God morgon på er!

Redan vid 7-tiden var jag redo att kliva upp till en tisdagsmorgon som visade sig vara både sval och mulen. Ozzykatten satt och väntade på att få sitt morgonmål i form av blötmat. Han får det morgon och kväll, en halv påse med mjukmat i sås. De andra två fyrfotingarna vill ut på sin morronkiss och därefter ha varsin tuggpinne. Ja, jag vet... jag skämmer bort mina pälsklingar som om de vore bebisar. Så är det och så får det vara. 

I går var jag en sväng till en av våra grannstäder för att turista lite. Nyköping är en stad som jag mest har passerat på väg till Stockholm. Nån gång när vi åkt buss och den tar svängen genom själva Nyköping så har jag tänkt att det är en otroligt vacker stad. Närhet till vatten, mycket grönska och en historisk känsla som svävar över en. 

Nyköpingshus en medeltida borg. Här ser ni kungstornet. Ursprungligen är den en kastral, alltså ett försvarstorn, som sedan är på- och tillbyggt i omgångar. 

Storhetsmän som Birger Jarl, Albrekt av Mecklenburg och min favorit Gustav Vasa har nyttjat borgen och den sistnämnda la tid och energi på att förstärka den. Hertig Karl (IX) byggde senare om den till ett renässansslott. 

I historieböckerna lyfts Nyköpings gästabud fram. 1317 hölls festligheter på slottet av kung Birger Magnusson. Han passade på att fängsla sina bröder Erik och Valdemar under gästabudet. Han låste in dem i källarens fägelsehåla och kastade sedan, enligt Erikskrönikan, nyckeln i Nyköpingsån. 

Omgivningarna kring slottet/borgen är otroligt vackra. Man har fin utsikt över hamnkvarteren och de gamla vallarna skapar en grön mjukhet med sina kullar. Man har verkligen tagit vara på vattnet som rinner genom staden och det är så snyggt och fint. På promenadstråken kring ån finns en mängd med bänkar men också hammockar att pausa i. 

Hamnen är levande med restauranger, barer, caféer och små matställen där du kan köpa både fish and chips och sushi. 

Det här är ett nytt konstverk för året som kallas Blomman. Jag minns tyvärr inte vad konstnärinnan heter. 

Området kring ån påminner till stor del om vissa delar av Norrköping. Givetvis finns starka likheter med området kring våra Åbackar och området kring både Kneippen och Strömsparken. 

Ibland hittar man motiv som är fantastiskt tacksamma att fotografera. 

Ja, vad säger ni? Är det inte magiskt? Nu är ju den här porten renoverad flertalet gånger men titta på stenarna i grunden. De bär på minnen från en annan tid. Jag vet att man på 2500-talet före Kristus byggde pyramiderna och det är helt obegripligt hur man gick till väga och att det tog runt 200 år att färdigställa dem. I jämförelse med dem är det här ingenting men jag tycker ändå att det är fantastiskt. Inga lyftkranar, inga lastbilar,  inga betongblandare, knappt vettiga spadar, skyfflar eller andra verktyg och ändå kunde man bygga sådana här maffiga borgar. Inte konstigt att människorna blev utslitna och dog tidigt. Jag gissar att arbetsplatsolyckorna var vanliga och inte sällan med dödlig utgång. 

Glass de luxe på Kajplats 2. Jag valde smakerna körsbär, hallan och karamell. Jag älskar ju körsbärssmaken något enormt både i form av färska körsbär men ännu mera den artificiella smaken som finns i Bärry youghurt och körsbärsjuice. Superhärlig konsistens på glassen och underbart god. 

Jag måste avsluta med gårdagens middag som blev svamptortilla. Jättesimpelt men så gott. Tortilla med svampstuvning, extra gul lök och massor av mozzarella och cheddarost och så ännu ett tortilla bröd med lite riven ost på. In i ugnen en kvart så att det blir både kletig på insidan och frasigt på utsidan. Brödet läggs sedan på en bädd av sallad och tomat och givetvis lite Biggans. Så enkelt och gott och helt perfekt efter mitt pass på gymmet. 

Nu önskar jag er en fin tisdag. En dag som inbjuder till att göra inomhusgrejor då det doftar regn och tråkväder. 

Kramiz

God måndagsmorgon på er!

Nu är jag inne på dag 15 med tungt huvud på morgonen och ohyggligt stela axelmuskler. Känslan av att ha ett järnband runt pannan är brutal. Det brukar lägga sig vid 10-tiden men sen återkommer det nånstans mellan 13-19-tiden. Jäkligt irriterande och jag vet inte vad jag ska göra för att slippa det. När vi kliver in i augusti ska jag nog försöka få en tid till en massör eller kiropraktor. I nuläget har väldigt många semester och det är svårt att få tag i nån tid. 

