Vardagsrutinerna spiller över på helgerna. Även om jag i dag sov ända till 05:30 Vilket är en timmas sovmorgon. Skön start på dagen att vakna utvilad, relativt pigg och absolut inga biverkningar kvar efter tredje dosen förutom att armen är lite öm. Jag har haft en bra vecka och hunnit ifatt en del på jobbet men det är fortfarande ganska hektiskt. 

 
Jag började dagen med en mugg té och ett avsnitt av Uppdrag mat. Ett perfekt sätt att starta dagen. Nu har hundarna varit ute på sin första runda så jag har parkerat mig i soffan med ännu en rykande kopp té och ska se ett avsnitt av en serie jag tittar på. Lägenheten vilar i ett mjukt sken av tända ljus. Bästa stunden på dagen är när jag är vaken före alla andra Och mörket ännu omsluter min värld.  Jag tror det alltid varit så om jag tänker efter. Det utvecklades för ett par år sen när jag hade en annan livsituaktion då det var svårt för mig att få egentid. Det är som att min hjärna behöver den här formen av lugn och ro för att fungera på bästa sätt. Återhämtning. 

 
En annan form av återhämtning är när jag stickar. Det monotona lugnar och att se har det växer fram ett stycke varv efter varv är tillfredställande.  Kimmo är inte alltid nöjd med att jag sitter parkerad utan kommer emellanåt och vill ha lite uppmärksamhet eller tala om att det är dags för en promenad. 

 
Den här tjejen gjorde sig illa i höger bakben för en vecka sen och har haltat till och från. Det har gjort att innelek har uteblivit och promenaderna bestått av korta rundor på plant underlag. Det är jättesvårt att få henne att inte på egen hand hoppa upp och ner i soffan eller sängen när vi är hemma eller upp på bänkar och stenar när vi är ute. I går var hon haltfri så vi tog en långpromenad  i solskenet. Underbart och perfekt. Vindstilla, solen värmde faktiskt och marken var frusen så vi slapp en massa lera och geggiga hundar. 

 
Turen gick runt i Trädgårdsföreningen och upp till Belvederen. Utsikten är magisk och då det var klart väder såg jag rökpelaren från bruket i min tidigare hemort. 

 
Nu när restriktionerna är släppta kanske den här scenen kommer användas i sommar. Jag ser fram emot att min "nya" stad ska visa sig från sin bästa sida. Jag hoppas på diverse konserter och uppträdande här som man kan picnica till i sällskap av de bästa. 

 
Än är det långt till den riktiga våren men jag älskar att vi får små glimtar nån dag här och där. Ljuset återvänder skönt nog  utan att bry sig om vad det står på termometern. 

I dag ska här handlas, städas och fixas inför månadens söndagsmiddag. Barnen kommer i morgon och då blir det en klassiker i form av stek, hasselbackspotati, massor av grönsaker och god efterrätt. Tyra som inte äter kött kommer få halloumi istället. Hon fick välja på det och kyckling. Jag förstår hennes val, det kan bli tröttsamt att äta kyckling var och varannan dag.

Innan jag tar tag i dagen ska jag sitta här och njuta en stund till. Jag hoppas att ni alla får en fantastisk helg. 

Trevlig fredagskväll på er!

Så tog vi då klivet in i november alldeles precis till Läslovet. Ledigheten kom efterlängtat. Jag var lagom trött och sliten och sugen och beredd på ledighetsaktiviteter. 

Cyklamen. Denna drottning av höstväxter med underbart graciösa blommor. Den är exakt lika svår att sköta som den är vacker. Jag har nu lyckats hålla liv i den i 14 dagar men de yttersta kransbladen börjar gulna. Kan någon tipsa mig om hur jag ska få den att klara sig lite till? Jag vattnar den genom att sätta den i vatten, vattnet når bara till halva innerkrukan och den står så cirka en halvtimma. Rotknölen får alltså ingen direkt fukt på sig. 

