Go förmiddag!

Helgerna går som veckorna, alldeles för fort. Jag har bara tagit det lugnt, varit en vända in till stan men annars mest varit hemma. Jag har börjat froseriet i julfilmer och kände att jag saknade glöggen. Ska nog stanna till på Ica i eftermiddag och köpa både glögg, pepparkakor och brieost. 

I fredagsmorse stannade jag till på Kullersta skogskyrkogård för att tända ljus hos mamma. Jag hade också med mig en dekoration, det blev bra men jag bestämde mig bums att köpa ännu en lite kruka med granris och kottar för att det skulle bli mer balans i smyckningen. Det fixade jag till redan på eftermiddagen. 

Soluppgången var verkligen magisk i fredagsmorse. Det var en ovanligt ljummen höstdag. Jag tycker verkligen att solljuset behövs så här års. Det gäller att lapa i sig det lilla som bjuds. 

På eftermiddagen kom bror och hämtade min bil så jag blev med moppe istället. Den har fått stå parkerad på framsidan för jag har verkligen inte behövt åka nån stans. Vovvarna blir så glada när jag kommer hem innan det är mörkt. Det är väldigt mycket mysigare att gå i dagsljus än i det kompakta mörkret. 

Busfreja fyllde fem år i går. Det firades med både ben och en burk med blötmat. Först hade jag tänkt göra som så många andra, bjuda på leverpastejstårta men Kimmos mage har lite svårt att tåla pastej i större mängd. 

I går kväll tror jag att det blev årets sista grillning. Supergott kött men ugnsrostad spetskål till. Mat är verkligen något av det bästa som finns. 

Om en stund ska jag i väg och "hämta" en matgrupp. Den är köpt den via marketplace.  Visserligen har jag  redan matmöbler men ett högblankt bord gör sig inte i mitt nya boende. Jag har tur och får både bil och släpkärrehjälp i dag. Perfekt, möblerna finns i Katrineholm så det blir nån timmas bilväg både dit och hem. 

Det jag egentligen måste ha nu är spotlights till hallen, sänglampor, sängbord till Elis samt gjutjärnsstekpanna. Ingen panik alls men jag håller mina ögon öppna. 

Nu har jag sett Nyhetsmorgon, druckit två koppar kaffe, varit ute med hundarna och vaknat till ordentligt. Jag har sagt det förr och säger det igen, jag älskar de här långa och långsamma helgmornarna som försiktigt glider över i både förmiddag och lunchtid utan att jag varit speciellt produktiv. Jag får ner min inre stress och blir liksom laddad inför en ny arbetsvecka. Så himla skönt att veta att jag varje måndagsmorgon går till ett jobb som jag älskar. 

Nu änskar jag er en finfin söndag!

Tidig söndagssummering. Det är två veckor sedan sist. Att jag inte skrivit på länge beror inte på att jag inte haft saker att reflektera över eller saker att berätta. Snarare tvärtom. Det har hänt så mycket att min hjärna gått på högvarv. Jag har behövt prata live med människor jag tycker om och som bryr sig om mig. Såååå tacksam över mina barn som lyssnat och kommit med kloka råd, kollegor både gamla som nuvarande, vänner, bröder och släktingar.

Ångesten är slltid som störst innan beslutet är fattat. Något jag fått bekräftat i helgen som jag spenderat med två fina vänner från tiden i Falun. Mitt ute i den Västgötskaskogen, vid en sjö och med svampskogen bakom knuten kunde vi alla tre konstatera just det. Ångesten är som störst innan beslutet är fattat.

I onsdags tackade jag ja till en tjänst i Linköping. Den motsvarar den jag har nu. 4000 mer i lön. Det kändes fantastiskt. Dagen efter ringer rektorn från den skola och den tjänst jag helst ville ha och utan omsvep erbjuder mig jobbet. Och utan ngn som helst förhandling ger mig ännu högre lön. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag inte skrivit på något på den första tjänsten.

Jobbet känns bra, nu gäller det bara att hitta boende. Det kan bli lite knepigt. Jag är väldigt osugen på att pendla ens för en kort tid. Måste jag göra det kommer jag få en sjuk inre stress.

