt 10 lärare minst som valde att lämna under ett par månaders tid.

Som ett sista farväl gick jag på skolans avslutning i onsdags. Jag träffade några få av mina gamla kollegor, där än fler byter arbetsplats till hösten. Jag fick krama om mina gamla elever som nu går vidare mot högstadiet.

Själva avslutningen var tyvärr den sämsta av de som jag varit med om. Glädjelös skulle jag vilja säga. Känslan var att ?nu gör vi det här så det blir gjort. Jag hoppas för skolans skull att det bara var ett mellanår pga stora organisationsförändringar under året.

Innan eleverna dök upp.

På torsdagen fick jag uppleva Mosstorpsskolans avslutning. Skillnaden var brutal. Här var det stolar som eleverna satt på, en hög scen som byggts upp, röda mattor, strålkastare, rökmaskin, konfettiregn och allt detta ledde till en otrolig feststämning.

Här var känslan att man gick in i en konserthall. Proffsigt!

Under förra veckan nåddes jag av förändringsbesked på jobbet. Av den tråkigare sorten. Jag bara kände att jag orkar inte ta den känslan nu för då blir jag supernere, jag fick stoppa undan det och tänka att jag hanterar det efter skolavslutningen när allt lugnar sig lite. Föreställ er sen den glädjen när jag under torsdagen fick veta att allt blir som det var tänkt från början och som jag tänkt.

Jag är ju ganska ny på jobbet fortfarande men har hittat mina favoritmänniskor. De är underbara och gör att jag trivs så ofantligt bra. Det räcker därför så bra med att en av dem byter hus och stadie till hösten. Skulle det blivit fler hade jag inte sett fram emot hösten på samma sätt.

I dag är det lördag, solen skiner och jag tror att jag ska ta vara på den. Jag vet inte riktigt hur än men en hundpromenad med vovvarna lär det iallafall bli. Kanske lite bokläsning på altanen och givetvis en stunds träning.

ANNONS
Av Mia - Fredag 7 juni 14:44

Har du nånsin fått ett sandkorn i ögat? Säkerligen. Du vet känslan. Det skaver och irriterar. Gör ont. Det enda som hjälper är att gno i ögat. Det både lindrar och smärtar värre på samma gång.

På samma sätt kan ord och handling sätta sig i hjärtat, eller kanske mer i själen. Det gör ont. Känslan av att ha blivit bedömd, och fått en etikett på mig gör ont. Speciellt när etiketten är så nedlåtande och kategoriserande.

Jag är som en ö mitt ute i havet. Inte särskilt stor men ogästvänlig. Jag skulle vilja skriva att jag dragit mig undan och slickar mina sår. Det uttrycket påskiner att bättringen finns inom rimligt räckhåll. Det stämmer inte alls överens med mig. Den här kvinnan känner sig själv och vet att den tagg som tryckts in i hjärtat sitter där den sitter.

Man kan alltid ångra det man sagt men det går aldrig att återkalla. Vissa saker man får höra är lättare att slå ifrån sig. Jösses! Elever i aggression, frustrerade barn, stressade kollegor... ja, ni vet. Sånt kan man sålla. Speciellt jobbrelaterade saker, där har man ju faktiskt betalt. Andra saker kan vara svårare.

Jag tänker på när man får höra saker från någon som faktiskt betyder något för en. Där du investerat en massa i relationen. När man får höra av någon som är relativt lugn och sansad att man hamnat under en mindre smickrande flik i egenskapsregistret då gör det ont.

Jag tror inte jag är unik om jag säger att hela min kropp och själ i sådana lägen ställer in sig på flykt. Och just den där flykten kan se lite olika ut beroende på vem man är.

Att prata hjälper mig väldigt mycket när sånt här händer. Att prata med de som älskar och värnar om mig och de mina. De som förbehållslöst älskar mig. De är inte många med de är en fin liten skara.

De lyssnar och försöker rent verbalt peta bort taggen. Jag lyssnar och min hjärna och mitt sunda förnuft förstår precis men inte mitt hjärta.

Taggen sitter där den sitter. Den kommer sitta kvar och när det blött klart kommer den kapslas in och bli omgiven av en hårdhet. Det här hårda gör att det kommer bli ännu lite svårare att nå in till mig.

När det kommer till relationer som är avgörande och viktiga för en gäller det att väga orden på guldvåg. Man vet aldrig när man avfyrar just den där sista tagen som slutligen gör hjärtat stenhårt så att det helt slutar att slå.