På mina lov har jag tagit till vana att åtminstone få till ett besök i grannstaden. Jag bara älskar hur enkelt det är för mig att ta bussen till stationen och sedan är jag i Norrköping 40 minuter senare. Det är så vilsamt att färdas med tådet. Tyst och lugnt. 

Min mamma och jag delade kärleken till räkmackan. Vi valde alltid en sådan när vi fikade ihop. Jag fortsätter att älska denna skaldjursgoding. Kanske är det som nån mental hyllning till henne att jag helst äter räkmacka. När hon skulle lyxa till det och äta bakelse ville hon ha Napaleonbakelse och där tog vi olika vägar. Jag gillar inte den alls. 

Så efterlängtad!!! Vi har väntat många veckor på att lilla Odin skulle bli stor nog att flytta hem till Tyra, Peter och Ozzykatten. Så kom han äntligen. Vilken stjärna, tuff och säker och älskad från första stund. Ozzykatten var lite tveksam först men det tog mindre än två veckor innan de gosade och Ozzy putsade på sin lillebror. Trots att jag är en genomsyrad hundmänniska blir jag sugen på en egen liten kattunge. 

Under lovet fyllde den här tjejen år, hela 6 år har hon blivit. 

Det är inte bara Freja som firat födelsedag. Min yngsta har fyllt 20 år. Kan ni fatta att lillkillen är vuxen och jag inte längre har en tonåring här hemma? Helt galet.

Klockan har ställts om men det är ändå ganska så mörkt när jag åker hemifrån. Än så länge lider jag inte ett dugg av det. Hade jag kört bil hade det nog varit på ett annat sätt. Men just nu njuter jag och tycker det är mysigt. När man bor i stan får man dessutom njuta av fantastisk ljussättning. 

Den här veckan har jag till största del ägnat mig åt att genomföra DLS-tester på år 4 och 5. Min vanliga specialundervisning har fått stå tillbaka. Dagarna blir långa och det är mycket att rätta sen. I dag kom jag dock hem och ut med hundarna medan novemberljuset var som ljuvligast. Vi tog en promenad i Trädgårdsföreningen i långsamt mak. Parken är egentligen inte så stor men om jag låter hundarna bestämma takten kan vi hållas minst en timma där. Det finns så många "pee-mail" att läsa och lämna. 

Ni har sett motivet förr men då i vinter-, vår-, och sommarskrud. Här har ni den i senhöstmundering. Är den inte makalöst vacker?

Belvederen i skymningsljus. 

Trädgårdsföreningen i förgrunden, HotellEkoxen och Birgittaskolan skymtar fram. Vackra vyer en vacker dag. 

Nu är jag hemma och har krupit i mina nya myssbrallor. Fläskfilén ligger på tining. Den ska serveras med wokgrönsaker och vitlöksbröd. Det här blir en finfin kväll. Precis som jag tror att hela helgen kommer bli. 

Nu önskar jag er alla en fin kväll och att ni får njuta av vår vackra höst. 

Jösses vad dagarna bara rusar fram. Den här hösten tar nog priset. Nu är det mörkt större delen av den jobbfria dagen. Ingen fara alls, jag mår inte dåligt eller blir deppig när hösten kommer. Snarare tvärtom. Däremot tycker jag att det är svårstädat när man bara har inomhusbelysningen att förlita sig på. Det är också trist att veckodagspromenaderna med hundarna till största del sker i mörker. Jag vet inte om hundarna egentligen bryr sig men jag önskar att de fick lite fler timmar med dagsljus på sig. 

Det är mycket jobb nu men här kommer lite blandade bilder sedan sist. 

Då jag slutar tidigt på fredagarna passar jag ibland på att göra stor- och långkok. Senast blev det en 3-4 liter med köttfärssås. Alltid bra att ha hemma. 

En skum kvällspromenad i Trädgårdsföreningen. Nu har jag lovat mina kollegor att inte gå där efter mörkrets inbrott trots att jag har hundarna med mig. En våldtäktsförsök i veckan som var gör att det känns onödigt att utmana ödet. 