Att åka hemifrån i helgen, trots förkylningssymptom, var bra. Här har jag bara kunnat vara, andas frisk luft, äta god mat, prata minnen och bara vara. Timmarna i skogen, då vi i lugnt tempo tog oss genom mossbeklädd granskog och magisk bokskog var så läkande på något sätt.

Att försöka fånga magin genom mobilens kamera är omöjligt. Men bilderna kommer hjälpa mig att behålla dessa glimrande ögonblick i minnet länge, länge.

Det hade gått 23 år sedan vi sågs alla tre på en gång. Det är helt galet. Vart tog tiden vägen? Vi är fortfarande samma unga personer på insidan, bara lite mer använda på utsidan. Barn, familj, jobb, vinster och förluster har satt sina spår i oss.

Jag hoppas det inte kommer ta 23 igen innan vi ses igen. Det skulle i så fall innebära att jag är 70 år och förmodligen pensionär då. Om man ens är i livet...

Här kommer lite bilder ifrån omgivningarna.

På nerresan. Solnedgång över Vättern.

Förvirrad älgkalv utmed vägen.

Magisk utsikt från stugan.

Nej, DN här fick inte följa med hem.

Över stock och sten...

Vackert, glimrande är restprodukterna vid fältspatsgruvan.

Bokskog med resterna av gamla hus.

Vi hittade mycket kantareller.

Inte heller de här fick hamna i korgen men det såg coolt ut.

Cissi och jag vid en av fyndplatserna.

En sisådär 8 liter fick vi med oss hem. Underbart och middagen blev strålande god. Kyckling, potatis och kantarellsås.

Ny är det snart dags att ta tag i dagen, dricka kaffe, äta frukost, packa och bege sig hemåt. Jag har varit vaken sedan 05:30 så jag gissar att det blir ännu en tidig kväll när jag kommer hem.

Jag önskar er alla en fin söndag.

God förmiddag!

Jag har uppenbarligen en hel del för mig i veckorna. Det blir inte av att jag bloggar så ofta men här kommer en liten summering över min vecka. 

Jag var på min första jobbintervju i Linköping under måndagen. Den gick bra och det är ju inte bara som så att arbetsgivaren ska bedöma och vilja anställa mig utan jag ska också få en inblick i tjänsten och avgöra om jag vill ha den. I nuläget har jag verkligen ett bra jobb och med en bättre lön skulle jag utan att tveka bli kvar i minst tre år. Tyvärr kan man inte göra nåt åt sin lön när man redan finns i kommunen. Det rör sig om ett lönepåslag på 1,5-2,5% per år. Det tar sin tid att komma upp i genomsnittlig lön om man gick in med underlön från start. 

Då jag söker jobb och man är tvungen att lämna sin nuvarande chef som referens behövde jag berätta på jobbet att jag ser mig omkring. En ganska obekväm situation och jag känner mig som en svikare. Det är just den känslan som jag ogillar väldigt mycket som gjort att jag inte sökt mig bort speciellt ofta. Bara två gånger tidigare i min lärarkarriär. Jag hoppas att chefen är just nog och säger det som sägs om och till mig i arbetsvardagen. 

Vädret har varit toppen så det har blivit många fina promenader med hundarna. Det är perfekt att få en stund av reflektion eller att passa på och prata i fatt i telefonen med mina vänner. 

Mat, så älskat att äta och somliga dagar sprutar idéerna. Just nu är kålen fin. Här gjorde jag det enkelt för mig och strimlade spetskål och stekte upp på spisen. Vanligtvis brukar jag ungsrosta klyftor men det tar aningens längre tid. Bara att dressa den med olivolja och flingsalt. Galet gott och min mage har nu vant sig vid min kålrika kost. 

I går saknades dock fantasin och det blev genvägen via pizzerian. Jag har en favorit i kantarellpizzan. Den är inte bara fantastiskt god utan väldigt fin att titta på också. 

Nu märker man att hösten knackar på. Det blir allt mörkare på både kvällar och mornar. Lördagen bjöd dock på en finfin dag och det blev en tur med båten. Förmodligen årets sista. När det är högsommar delas det bilder på brunbrända ben mot en sommarblå himmel. Här är en höstvariant. 