En vacker bukett från en av mina finaste. Mest för uppmärksamhets skull.

ANNONS
Av Mia - Torsdag 9 maj 09:28

... det är ju de som är livet. Mitt liv är bra just nu. Men ge det en timma eller två så kan jag känna på ett helt annat sätt. Jag kan ha känslor under en hel dag som "vanligt folk" behöver flera veckor för att gå igenom. Det är asjobbigt, på riktigt. Som ett handikapp. Det som ändå är bra är att jag kommit med insikt att det är så jag funkar. När jag känner mig riktigt ur form kan jag vila mig i tanken att det går över och att det kommer gå över snart. Tyvärr är det ju så åt andra hållet också. När jag mår riktigt fint så kan det försvinna omedelbart efter bara en kort stund. Jag har ett antal triggers men jag vet om dem och håller på att skaffa mig verktyg för att hantera dem. Mer än man kan säga om andra. 

 

Det kan vara en sak, en person eller en händelse som triggar mig eller mera gör mig frustrerad. Folk som inte ser eller förstår att de faktiskt kan utvecklas som människa. De liksom tror att de är ett färdigt paket. Att det är så här de är och då får resten av världen anpassa sig efter dem eller att "sån här är jag" gilla läget eller skit i det. Jag kan aldrig förändra någon annan och ingen annan kan förändra mig. Viljan måste finnas där. Viljan till utveckling. Det kan röra sig om att personer kanske skulle behöva bli mer allmänbildade, ta hand om sin kropp bättre, hur man hanterar stress, bli tryggare i sig själva så de slipper söka bekräftelse i allt de gör eller bara hur man går in i en diskussion eller ett samtal.

 

De svåraste människorna är kanske de som klagar brutalt på andra men har exakt samma beteende. De är fullständigt utan självinsikt. Jag var en gång på en föreläsning (vet att jag nämnt det här i bloggen förrut) där föreläsaren sa "de personer som aldrig skäms över något ska man akta sig för. Den tanken har jag haft med mig och kan verkligen hålla med. De som inte skäms har varit de som skapat mest röra omkring sig. 

 

Vad tänker jag då att man kanske borde skämmas för? Inte det vanliga, om man råkar rapa, snubbla eller säga fel namn till någon. Utan mer för att man kanske inte bidrar eller genomför förväntade arbetsuppgifter oavsett om det är på jobbet eller hemma. Eller om man förväntar sig att få saker gjorda åt en fast man kan klara av att göra det själv. Att låta någon annan, som kanske är helt uppbokad, göra saker som man själv faktiskt har tid att fixa. Latmaskar! Jag har väldigt svårt för latmaskar. Alla har vi samma tid tilldelad i livet. Somliga av oss har fler uppdrag, jobb, familj, hem och liknande. Då tycker jag att det blir pinsamt när den ensamstående personen beklagar sig över hur mycket den har att göra. 

 

Minns en gång en gammal kollega som "var så himla trött efter jobbet" så hon bara åkte hem och sov, så att hon missade tiden i tvättstugan. Oj, oj oj, vad hon beklagade sig. Tjena, tänkte jag som efter jobbet hämtade två barn som var under 4 år på dagis, åkte och handlade, kom hem och lagade mat för att sedan tvätta, dammsuga, natta ungarna och sedan jobba ett par timmar hemifrån. Och det hände varje dag, varje vecka, för all framtid (nästan). Jag sa inget då, tänkte bara för mig själv "hon blir nog varse en dag". Och det blev hon. 

 

På jobbet är det mycket just nu. Alla nior går igenom de Nationella proven och det kräver en massa organisation och fixande. Man har en plan och om någon är sjuk så blir det snabbt en ökning av stressnivån. Hur det än är så tar man sig igenom dessa arbetsdagar också. Precis som med livet. Bra stunder passerar, stressiga dagar likaså, tillfällena då man är ledsen går över och de glada också. Allt rullar på som ett oregelbundet hjul. Jag vilar mig i tanken att allt går över,  inget är oändligt. 

 

 

Maskros, taraxacum, först så gul och lysande sedan en mjuk liten puff. Redo att sprida sig för vinden. Älskad av mig men jag är en av få som uppskattar dem. 

 

...