Nu var det några dagar sedan jag bloggade så jag får backa tidsmässigt till fredagen. Åh vad jag hade längtat efter den dagen. Min underbara dotter kom på besök. Vi brukar ses ett par gånger per månad men som mamma vill man alltid se sina barn oftare. Vi startade vår träff med att äta på Lingon & Dill. Jag har hyllat dem mycket innan och tänker fortsätta med det. Maten är helt galet god, personalen supertrevlig och lokalen lugn och vilsam. Det som däremot förvånade mig massor var att det under fredagslunchen var så många äldre där. Minst 4 grupper på 4-8 personer var äldre, en bra bit äver pensionsåldern. Sedan kom det även yngre familjer och ingen tänkte på att hålla avstånd. Jag räknas inte som någon riskgrupp men försöker vara rädd om mig. Det blir nästan löjligt när jag i sådana sammanhang ska vara den som tar ansvar över att vara rädd om andra omkring mig. När en kraftigt överviktig kvinna i 50+ tränger sig fram för att lämna sin bricka var det jag som fick backa. Mycket märkligt. 

Både Tyra och jag valde Grönsakstallrik med Halloumi. Det var underbart gott och halloumin hade en härlig grillsmakäven grönsakerna var smakrika och varierande i textur. En rätt jag absolut kommer välja igen.

På hemmaplan passade Tyra på att göra slingor på mig och under tiden såg vi filmen om The Fire Saga. Fjärde gången jag ser den men Tyras första gång. Kanske kan verka töntigt men det är en film jag blir glad av och glad vill man väl ändå vara?!?

Vi har ju haft dagar och perioder av hällregn här. Det har regnat så pass mycket att tom goskatten Ozzy har valt att ta sin dagsvila i fotöljen istället för under nån buske. Han har ett antal sovplatser runt om i området så jag vet att han kan skydda sig från både regn, blåst och kyla så länge det är vår, höst eller sommar. När vintern kommer vill jag inte att han är ute på nätterna. Han är som en björn, äter upp sig på vintern och blir riktigt fet. På våren och sommaren tappar han i vikt och man känner skulderbladen (?) väldigt tydligt och magen är som en tom skinnpåse. Helt tvärtemot hur matte lägger upp sitt årshjul. I sommar har det blivit mycket skräpmat och fika. Och jag njuter totalt utan skuldkänslor, mat är till för att njutas av och som jag njutit den här sommaren. 

Under fredagens utflykt passade jag på att moffa mandelkubb som om det vore en skål med smågodis. De här kubben var nästan för färska, jag gillar när de är så där torra att de nästan smular sönder. Min mamma kunde verkligen baka de bästa mandelkubben. Jag minns att man fick som en chock när man klev in genom lägenhetsdörren och doften av hjorthornssalt och bittermandelolja slog emot en, det stack verkligen till i näsan som om man inhalerat vicks blå. 

Minns ni den? Vet egentligen inte om den gjorde nån nytta mer än att döva möjligheten till att känns någon annan doft den kommande timman. Den hjälpte iallafall inte mig när jag hade nästäppa. Tacka vet jag rejäl nässpray. 

Att vara ute på sjön om det är havet, en insjö eller en liten tjärn är alltid mysigt och stillar själen på ett magiskt sätt. Aldrig smakar väl fika eller mat så gott som då. Här hade jag med en härlig macka med räkor och skagenröra. 

Jag är ganska dålig på att prova nytt. Har jag hittat ett vinnande koncept vill jag inte överge det. Jag älskar Kantarellpizza och väljer i 8 fall av 10 att ta just den. Väljer jag något annat blir jag oftast besviken. 

I går tog jag tag i att gräva upp de två buxbomen som stått på sidorna om mammas gravsten. Det hade på 16 år blivit väldigt stora, trots att jag försökt hålla efter dem. Turligt nog hade de inte så stort rotsystem så nu får de leva vidare på annan plats. Min moster hade satt en sån vacker bukett som nu kommer fram lite tydligare. Jag har köpt en krysantemum som jag ska plantera i veckan, när buketten gjort sitt. 

I går kom bror med fästmö på fikabesök och de hade med sig galet mycket och gott fikabröd, hälften hade varit nog men det gick ner lite av varje i min mage. Smaskigt och trevligt i en härlig röra. 