Vilken dag. Så perfekt, nästan vindstilla och ljummet. Det enda som jag saknade var fikat. Kaffe och kanelbulle skulle ju varit pricken över det perfekta i:et. 

I dag är det söndag. Jag har börjat min dag på bästa sätt. Nybryggt kaffe, Nyhetsmorgon och favoritljuset tänt. 

Att vakna relativt pigg och utsövd och må så bra som man möjligvis kan är härligt. Jag har ganska svårt att ligga länge i sängen, ryggen fixar inte det riktigt men 6-7 timmars sömn är ju glimrande. 

Nu ska jag ta tag i dagen, förbereda lite jobb och så. Jag hoppas att även ni känner er utvilade och redo för måndagen i morgon. Jag vet att många får söndagsångest men jag har eg aldrig fastnat i det mönstret. Jobbdagar är bra dagar för mig. Även när det varit supertufft har jag gillat att gå till mitt jobb. Det har alltid funnits en balans. Har elever eller föräldrar varit mattande har kollegorna uppvägt det med pepp och stöttning. Har det gungat i arbetslaget så har tiden med eleverna satt guldkant på dagen. Japp, lyckligt lottad över att jag faktiskt, under så många år, alltid känt att jag valde rätt bana. 

Ha nu en finfin söndag!

God morgon!

I går var det dag 2 med eleverna i skolan. Dag två för mig på mellanstadiet efter ett par år på högstadiet. Det känns bra, som att jag kan det jag ska undervisa om. Utmaningen nu ligger till stor del i att lära känna mina nya elever och bygga relationer till dem men även att göra samma sak med mina nya kollegor. I mitt hus är alla nya på enheten förutom jag men jag är ju ny på just skolans år 4-6. Emellanåt känner jag mig överväldigad av uppdraget då jag ska vara med lite överallt och förväntas veta allt. Jag har svårt att fokusera på mina egna uppgifter då jag överöses med information och frågor som jag ibland inte har något alls med att göra eller inte har en aning om. Mycket hänger löst än så länge och jag skanar raka besked om saker som är påverade pga pandemin. Så visst är jag galet trött på kvällarna. Jag har slocknat innan 22 men i gengäld vaknat långt innan klockan ringer. I dag däremot sov jag länge och det tog tid innan jag kände att jag vaknat till. 

I går kom regnovädret så lägligt och sänkte utomhustemperaturen med 10 grader på kort tid. Perfekt för mig som planerat in att göra storkok och matlådor åt sonen. Han gör just nu sina insparksveckor på universitetet och bor hos en kompis. Om några matlådor kan hjälpa honom i hans vardag är det väl värt att stå vid spisen ett par timmar. I går blev det pasta med skinksås och grönsaker. Tidigare har jag gjort 12 lådor där hälften var gryta med ris och andra hälften var pasta och köttfärssås. 

Det är mycket svalare ute i dag och det passar mig bra. Första dagen på länge då jag tänker ha jeans på mig. Förhoppningsvis är luften bättre i klassrummet så att vi får bättre tankeförmåga. Jag jobbar ändå i ett av de hus som är minst hett i gengäld gissar jag att det kan bli väldigt kallt i vinter. I ett av de handra "mellanhusen" är det sinnessjukt varmt men också syrefattigt. Jag ska ta en tur upp till dem för att känna efter och se om jag måste kontakta huvudskyddsombudet. Jag är väl medveten om att vi bara har vanlig ventillation och ingen klimatanläggning men syre måste ändå finnas. 

Jag tycker ändå det är rubbat och visar hur lite man bryr sig om barn och ungdomar i skolans värld. Det finns nog inte många på rådhuset som skulle arbeta under våra elevers forutsättningar. Kontorslandskap med 25-30 kollegor, 30 graders värme och väldigt lite luft. När ska våra unga få känna sig så viktiga som de faktiskt är, de är vår framtid. Det vi inte gör för dem i dag är förodligen det som de inte kommer göra för oss när vi sitter på hemmet. 