Av Mia - Söndag 5 maj 17:34

Dagarna går så där galet och fort. Iallafall när jag tänker tillbaka. De fylls med samma saker om och om igen. Jobba, vilket jag älskar, hundar, träna, laga mat, äta, sova och även mindre roliga saker som att tvätta fönster. Skönt att man slipper fönstertvätten varje vecka. När den är gjord så är den gjord, iallafall för årstiden. 


Vi är nu inne i maj, min absoluta favoritmånad vad det gäller naturen och känslan. Rent jobbmässigt är det nog årets värsta månad. Betygssättning och massor av nationella prov att både genomföra och rätta. 

 

Till hösten kommer jag att få en egen 7:a att vara mentor i samt utöka min undervisning med SO. Jag ser fram emot det då jag verkligen brinner för SO-ämnena, framförallt geografi och historia. 

 

I år har jag tillgång till en trädgård så här på hemmaplan så det blir en del fix i den. Rabatter och buskar ska få stenläggningar runt sig, pelargoner ska planteras om i utekrukor och nyinköpta bärbuskar ska planteras. Vinbär och björnbär har redan kommit ner i jorden. Jag önskar mig ett körsbärsträd också och två drivbänkar där jag vill ha sallad, rädisor och kanske något mer. 

 

 

I väntan på att nätterna ska bli frostfriastår här en liten armada med pelargoner och jordgubbsplantor. 

 

 

Morgonstund har guld i mun. På helgerna är morgonen min favorit. Jag går gärna upp tidigt, allt för att få lite egentid. Det är nog enda tiden på veckan som jag känner mig helt lugn, avslappnad och njuter av tystnaden. 

 

 

Ozzy älskar att sola sig inomhus efter ett par timmars strövande under natten. Jag gillar inte att han lägger sig på köksbordet men det är svårt att hindra honom. När solen försvinner från köket flyttar han sig till tv-bänken i vardagsrummet. 


 

På lördagskvällen tog jag med mig mina pälsklingar till Eliantorp/Doverstorp för en promenad. Där har jag varit tusentals gånger när jag växte upp. Min mormor är ju född här och sedan har familjen haft det huset som "land" fram tills jag var 27 år. Så sorgligt att vi inte kunde behålla det. När det blev aktuellt för min mamma att sluta hyra huset så hade jag småbarn och hade varken tid eller ekonomi till det. Jag hade kunnat prioriterat annorlunda men där och då gjorde jag det val som jag ansåg var bäst för familjen. HAde jag vetat det jag vet i dag hade jag nog gjort annorlunda. 


 

Att gå till gymmet en lördagskväll vid 18:30-tiden är smart. Då får man ha stället för sig själv. Alla andra verkar vara hemma vid grillen och hällt upp en kall öl eller ett glas rosé, så verkar det åtminstone om man scrollar sig igenom Fb-flödet. 


 

Under lördagen fick jag tid tillsammans med min fina dotter. Vi brukar ta nån dag i månaden då vi fikar, går en sväng på stan och bara hänger i hop. Pratar i fatt om allt som hänt och så. Jag älskar dessa träffar. Och lyckliga jag ska även få hem både henne och pojkvännen till mig på lördag på en grillkväll. 


 

Äckligt, jag vet! Här har det suttit en fästing på storhunden. Lillhunden har roat sig med att pyssla om det hela vilket resulterat i att det blivit som ett stort skrapsår som vätskar sig och kliar. Först efter en vecka och en massa omläggningar och plåsterspray verkar det vara på bättringsvägen. Kimmo når ju inte att slicka på sitt sår så jag funderade ett tag på att sätta tratt på Freja. Dessvärre når han att klia sig med tassen och han har rivit bort skorpan otaliga gånger. 


 

Här ligger den skyldiga till fästingmasakern... och ser helt oskyldig ut. 


Nu är helgen strax till ända. Ingen söndagsångest hos mig alls. Jag älskar mitt jobb och ännu mera nu sedanjag bytte arbetsplats och uppdrag. Tiden var inne och jag hade gjort mitt, det var dags att lämna över till nya, friska personer med en positiv energi omkring sig. Men som jag saknar eleverna emellanåt!!! De var verkligen bränslet som skapade ork. 


Jag önskar er alla en fin kväll, en härlig arbetsvecka och även om vi var glada åt regnet som kom så får det gärna bli lite varmare ute igen. 