Fina Vicki på plats i bilen. Hon har varit krasslig några dagar med stela ben, smärta och dålig mage. Hon är, precis som Kimmo, ingen ungdom längre och krämporna kommer. Men man måste låta hundarna få bli trötta pensionärer också, så länge man kan hålla det onda stången. Det var så roligt att träffa henne och hennes matte och husse. Min Freja var superlugn, vilket var märkligt. Hon bjöd inte in till nåt bus eller lek utan la sig i soffan och var hur lugn som helst. Hon måste känt att hennes kompis Vicki inte var som vanligt och att det var bäst att vara en lugn tjej. Även Kimmo var lugn och valde att gå undan och lägga sig nån annanstans. Är inte hundar helt fantastiska i sin förmåga att känna på sig när något inte är som vanligt?

Jag har inga planer för dagen mer än att jag ska träna. Hundpromenader blir det så klart också. Då det är mulet ute kan vi kanske ta en lite längre tur än vanligt. 

Nu önskar jag er alla en fin måndag. 

Kramiz

God morgon på er!

Igår var det så soligt och fint på förmiddagen. Möjligheten till en utflykt i Sankt Anna skärgård hägrade och självklart nappade jag. Ju närmare kusten vi kom desto mer moln dök upp på  himlen och blåsten friskade i. 12 grader i vattnet och 19 i luften gjorde att jag behöll tröjan på större delen av utflykten. Så mycket solande blev det inte men massor av frisk luft, och det är inte dumt alls. 

Bryggan vid Kalvholmen. Här är det perfekt att lägga i båten på ett enkelt och smidigt sätt. De har en jättetrevlig äldre herre som hamnvärd och han kommer alltid och småpratar lite. 

Jag har nog aldrig sätt så många båtar, framförallt segelbåtar på en och samma dag. Vinden måste gjort sitt till för att så många skulle hissa segel och förflytta sig. Många motorbåtar var också ute och så klart en och annan kanot. Det ser så fridfullt ut med kanot eller kanadensare. Jag skulle vilja prova, det är länge sedan jag gjorde det. Jag tror det var när jag var runt 15 år och var på konfirmationsläger på Leonardsbergs kursgård. 

Ingen dålig vy det här, inte alls. Perfekt toalett, välventilerad och med utsikt. 

Viken vid Småskär. Här var det lugnare och klipphällarna släta och fina. 

Det blev en räkmacka till lunch. Den var helt ok men jag saknar de handskalade räkorna, dessa kom från en burk med lake. Bästa räkmackorna brukar jag köpa på Ica Kvantum i klockaretorpet, de är översållade med handskalade räkor och dill. Något som jag önskar att alla som monterar räkmackor ska sluta med är att lägga på citronskivan. Där citronskivan  legat smakar det alltid beskt av skalet. Mycket onödigt. 

Det var ganska molning under vår tur men det var ändå ok när man satt i lä. Jag älskar som bekant himlen och alla fenomen som den kan bjuda på. Solen gjorde ändå sitt och trots att jag smörjt ansiktet med SPF 20 var jag ganska röd om näsan när jag kom hem. 

Väl hemma igen blev det grillat till middag. Fläskkarré med grillad spetskål och majskolv. Väldigt gott och kålen har verkligen en uppiggande effekt på magen. Det kan hänga i hop med att jag själv åt upp halva kålen vilket innebar ca 500g. 

I dag är det fredag och dags för Tyratid. Jag har verkligen längtat efter henne. Hon tar tåg och buss hit och vi ska starta med att äta lunch tillsammans. Givetvis väljer vi att äta på Lingon & Dill. Jag hade hoppats att de skulle ha den pankopanerade kycklingen men det har inte dykt upp på lunchmenyn de senaste veckorna. Det får istället bli Grönsakstallrik med grillad halluomi för Tyra. Kanske tar jag samma eller så testar jag veckans vegetariska pasta. Oavsett vad vi väljer att äta så är jag övertygad om att det kommer bli supergott. 

Nu önskar jag er alla en fin fredag. 

Kramiz

God morgon och välkommen fredagsfeeling!

Så blev det en sån där värdelös natt igen med alldeles för lite sömn. Jag tror jag vaknade vid 4 och sedan bara låg och vred och vände mig i sängen fram till halv sex. När man hamnar i det läget är det bättre att gå upp och försöka sparka i gång dagen istället. Kaffe, morgonpillren och så lite tv medan jag slösurfar  mig genom tidningar, sociala medier och givetvis blogga lite. Så här på sommaren startar alla vettiga program senare än vanligt men det gav mig möjligheten att se 2:ans testbild. Den har jag inte sett förr. 

Jag minns hur den såg ut när jag var liten, på 80-talet. 