Nu så är det dags att samla upp den här gamla kroppen för en hundpromenad och sedan ska jag bege mig till jobbet.

Jag önskar er alla en fin dag. 

God morgon!

Jag gissar att ni, precis som jag, njutit av en strålande helg. Solen har inte sparat på krutet och värmen har nästan varit brutal. Jag har haft förmånen att tillbringa många timmar vid vattnet vilket gör värmen mindre påtaglig. Alla har inte tillgång till vare sig bil eller båt men till många platser runt om i Östergötland går det bra med busstrafik. Man kan utan problem ta sig ut både till Arkösund och Harstena utan att ha båt. Bara ett litet tips. 

Under lördagen fick lilltjej följa med, hon älskar att få springa lös och vara på upptäcktsfärd. Jag känner lätt oro över huggormar och havsörnar. 

Bilden ger inte riktig rättvisa åt naturen. Platsen jag står på här är ett ca 10 meter högt berg så utsikten var magisk.

Till skillnad från Glan och Bråviken är vattnet i ytterskärgården väldigt klart. 

Sol, vind och vatten...

Även tjejen kunde ta det lite chill och bara ligga och sola. Som hundägare får man ändå vara vaksam, även hundar kan bli solbrända och få solsveda. 

Naturen bjöd på en färexplosion med den klarblå himlen, mörkblåa havet, silverfärgade lavar och lila ljung. Det var även ovanligt många humlor som smaskade på ljungen. 

Lördagen bjöd på snabbmat. Jag var inte sugen på pizza eller liknande utan jag tog en Ost-och skinksallad från Blacka Pizzeria. Det var en gigantisk protion så det räckte till frukost också. 

Även gammelhunden vill ha närhet och gos emellanåt. Finaste Kimmo, älskar nästan sönder honom. 

Söndagsmorgon och jag gjorde ett felköp genom att ta soda istället för vischyvatten. det funkade men var mindre salt än vischyvattnet brukar vara. 

I Lindö småbåtshamn var vattnet allt annat än klart, det var nästan gult. Helt galet. 

En favoritvy, Vildmarkshotellet. Det ligger liksom uthällt på bergssluttningen. Jag har varit på hotellet flera gånger och vet att utsikten är magisk därifrån. 

Svinsta skär. En liten ö, eller ett skär som ligger i Bråviken mitt emot Vildmarkshotellet. En rolig historia är att det inte alls fanns någon dansbana här innan sången "Dansen den går uppå Svinsta skär" blev till. Sången skrevd´s för att ingå i en östgötsk revy och då behövde man namnet på ett skär i vår skärgård. Valet föll på just Svinsta. Därefter byggde man en dansbana men det blev aldrig någon stor grej, kan hänga i hop med att man måste ta sig dit med just båt och möjligheterna att lägga till är relativt begränsade. 

Renfanan lyser som små solar lite överallt så här års. Många kanske ser den som ett oggräs men förr användes avkok på växten till avmaskning, för att stilla kläda och mot generella matsmältningsbesvär. Funkar att ha i sallader också. 

Svinstaskär i sin helhet.

Intressant att se alla dessa badhytter från vattnet. När man åker på vägen ser man bara vissa av taken men här ifrån kan man se variationen. Somliga hytter var bara som ett förråd och en brygga, andra var som lyxiga små sommarstugor. Pyttesmå förstås men här är väl tanken att man till största del bara hänger när det är sommardagar.

Ja, min helg var bra och jag känner mig laddad på energi. Huden är lätt svedd trots solskyddsmedel med spf 30. När man är på skön så är det nästan omöjligt att undvika direkt solljus. Nu drar ju en arbetsvecka i gång och den kommer göra det med besked så jag gissar att tiden i solen blir begränsad vilket kanske är det bästa för mig just nu. 

Jag önskar er en fin måndag oavsett om ni fortarande har semester eller om ni liksom jag har eett jobb att gå till. 

Kram

Härlig fredagsmorgon på er!