Ny favorit som faktiskt slår Troccadero Zero. 

Tidig lördagsmorgon med kaffe i sängen och tända ljus i lägenheten. Hur mysigt som helst. Just i dessa lägen omfamnar jag den mörka årstiden. 

Äntligen, som jag längtat. Nu säljs de vaniljfyllda saffransmunkarna igen. Himmelskt gott till 11-kaffet. 

Man kan inte alltid lyckas. Jag tänkte testa palettblad igen, men det gick sisådär...

I helgen som var hade Freja och jag egnetid då Kimmo var hos Elis. Helt plötsligt kan den här lilla damen både lyssna på matte och gå fint i kopplet. 

Söndag kan ibland bli pizzakväll. En helt godkänd pizza, men inte mer än så. 

Det blir en del fika och jag inser när jag tittar på bilderna att olika sorters bullar och munkar fyllda med nån form av vaniljcreme verkar vara mitt förstaval. Dessa är från Café Gyllen och jag rekommenderar dem varmt. 

Nu kör vi tre dagar till innan jag tar lov. Jag har planerat in en del men det ska givetvis även bli tid till att bara ligga i soffan och kolla på serier och filmer. Precis så där lagom chill som det ska vara när man är ledig. 

Ha det bäst!

Jag vaknade kvart i fem i dag och var utsövd och pigg. Det är en känsla som slår mycket annat. Jag värdesätter att ha gott om tid på morgonen och att få vakna till i lugn takt. Kaffe i sängen, tända ljus och morgonmys med hundarna lägger grunden till en bra dag. 

Trädgårdsföreningen är magiskt fin i gryningen men sin ljuvliga ljussättning. Trots den mörkare tiden på året stöttar naturen upp genom att lysa upp tillvaron med ett lövverk som går i sprakande färger. 

Oktober månad är den "rosa månaden". Vi uppmärksammar och lyfter fram det faktum att många drabbas av bröstcancer, både män och kvinnor. Här i stan är stora delar av belysningen färgsatt med ljust rosa toner under den här tiden. Vackert, vemodigt men också hoppingivande. 

När det är klart väder kan jag få njuta av vackra soluppgångar "trots" att jag bor i stan. Staden har sina fördelar, precis som förorter och landsbygd har. Jag blir dock lite irriterad över att människor på landet ofta uttrycker att "det är synd om de som bor i stan" och menar på att vi inte får uppleva stjärnklara kvällar eller fina soluppgångar. Precis som de kan ta sig in till stan för att njuta av kulturliv, shopping och vackra parker kan vi stadsbor ta oss ut på landsbygden för att ta del av dess sceneri. 

Jag har egentligen inte saknat min bil någonting sedan jag sålde den. Jo, kanske lite i somras då jag inte tog mig ut i skogen eller till någon sjö så lätt men inte annars. Jag har kommit att uppskatta bussturerna till och från jobbet väldigt mycket. Under 20 minuter kan jag sitta och bara tänka, drömma, kolla av sociala medier, läsa nyheterna eller bara vara utan att behöva vara på allerten och ha koll på trafiken. Jätteskönt och miljövänligare. 

När jag kommer tidigt till jobbet ligger den långa korridoren öde och jag känner ett lugn inom mig. I dag mötte jag däremot fritidshemsbarnen och det gjorde mig så glad. Två härliga barn mötte mig med varma kramar och då känner jag ännu mera att jag är på rätt plats i livet. Det finns inte mycket mer att önska. 

Nu hoppas jag att ni får en fin torsdag. Jag har långdag med föreläsning och seminarie fram till 17. Det sker digitalt så jag tänker åka hem på min lunch så att jag kan delta i lugn och ro. Eftersom det är torsdag kommer jag sedan ägna kvällen åt att tvätta, gå med hundar och kanske dra ihop ett storkok med köttfärssås och pasta. Matlådorna i frysen är snart slut så lite påfyllning behövs. 

Allt väl till er alla!