En viss skillnad, eller hur. Jag kan också minnas när jag var som mest sjuk i anorexi och kom hem från skolan. Jag var helt slut och frös givetvis otroligt mycket. Då värmde jag en kopp kaffe och satte mig sedan i fåtäljen och tittade på testbilden. Den digitala klockan liksom hypnotiserade mig. Jag bara satt där och var som helt bortkopplad från all verklighet. Jag behövde sitta så att de bra sifferkombinationerna dök upp såsom 14:14:14, 14:15:16, 15:00:00, 15:15:15, 15:16:17 osv.  Jag kunde utan problem sitta där i tre timmar. Jag gissar att min hjärna behövde det, bara stänga av lite. Eller egentligen var det som så att min kropp fick så lite näring att hjärnan inte klarade mer. En märklig tid i mitt liv som jag kan berätta mer om en annan gång. Ätstörningar är vidriga och nöter verkligen sönder både kroppen, själen och sinnet. 

Under våren fick jag en liten burk av min vän V som innehöll tre små rangliga luktärtsskott som jag planterade om  och lite senare fick de flytta utomhus. Nu kan jag glädjas åt blommor från ljust rosa till mörkt violett. Är inte växtriket helt magiskt. Det finns en blomma, en buske eller ett träd för varje sinnesstämning. 

I dag kommer Elis hit för att umgås lite. Jag ska laga köttfärslimpa som är min egen favorit och jag vet att sonen uppskattar rejäl husmanskost. Till köttfärslimpan kommer det bli stekt potatis, lök, champinjoner, broccoli och min egna gräddsås. Jag blir hungrig bara jag tänker på det. Mat är väl något av livets bästa? Jag tycker det är kul att planera rätter, göra långkok och förbereda. När man är i jobbvardagen är det inte lika kul och då är mina veckomatsedlar en nödvändighet. När jag checkar ut från en arbetsdag i skolan finns inte hjärnkapacitet till att känna efter vad jag är sugen på och sedan åka och handla till det. Jag är sällan sugen på något när arbetsdagen är slut även om jag kan vara hungrig. Då är det perfekt att ha storhandlat på söndagen och allt finns hemma för den rätt som just den dagen står på schemat. 

Nu hoppas jag att ni får en fin dag. Solen skiner och jag tror vi får en riktig sommardag. En sån som så många har längtat efter då vi här hos mig haft mulet väder och regn under en längre tid. Så passa på att njuta om du har möjlighet till det. 

Kramiz

  Det var väl ändå dags, så här fem år senare, att byta profilbild även på bloggen. På facebook och IG byter jag vanligtvis flera gånger per år år men här har jag tydligen kommit av mig. Nu är det gjort och den här får väl hänga med tills jag blir 50, minst. 

Jag tittar på Nyhetsmorgon och blir så illa berörd. En mördad på en buss i Kiruna och en ung person mördad i Vällingby. Mitt hjärta går sönder. Varje dag är det någon som skjuts ihjäl, knivhuggs eller på annat sätt tas av daga. Värst är det när det är unga som är offren. Jag relaterar hårt till mina egna barn och måste anstränga mig för att inte låta händelserna går rätt in i mitt hjärta. I många fall är de som mördas på något sätt inblandade i nån form av kriminalitet men i somliga fall är det alldeles vanliga ungdomar, som dina och mina. 

Våldet och våldtäkterna mot kvinnor har blivit till vardagsmat på nyheterna och knivrånen mot våra unga pojkar sker på löpande band. Jag har sagt till de unga män som jag har omkring mig att vad de än gör så gör inte motstånd. Lämna ifrån dig jacka, klocka, plånbok och telefon. Allt sådant är ersättningsbart. Vi pratar en del om hur man ska agera för att inte hamna i utsatta lägen. Denna rädsla för övergrepp som ständigt ska följa en är bedrövlig. När barnen var små gällde rädslan pedofiler och bortförsel. Sen kom rädslan, som fortfarande finns kvar, rån av unga mot unga pojkar/män. Rädslan för våldtäkt finns alltid, våldtäktsmännen verkar inte ha några problem med att våldta kvinnor oavsett ålder. Bland det värsta jag läst om var för några år sedan då en mycket gammal och sängbunden kvinna blev våldtagen i sitt hem. Och vilka är dessa övergreppare? Jo, pojkar och män. 