Första veckans första fredag känns väldigt välkommen. Jag är lite trött och matt. Inte för att det egentligen varit så jobbigt på jobbet men det tär efter en lång semester. HJärnan ska kopplas på och mat-och sovklockan ställas om. Jag är dessutom i ett nytt hus, ett nytt arbetslag (där samtliga är nya på enheten). Jag förväntas till stor del veta vad som gäller hela tiden men jag kan ju högstadiet inte mellan. 

När man möter nya kollegor tassar man lite på tå, vi behöver lära känna varandra vilket kommer kräva sin tid det med. Vi har alla tillgångar och egenheter som vi måste lära oss att ta vara på och acceptera. Jag är inte helt redo att ta emot klassen så det känns bra att det dröjer två arbetsdagar innan det är dags. Mitt klassrum ser ok ut nu. Bänkar är på plats, namnlappar placerade både i kapprum och klassrum. 

Jag har massor av både pedagogiska och praktiska sysslor att göra. Alltifrån att se till att böcker, pennor, sudd, färgpennor, linjaler och skrivhäften finns till att planera upp ämnen och tänka kring hur vi ska göra med utvecklingssamtal och föräldramöte (vi måste tänka nytt nu med tanke på pademin). 

Även mina hundar försöker vänja sig vid att vi har nya rutiner och att matte inte är närvarande och hemma hela tiden. Så här glad och nöjd blir Kimmo när vi tar vår eftermiddagspromenad. Han bara älskar att få glädjerulla sig i nyklippt gräs. 

Det är något poetiskt med järnvägar som sträcker sig mot horisonten på samma sätt som jag älskar gamla skogsvägar. Grindrar, gamla och gistna tycker jag också är fantastiskt vackra. Tänk om dessa vägar och grindar kunde tala och berätta för oss om allt de varit med om. 

I dag plockade jag ett par deciliter björnbär. Det fanns inte tillräckligt mycket för att jag skulle vilja använda dem till paj eller någon annan efterrätt. Jag åt dem direkt, solvarma och söta. Underbart gott. 

Lilltjejen tycker absolut inte om att jag är borta om dagarna så både på morgonen och eftermiddagen vill hon klättra upp i min famn och ligga och sova en stund. Just i går blev det extra mysigt och även jag slumrade till en stund. Glimrande ögonblick att bära med sig. 

Mat är livsnödvändigt, gott och väldigt trevligt. Bästa sättet att umgås på är genom att äta tillsammans. Även om man inte har någon att äta med tror jag att det har ett signalvärde att laga till något som smakar bra. Jag gör det inte alltid utan kan väldigt gärna äta knäcke och dricka té till. I går blev  det tomat med aromat, äggröra, riven ost och Biggans Kebab- och vitlökssås. Det tog bara 4 minuter att laga till men smakade underbart. Kvisttomaterna är fantastiska så här års, stora, saftiga och sprängfyllda med smak. 

Nu är det dags för mig att ta tag i dagen. På jobbet ska vi gå igenom "nya" IST så det gäller att min hjärna är påkollad och med. I dag är också dagen då vi ska bära rosa som ett stöd för Esmeralda men kanske allra mest för att stötta Melinda som driver frågorna. Det jag undrar över är vart jag ska swischa mitt bidrag. När ALS hade sin bucketchallange skulle man även sända ett bidrag, det borde i rimlighetens namn vara samma sak nu. Hittar jag inget svar går mitt bidrag till BRIS istället. Är det någon som vet så hör gärna av er till mig. 

God fredag på er fina vänner!

God morgon på er!

Nu är det söndagsmorgon och kommande dag börjar allvaret. Jobbstart. Jag har ju tagit ledigt halva måndagen för att följa med Tyra på TILT-test på US i Linköping. Redan kvart över 5 kommer klockan att ringa för att jag ska hinna både göra mig i ordning, packa jobbväskan, gå med hundarna och sedan hämta Tyra 7:20 i Linköping. 

Vilken lycka för mig att den här helgen har inneburit lite extra av energigivande och kraft. Jag har fått mig ännu en dag på sjön. I går var vi ute på Glan. Mysigt och otroligt varmt. Vattnet inbjuder absolut inte till bad. Det är fullt av algblommning som gör vattnet grönaktigt. Bitvis såg det ut som om någon hällt ut gröna ärtor i vattnet. 