Av Mia - Söndag 14 april 08:19

Andra dagen på påsklovet och jag gör samma sak som i går. Vaknar vid fem, det är inte ens mörkt ute så att försöka somna om känns bara onödigt. Förmodligen är jag fullt utsövd med tanke på att jag lägger mig så tidigt. I dag är en bra dag i kroppen. Jag har inget ont i ryggen alls, så ovanligt och skönt. Jag tror att det beror på att jag i natt lånade sonens säng. Den är magiskt behaglig, hård med rätt stöd för varje liten del av min kropp.

 

I går hade jag en dag full av efterränksamhet. Jag gav mig själv tid att tänka efter, minnas och låta känslor komma för att sedan försöka reda i dem. Efter ett långt övervägande började jag skriva ner dem. Snabbt, snabbt for tankarna och fingrarna fick svårt att hinna med att träffa tangenterna. Timmarna flög i väg och sida efter sida fylldes med ord. Ord som är hämtade från mig och mina minnen. Allt i nån form av huller om buller. Det gör inget, det viktiga är att jag töms och blir ren inifrån och ut. Kanske kan min egen förlåtelse komma därefter. Kanske kommer jag en dag att sortera, måla och dekorera den nakna texten men fantasi för att sedan låta någon läsa den. Men där är jag inte än, inte i dag, inte i morgon eller ens om ett halvår. Men kanske nån gång. 

 

Jag vill inte påstå att eftertänksamheten från i går har gått över. Mitt sinnelag just nu är väldigt lågt. Det gör att jag får jobba otroligt mycket för att hålla näsan över vattenlinjen. Varje dag göra något som jag mår bra av och hittar skratt i. 

 

De här två, mina vovvar, älsklingar är alltid mig trogen. På alla plan. De ger mig närhet, visar en otrolig uppskattning och tvingar ut mig på promenader flera gånger om dagen. De gör mig till en bättre människa. 

 

 

 

De hjälper mig att glädjas åt det lilla, det som i andras ögon är futtigt. Möjligtvis är det så att jag kompenserar min brist på det som är andras vardag genom att försöka se naturens glimrande skänhet ur andra perspektiv.

 

 

Tussilago, hösthov och allt vad de kallas. De framkallar lycka och glädje hos så många. De skiljer sig inte så mycket från maskrosor, inte till utseendet iallafall. Ändå älskas tussilago medan maskrosorna avskys, vad beror det på? Beror det på att tussilagon viskar om våren och maskrosen om att allt är förgänligt?

 

Mina pälsklingar är ju fler n två. Ozzy kan verka lite bortglömd här hemma men det är han inte. På katters vis sköter han sig själv och lägger upp dagen och natten efter sina egna behov. Han talar om när han vill ha mat och när han vill gå ut. Och ibland visar han att han vill vara nära och ha sällskap. Han är en riktig pärla. 

 


 

Av Mia - Lördag 13 april 07:10

 

 

Lördagsmorgon och första dagen på påsklovet. Jag vaknar givetvis väldigt tidigt. Ozzykatten kan så dags bli väldigt högljudd när han tassar runt i sovrummet. Han vill ha en portion mat. Den välfyllda skål jag lämnade framme på bänken i går kväll är märkligt nog tom. Det är inte Ozzy som satt i sig berget med torrfoder, Kimmohunden har lyckats hitta strategier att nå skålen även om den står längst in på köksbänken. Inte konstigt att han lägger på sig när han tuggar i sig inte bara sin egen mat utan även kattens. 

 

 

 

Istället för att ligga och vrida och vända på mig så kliver jag upp. Det är redan mjukt ljus ute och dagen känns så nära. Sådana här stunder ger mig en rofylld start på dagen. Jag släpper ut katten, sätter på kaffe, tänder lite ljus, sätter på SVT play och ser några avsnitt av Hemma igen. 

 

 

 

Freja följer med mig och kurar i hop sig i favoritkorgen. Hon har förvandlats från morronpigg till en riktig sjusovare. Det är så skönt att hon inte måste ute före sex på mornarna. Hon tycker om värmen och närhet. Ligger allra helst kvar i sängen och myser så länge någon annan finns där. Å andra sidan kan hon från den djupaste av sömn skutta upp på en sekund och löpa ner för en kissrunda. 