Vad har vi i samhället gjort för fel? Hur har vi kunnat förlora en sådan stor mängd pojkar som växer upp till förövare. Ibland tänker jag att vi verkligen har tappat greppet och svikit dem djupt.  Då jag jobbar som lärare vet jag att skolan ofta signalerar och rapporterar till socialtjänsten om missförhållanden men det är så svårt att få något resultat. Det måste verkligen finnas saker att ta på såsom blåmärken, dålig hygien, att eleven själv berättar om missbruk hemma eller liknande. Vår känsla av att "det är något som inte stämmer" är absolut inte gångbart. Sorgligt nog har vi mer än en, två eller tre gånger fått rätt när vi möter och konstaterar att den här eleven kommer börja missbruka i ett försök att självmedicinera och senare hamna i kriminalitet. Pojkar missbrukar olika substanser och flickorna får ätstörningar eller börjar skära sig. Något måste göras och det snart. Man granskas hårdare när man vill ta körkort för att inte tala om att man när som helst kan stoppas och få böter eller bli av med körkortet om man inte sköter om sin bil som man ska. Här kanske ursäkten är att den måste vara säker för medtrafikanternas skull så det inte sker nån olycka. Vad kallar man ett rån då? Det måste väl ändå ha varit att misskött sitt barn och det drabbar andra och kan tom leda till döden. 

Nej, inför obligatoriska föräldrautbildningar som är täta fram tills barnet börjar skolan sedan kan det fortsätta med typ var tredje år som nån form av fortbildning. Att få körkort för att få ha barn skulle verkligen behövas. Då kan man fånga upp och hjälpa de föräldrar som tappat greppet av olika anledningar. Jag har full förståelse för att man som ensamstående med flera barn blir slav under jobb och ekonomi. Man blir trött och orkar kanske inte sätta rätt gränser och hänga i och hålla ut. När jag var liten sa min mamma "om man vägrar gå i skolan kan polisen komma och hämta en" eller "sköter du dig inte kan du hamna på uppfostringsanstalt". Tufft och hårt men vi kanske måste inse att det inte är farligt att ställa krav på sina barn. Jag har gjort det, ibland för hårda sådana vilket inte alltid är bra det heller. Men nu upplever jag det som att inställningen är att barnen alltid har rätt och det finns alltid en förmildrande omständlighet att barnen beter sig illa och får göra det. Jag är sjukt trött på diagnosursäkten. Man kan ha ADHD och sköta sig ändå. Man kan vara autistisk men ändå få ett väldigt bra liv där man uppför sig väl och visar respekt. Allt handlar om kunskap, kunskap om hur man ska bemöta och hantera de problem som kan uppstå. Jag har mött föräldrar som uttrycker sig i stil med "det var det här barnet vi fick och nu får vi bara härda ut". De försöker bara överleva och genomlida dagarna och hoppas att ingen katastrof inträffar. Det skrämmer mig, om eleven kan slå sina kamrater och lärare, spotta på de som finns i deras omgivning och uttala riktiga hot när de bara är 12-14 år vad kommer inte ett sådant barn kunna göra i affekt med en sax i handen. Eller med en kniv när den är äldre.... 

Ja, ja nu får det vara nog med deppiga samhällsfunderingar. I går träffade jag äntligen min kusin. Vi satt utomhus och fikade vid Oskarshäll. Det är ett bra ställe att ses på i dessa virustider med många platser utomhus och glest placerade bord och bänkar. Utsikten över Bråviken är hänförande, tyvärr var det lite mulet i går så bilderna gör inte platsen rättvisa.  Personalen där är supertrevlig och har Coronakoll det var bara några av motorcykelknuttarna som glömde sig lite i kön och stod för nära och trängde sig. Jag tror att det var ett halvår sedan vi sågs, Birgitta och jag. Vi håller ju kontakten via telefon och sociala medier så vi har lite koll på vad som händer i varandras liv men det blir inte samma sak som att ses. 

På Oskarshäll fikade vi men många passade på att äta lunch och flera kom med tallrikar fyllda med Fläsk, potatis och löksås. Jösses så sugen jag blev och inspirerad. Just därför blev min egen middag här hemma samma rätt. Jättegott och löken så här års är färsk, stor, stark och krispig. Det blev så himla bra och gott. En rätt som man lite för ofta glömmer bort. 

Ingen "snygg mat" men den landar fint i magen. Jag tror att det snart är dags att göra en rejäl laddning med Faster Stinas kålpudding. Är det inte säsong för vitkål nu? Eller är jag för sent ute för den färska vitkålen? Jag måste kolla upp det. 

Elis skulle ju ha  kommit hit i dag på lunch men han hade dubbelbokat sig så han kommer i morgon istället. Det funkade bra för mig med då jag bara vänder på torsdagens och fredagens sysslor och uppgifter. 

Nu önskar jag er alla en fin dag!

Kramiz