Min första arbetsvecka på nya läsåret är gjord och i dag brakar verkligheten igång på allvar. Det är i dag som våra nya elever dyker upp. Märklig omställning från att ha varit en 4-9 skola som nu är en F-1 och 4-6 enhet. I vårat "hus" finns också särskolan med massor av barn och ännu flera personal.

Jag tror att det kommer bli superbra, bara allt faller på plats och blir klart. Jag är ju ständigt drabbad av diverse renoveringar och ombyggnationer både på hemmaplan och på mina olika jobb. Tröttsamt! Just nu så bygger man om skolgården utanför mitt fönster och förra veckan grävde man upp och nu så ska plattor läggas. Det innebär att man kör med alltifrån grävmaskiner och paddor till den hemska sågen som kapar betongplattorna. Ljudnivån är hemsk!

Vad har då hänt sedan sist, när jag hade min sista semestermorgon? 

Morgonpromenader i Trädgårdsföreningen är fortfarande lika vackra. Alltid är det någon ny växt eller blomma som fångar mitt intresse. 

Det är en lyx att ha denna park bara två minuter ifrån mig. 

Jag är inte superbra på växtnamn men kanske kallas den här för Dhalia? Hur som helst så är den glimrande vacker. 

På jobbet fick vi fin välkomstpresent i form av en egen mugg med namn och ett litet "citat" på. Väldigt uppskattat. 

Den interna fortbildningen fortsätter på temat Ledarskap. I år ska vi läsa, analysera, reflektera, pröva och givetvis konferensa kring den här boken. 

Än så länge är det ljust på våra morgonpromenader. Det dröjer dock inte länge till innan mörkret bäddar in oss. 

På temat renovering. Jag hade tänkt sitta ute på balkongen i fredagskväll. Jag gjorde ett omtänk. Det var trångt på gården och bilen närmast min balkong var ca 3 cm från att kroka i sin sidospegel i min balkonglåda. 

Lördagen startade jag med att ta ett välbehövligt träningspass. Jag hoppas på att komma igång och in i rutinerna snarast. 

I går, söndag, var Tyra hemma hos mig. Vi åt lunch och så färgade hon mitt hår. Jag är nu inte längre en blekt blondin utan en mörkt grå/blå-hårig person. Jag gillar mitt kök. Det är inte ett kök som passar en familj utan mer ett singel-kök vilket är väldigt passande i mitt fall. 

Jag har snöat in på stuvade saker. Här är en form med stuvad blomkål med kassler. I går blev det stuvade grönsaker till kycklingfilé och stekt vitkål. Gott och bra då det blev flera matlådor till mig. 

Rosor! Länge sedan sist men desto mer uppskattat nu. Jag blir glad varje gång jag går in i mitt vardagsrum. Jag älskar färgen. Hur skulle ni bedömma den? Är de orangea eller laxfärgade? Strunt samma vad det heter, jag tycker de är superfina. Jag har haft en period under några år då jag mest köpt vita och blekt ljusgröna blommor. Doftliljor är en annan favorit. "Färska", snittblommor är en lyx. En lyx som man faktiskt borde unna sig själv lite oftare. Eller som Martin Ljung sa "Fådda blommor" är de bästa. 

Nu önskar jag er en finfin vecka. Ha det bäst. 

Go morron!

I dag lyckades jag sova till strax innan sju. Bra jobbat med tanke på att jag gick och la mig  strax efter 22 och somnade ganska omedelbart. Det vanliga är annars att jag vaknar till vid fyra, är ute med hundarna vid sex. Jag är verkligen en morgonmänniska. Jag njuter av att sätta på kaffet, öppna upp till balkongen och få in en massa sval luft och sedan zappa runt bland tv-kanalerna eller se en serie. Att jag öppnar på morgonen tror jag är ganska avgörande för att det ska vara svalt innne under resten av dagen. 

Som vanligt så var vi helt ensamma ute på morgonpromenaden trots att den inte blev av förrän vid sjusnåret. 