Det var lite svårt att fånga sörjan med mobiltelefonens kamera men slemmigt var det. 

Att vända kameran och få med ett annat ljus gav nästan en medelhavskänsla.

Det är stor skillnad på att åka båt i en insjö och att göra det i ytterskärgården. I den senare är vattnet väldigt klart och svalkande men naturen runt om så mycket kargare. Runt insjön ligger både skog, ängar, åkrar och berg nära vattnet. Om ni tittar på bilden så kan ni ana ett gult "streck" nära stranden. Det är de gula näckrosorna som blommar. 

Doversund, platsen som skiljer Glan och Dovern åt. Det här är fantastiska barndomsminnen för mig. Min mormors bror med fru hade en liten, liten stuga på sluttningen ner mot Dovern. En oerhört vacker plats där jag många gånger smaskat på moster Gullans nybakade bullar. 

Man pratar mycket om hur många bondgårdsdjur far illa, lever i misär och har det allmänt illa. Tyvärr glömmer man de som har de bra. De djur som får leva utomhus, ströva omkring över stora ytor, har tillsyn och blir väl omskötta. Jag blir glad när jag ser kor i sån här underbar miljö. Jag kan aldrig ta bilder på kor utan att tänka på en arbetskamrat från förr. Hon älskade kor, jag tror mig minnas att hon tom hade en kotatuering. 

I det här huset föddes min mormor. Jag tillbringade mina barndomssomrar här tillsammans med mina föräldrar och syskon. Vilken lyx att växa upp här och ha sådan närhet mina morföräldrar. Vi hade det spartanskt, utan el och vatten. Av naturliga skäl tvingades man leka på ett annat sätt än vad barn gör i dag. Här utvecklades verkligen min läsförmåga då vi inte hade tv eller andra saker som stjäldagens barns intresse. Ville jag ha miljöombyte fick jag resa ut i världen med hjälp av böcker. På landet fanns det inga andra barn utan vi syskon fick leka med varandra eller själva. Som yngst och med två bröder stod jag inte direkt högt i kurs att leka med. Kanske var det under den här tiden mitt behov av att vara själv som utvecklades. Jag lekte många fantasilekar och hade låtsaskompisar.  Huset ser lite annorlunda ut nu då det är tillbyggt och tillsnyggat men forfarande kan jag minnas varje liten sten, stig och blomsteräng. 

Jag kan vara lite bekväm ibland och istället för att fixa termoskaffe köper jag en sån här rackare. Supergod faktiskt. 

Det var i princip vindstilla i går. Röken ifrån fabriken gick spikrakt upp och sjön låg spegelblank. Så vackert att det nästan gör ont och jag försökte mentalt suga in alla vackra vyer och lagra för kommande, långa regnruskshöst. 

Doversundsvy igen men nu fån Doverns håll. 

Väl hemma igen så var det hög tid att förbereda och duka för kräftfest. Ja, så mycket fest blev det inte om man tänker på traditionella kräftskivor med hattar, girlanger, snapps och snappsvisor. Vi hade inget av det där men väldigt god mat och härlig stämning. 

Dagen till ära tog jag på mig min favoritklänning. Den är ljus, den är sval och den har ett tryck med blommor och trollsländor. Jag älskar trollsländor och har planer på att tatuera in en på min ena handled. 

Förutom nykokta kräftor hade vi räkor, kycklingfilé, örtmarinerad kulpotatis, sallad, västerbottenpaj och nybakat bröd. Jag är helt övertygad om att ingen gick hungrig från bordet. Jag är fortfarande mätt, ett halvt dygn senare. Efterätt blev glass, maräng och olika såser. Själv var jag så mätt så jag fick hoppa över desserten. 

Mina tre hjärtan; Elis, Peter och Tyra. Så glad för dem och det är så härligt att hänga med dem och se hur de interagerar med varandra. 