 

 

 

Jag tycker väldigt mycket om när det är tyst, stilla och lugnt omkring mig. Kanske uppskattar jag det mer än andra då mitt jobb innebär att jag ständigt vistas i ganska så bullriga miljöer. Turligt nog är det väldigt mycket lugnare, tystare, mindre stressigt och på det stora hela en frisk arbetsmiljö. Tänk att jobbet som jag sökte i ren frustration skulle bli något av det bästa jag gjort. Det var hög tid för mig, jag behövde ta mig vidare. 

 

Nu har jag varit ett halvår på mitt nya jobb, hittar i lokalerna och kan snart allas namn. Det är en stor skola med mycket personal men jag börjar lära mig hur de flesta är till sinnet. Jag behöver inte vara rädd och på min vakt för kränkningar, sänkningar eller skitsnack. Här är man mer direkt, raka puckar, man tar det man stör sig på omedelbart och hela tiden med inställningen att man gör det för att komma fram till förståelse och en lösning. Ingen tror illa om någon annan, att någon medvetet är elak och konspirerande. 

 

Nu ska jag låta den nya dagen omfamna mig, njuta av solljus, vårkänslor, frisk luft och kanske en liten shoppingtur. Ska se om jag kan få med mig sambon för inköp av så trivala saker som köksdukar, ranukel och lite annat smått och gott. Lite pyssel med mina älskade växter ska också hinnas med. Jag har planterat om sticklingar, tagit skott och delat på växter men än finns det lite mer att göra för att ge det gröna här inne de bästa av förutsättningar att växa sig stora och starkt till sommaren. Min själ blir varm, mjuk och bubblig när händerna varsamt får ta hand om pelargoner, flitiga lisor och penséer. Kanske ett ålderstecken å andra sidan har jag alltid älskat att omge mig med grönt. Jag har aldrig haft någon stor trädgård och under långa tider endast haft balkong men det går att göra underverk även på små utrymmen. 

 

 

 


Jag önskar er alla en trevlig helg och att ni, liksom jag, kommer få njuta av ett underbart vårväder. 

 

 

 

 

 

 

Av Mia - Torsdag 11 april 09:22

Anpassa - ett ord  med med så mycket innebörd. På mitt jobb, som lärare, betyder det att vi ska ge eleverna rätt förutsättningar att kunna klara av sitt skolarbete och nå godkänt betyg trots av svårigheter. 

 

Anpassa kan också betyda ornande efter omständligheterna. Alltså, man öndrar och förändrar utifrån det som i stunden råder omkring en. 

 

På jobbet används ofta uttrycket "flexibilitet" när det kommer till oss vuxna. Det är en bra egenskap att ha. Ett bra arbetsgivarkort att dra fram. De ser ju gärna att vi är flexibla vilket i verkligheten innebär att man ska vara redo att klara av "övertröskeln-situationer" eller hantera brister i arbetsmiljö och belastning. 

 

Jag är ganska flexibel, både fysiskt och psykiskt. Anpassar mig efter rådande omständligheter, bemötande och agerande. Just nu skapar det ett lugn hos mig. Och lugn är något jag verkligen eftersträvar. 

 

 

Bättre att följsamt böja sig i vinden än att streta, så emot och slutligen knäckas. 

Av Mia - Lördag 6 april 21:07

Livet är att...

Promenera yrvädret till tröttmössa.

Upptäcka att skolans jordglob är pinsamt gammal.

Se de här två mysa i hop.

Montera i hop nya köksmöbeln.

Klippa buxbomen på mammas grav.

Bli sjukt trött efter ett benådas sent på gymmet en fredagskväll.

Kolla på både Ozzy och Nyhetsmorgon samtidigt.

Fika med den här godingen en lördagseftermiddag.

Hitta en vitsippa.

Glädjas åt naturens förvandling från hård, grå och kall till mjuk, färgskimmrande och ljummen.

Äta grillmat i ljusets sken på lördagskvällen.

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Omröstning

Vilken sommarsång betyder mest för dig eller får dig i bästa sommarkänsla?
 Du gamla du fria
 Den blomstertid nu kommer
 I denna ljuva sommartid
 Kalla den änglamarken
 Pippis sommarvisa
 Idas sommarvisa
 Ta mig till havet
 Sommaren är kort
 Sol, vind och vatten
 En vänlig grönskan
 Barfotavisan
 I sommarens soliga dagar
 Mitt sommarlov
 Sjösala vals
 Uti vår hage
 Kom
 In the summertime
 Juni, juli august
 Ute blåser sommarvind
 Annan

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Spindelkvinnan med Blogkeen
Följ Spindelkvinnan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se