Nu undrar ni säkert vad det är för något som jag fotat. Jo, det kan jag berätta. Jag skickade efter två flaskor i metall, en till mig och   en till Tyra. I går var jag och lämnade Tyras. Hon visade då hur man kan öppna den typ mitt på, perfekt så att man kan få i stora isbitar. I hennes flaska låg en "papperlapp" men information om flaskan. Hon frågar då mig, om jag har tagit bort min lapp eftersom jag inte visste hur man kunde öppna flaskan. Jag svarade att det nog inte fanns nån lapp i min flaska. Men det gjorde det så klart. Jag har alltså haft papper i mitt vatten under 5-6 dagar. Så himla typiskt mig och inte alls konstigt att jag klagade på att vattnet smakade lite konstigt...

Jag börjar bli en fena på att åka buss och pendeltåg. Här en bild från undergången vid Linköpings resecentrum. Jag tycker fortfarande att det är smidigt och jag har aldrig blivit drabbad av vare sig förseningar eller att jag behöver stå och vänta på anslutningar. 

I onsdags åkte jag in till Norrköping för lunch och häng med en vän. Hon hämtade mig vid stationen och sedan åkte vi till Färgargården för en lunchvåffla. Jag valde en Skagenvåffla och den var himmelsk. Därefter gick vi en runda på stan inne i city. Så sorgligt att se hur många lokaler som stod tomma. Ett shoppingcentra på utdöende. SÅ blir det med tanke på att man vill ha bort personbilstrafiken genom att ha sinnesjukt dyra parkeringshus och betaltoaletter. Barnfamiljer väljer hellre att åka till shoppingcentran i utkanten av städer där man både parkerar och kissar gratis. Det är ju ändå samma utbud av affärer. Det här vet jag diskuteras ofta på sociala medier. Lite då och då kommer uppmaningar om att man ska stödja handlarna i centrum men alla gör väl val utifrån sin egen plånbok och hur enkelt och bekvämt man vill att livet ska vara. 

I går blev det lunch på stan med Systeryster. Jag var nog inte helnöjd med maten, den var inte varm nog för min smak. Den frusna klicken med kryddsmör smälte inte ens när jag la den på köttet. Kaffet tog vi sedan på min balkong. Mysigt!

Ännu ett glädjeämne. Det kommer ett nytt monstreablad på min planta. Det skjuter ut från det blad som kom sist. Kul, jag hoppas på att det blir ännu ett sånt där stort och perfekt blad. Om nån vecka vet jag. Jag skulle behöva inhandla en större kruka både med tanke på att rötterna ska ha växtutrymme men också för att undvika att hela härligheten välter omkull. 

Annars har veckan varit fylld av olika tragedier om man följt nyheterna. En familj som gått på tågspåren och blivit påkörda, en flygplansolycka med nio döda, skjutning på  restaurang här i stan och en massa andra tråkigheter. Det får mig att tänka efter. Man måste påminna sig själv om att livet pågår under en begränsad tid och att man aldrig vet när det tar slut. 

Kanske en deppig slutkläm men också en uppmaning till mig själv att inte fastna i det negativa tänkandet. Jag kan inte förändra det som varit men jag kan göra mitt bästa för att hantera det som kommer i en bättre anda. Nu önskar jag er en fin söndag. Vädret skvallrar iallafall om att det kommer bli en kanonskön dag. 

Kimmo är ju som bekant världens bästa hund. Han gör som man säger och kan tom göra nummer två på kommando. Freja, ja vad ska man säga?  Känner mig lätt ägd av henne. I går, tidig kväll, var jag ute med hundarna. Då kissade hon. När vi sen tog 23-promenaden hade hon bestämt sig för att det inte alls skulle kissas. Så när jag vaknade mitt i natten passade jag på att gå ut med båda hundarna. Det här var runt 02:15. Tror ni hon kissade då? Nope, inte ens nu vid 7-tiden.

Jag blir tokig. Vanligtvis så håller hon sig lätt i 12 timmar men nu är det passerat. Hon hör också till de som inte säger till när hon behöver komma ut. I värsta fall ligger mina mattor illa till. Jag vet att hon kan bli så här när hon är på väg in i löp. Men det är inte löptid riktigt än på ett halvår. Under hela sitt liv har hon bara löpt en gång om året. Kanske håller det på att ändras. Vi får väl se. 

I går var jag på Saab Arena och fick min första dos vaccin. Lite halvt om halvt pinsamt men jag hade beklagat mig om att det är så svårt att ta sig dit med buss. Jag trodde jag skulle behöva gå runt en kilometer från bussen. Så fel jag hade. Saab Arena är inte samma sak som Cloetta Center. Nu vet jag det. Hållplatsen var 140 meter från själva arenan. Sån tur att jag tog sikte på en ung man som såg väldigt målinriktad och lite stressad ut. Jag tänkte att han hade nog samma ärende som jag. Det stämde fint. 

Jag är tidspessimist och som ny i stan vet jag inte hur lång tid saker och ting tar. Vaccinationstiden var 13:30 men jag var på plats redan 13 och klar 13:15. Ännu ett ärende som tog ca 40 minuter att göra, från dörr till dörr. 

Jag måste erkänna att jag bara satt ca 5 minuter efter sprutan. Bussen hem gick strax och den ville jag med. 

I dag blir det en lugn hemmadag. Armen gör ont och jag känner mig kanske lite tröttare än vanligt så det får bli en seriedag. Jag har börjat se den danska serien Mordkommissionen. Jag har sett den förr men det är 20 år sedan sist och jag har helt glömt vilka mördarna är. Serien bygger på verkliga fall även om inte alla är hämtade från dansk kriminalhistoria. 

Danskarna kan det här med att göra bra kriminalare. En annan favorit är Dicte som utspelar sig i Århus. Den serien är ca 10 år yngre än Mordkommissionen.  Precis som med de brittiska deckarna så älskar jag miljöerna. 

Även i dag ska det ätas massor av jordgubbar här hemma. Priset har sänkts ganska rejält. Till midsommar betalade jag 140 kr för tre kartonger. Nu kostar samma mängd 90 kr. Det är himmelskt gott att ha jordgubbar till vaniljyoghurten. De jordgubbar som vi kallar svenska kommer ursprungligen från en vild nordamerikansk jordgubbe. Jordgubbarna är otroligt rika på C-vitamin men också på K-vitamin och folat. Folat behövs för bildanddet av röda blodkroppar, kan ju vara bra för mig. Hoppas folatet även kan hålla ordning på de röda blodkropparnas storlek också. Som jag har berättat innan så har tydligen mina röda blodkroppar för stor diameter vilket inte är bra.  Kalium finns också i de röda gubbarna och det behöver vi för att hålla våra hjärtan starka. Att äta de somriga små godingarna kan liknas vid ett invärtes spa eller som ren och skär medicinering. 

Jag hoppas ni får en fin dag. Hos mig är det än så länge  uppehåll men det kommer nog regna frammåt dagen. Det ryktas om åska också. Ganska så mysigt med oväder när man får sitta inne och kolla på serier med en god kopp té. 

Ha det gött!

Dagen V som i vaccination. Så är det då dags även för mig att få första sprutan. Känns lite dubbelt då jag har viss oro för att bli dålig. Min kropp är inne i en dålig period med galet mycket värk så jag vill absolut inte bli sämre. Det blir så tydligt att jag måste hålla samma nivå hela tiden, alla dagar. När aktivitetsnivån ändras eller aktiviteter förändras så blir jag dålig. Nu har jag semester och helt andra tider vad det gäller sömn och mat, jag rör mig inte lika mycket jämt fördelat över dagen. Det blir mer riktade aktiviteter som långpromenader och nån timma på gymmet. Om jag känner mig själv rätt så kommer kroppen ha vant sig lagom till jobbstart och då blir det samma sak fast då för att jag återgår till det vardagsnormala. 

Sista åren har jag hittat sån god balans i livet att jag känt mig bra nästan jämt. Ibland tänker jag på tiden för 6-8 år sedan, tiden innan diagnos och innan läkarna hade hittat rätt smärtlindring. Jag typ låg i soffan hela dagarna i tron att jag kunde vila mig till friskhet. Nu vet jag att det är något av det sämsta jag kan göra. Det kan vara så att jag behöver fixa en tid till sjukgymnasten och få en genomgång av de övningar som jag så väl behöver göra. 

Glädjande nog så tycker jag ändå att mitt knä känns bättre. I fredags när jag skulle träffa exkollegan tog jag, för första gången på 4 månader, ett par av mina favoritklackskor på mig. Det var ingen hög klack men ändå. Ni som känner mig vet ju att jag trivs som allra bäst när jag "klippetikloppar" mig fram genom tillvaron.

Så himla smidigt med buss och tåg. Det tog mig 28 minuter från min dörr tills jag satt i Lindas bil. Kollektivtrafik fungerar kanon när man som jag bor så centralt. 

När jag pluggade i Falun för hundra år sedan åkte jag omänskligt mycket tåg. Standarden var låg, värst var de sk rälsbussarna. Vissa resor kunde jag behöva byta upp till fyra gånger. Det är många sjöar på vägen mot Dalarna som man ska åka runt. Efter min utbildning var jag väldigt mätt på tågresande men nu... Nu blev jag helnöjd. Det var bekväma säten, sval luft, tyst miljö och det gick fort. Jag ska åka pendeln igen i veckan som kommer. Då blir det en tur in till Norrköping. Ser fram emot det. Framförallt ser jag fram mot lunchsällskapet. 

Det blev både lunch och fika på Skärblackas café och hembageri. Räkmacka är aldrig fel. I allafall inte om den är så fräsch och god som den här. Krispig sallad, gott bröd och lagom salta räkor i mängder. Helt perfekt att sitta ute i skuggan och bara uppdatera sig kring allt som hänt i våra liv. För ett halvår sedan bröt jag upp från mitt gamla liv, nu gör Linda detsamma. Men hon är nog ännu modigare än jag då hon byter både landskap och landsddel. 

Fina Balto var med och fikade. Vilken vacker hund och vilken mammagris han är. Visst vill man bara borra in näsan i pälsen och kanske ta en liten tugga? 

Är det ett rosår i år eller är jag bara extra uppmärksam på just rosor? Vid Missionskyrkan är det som översvämmning på röda klätterrosor. Även här vid Babetts café slingrar sig de vackra rosorna. Röda klätterrosor är verkligen underskattade. De gör mig så löjligt glad.

I Trädgårdsföreningen finns ett "hörn" med många olika rossorter. Både de som är klättervarianter, buskrosor och solitärer. De här gula är som små solar. Jag blir varm ända in i hjärteroten när jag ser dem. 

Tyvärr verkar mina egna balkonglådor inte gilla läget. Pelargonerna kommer väl ganska ok men det är på tok för soligt och varmt för lavendeln. Trist men sant. Jag får spana efter något annat som kan tänka sig att trivas bättre. Ändå har jag bara direkt sol en kortare stund. Eller det kanske inte är kort. Det visade sig att det gassar en 5-6 timmar på min balkong och det är ju iofs ganska  rejält. Jag trodde inte det skulle vara så intensivt men när det nu är högsommar och solen orkar upp över hustaken så bränner det på ganska ordentligt. 

De närmaste dagarna ska det bli lite svalare ute och det ser ut att kunna bli regn. Bra för svampen tänker jag. Jag ska nog kunna få till en svampletartur eller två. Tänk så gött med kantarellsoppa eller en varm smörgås med kantarellstuvning, eller fläskfilé med svampsås... Jag tror jag behöver äta lite frukost nu för hjärnan går i spinn på olika svamprrecept. 

Jag önskar er en fin dag.