Peter och Tyra. Så fina, inifrån och ut. Det är härligt att se hur de är mot varandra men också fint att få följa deras väg från ungdom till vuxna, se hur de tar sig an livets med- och motgångar. Elis lämnade oss lite tidigare då han skulle träffa kompisar, det är ju också en viktig och helt naturlig del av vägen från barn till vuxen. Kompisar blir en allt viktigare del för dem. Precis som det ska vara. 

Som ni förstår är jag mer än nöjd med gårdagen. Jag kunde samla på mig flera glimrande minnen att gömma undan för kommande dagar. I dag, min sista dag innan jobbstart, ska jag försöka vara lite i solen. Det är bra att bunkra D-vitamin. Kanske kan det bli en sista smestertur på sjön någonstans, med lite tur så....

Nu önskar jag er en skön söndag. Ta vara på tiden på det sätt som passar dig bäst. 

Kramiz

God morgon på er alla!

Nu kliver jag snart in i min sista semestervecka. Det känns ok. Hjärnan börjar ställa om sig och jag märker att tankarna flera gånger om dagen går till små idéer och uppslag om vad jag ska göra. Det gäller att lägga ribban högt från början, ställa krav och sätta rutiner. Att redan från start sätta viktiga rutiner. Jag hoppas på ett bra läsår med möjligheter att lära, utvecklas och gå vidare. 

Under onsdagen tog vi en sväng till Vingåker där den stora outleten finns. Det var absolut inget för mig. Jag är ingen märkestjej. Har noll koll på vad märkeskläder kostar. Att hitta en fin kavaj som är nedsatt 70% och ändå kostar 800 kr kändes inte som nåt för mig då jag köper mina kavajer på HM för 300.

För mig ligger lusten i shopping i att hitta fynd och sällan kostar de mer än 200 kr plagget. Jag är helt enkelt en "billig kvinna". Sen känns det mindre bra att tänka på hur produktionen gått till både vad det gäller miljöpåverkan och arbetsmiljön för arbetarna. Att leva miljövänligt och tänka hållbarutveckling eller välja ekologiskt är än så länge väldigt mycket dyrare. Alla kan inte göra allt men alla kan göra något litet. Även jag har mina livsmedel och varor som jag väljer klimat och miljösmart. Numera är jag även superduktig på att använda plastpåsar flera gånger när jag handlar eller att ta med mig "flergångskassar". 

Rosa Ljung. Nu börjar den att blomma och det är så vackert att bege sig ut i skogen. Jag har ännu inte varit ute och letat svamp men hoppas på en lyckosam tur när det är dags för trattisarna. 

Jag fyndade på Rusta här om dagen. Ett jätteljus i min älsklingsserie såldes för 129 kr. I vanliga fall betalar jag runt 300 spänn för dem. Jag var lite tveksam till om den skulle vara äkta men väl hemma kände jag att det var exakt samma doft som vanligt. Funderar lite på att köpa på mig några stycken till. Superbra present att ha hemma och ta till när man blir lite överraskad av nåt firande. 

Som ni vet älskar jag ju det mesta med tomat som bas. I går kväll satte begäret in och det enda jag hittade här hemma i kylen som skulle funka var den här tacosåsen. Jag hade inte ens chips men det gick bra att skeda i sig innehållet. 

I dag är det Tyradag igen. I går träffade jag Elis och vi åt lunch på Pizza Hut. Alltid trevligt att umgås med sina barn och höra vad som händer i deras liv just nu. Elis håller mentalt på att förbereda sig för vidare studier på universitetet i Linköping. Många års studier ligger framför honom  på vägen mot ingengörsexamen i maskinteknik.

Jag ska åka över till grannstaden och jag tror att det får bli en tur på Ikanohuset. Fördelen med det stället är att parkeringen är gratis, det finns många lunchställen att välja på och allt är samlat under samma tak. Det brukar också bli en sväng till en mataffär så att Tyra får hjälp att få hem de lite tyngre livsmedlen. 

Till kvällen planerar jag att göra kantarellcreps. Det var länge sedan jag åt just creps men jag älskar det. Räkcreps, skinkcreps eller svampcreps är mina favoriter. Jag minns att mamma ibland gjorde med typ köttfärs i men det blir inte lika lyxigt och smaskigt tycker jag. 

På tal om mat så hoppas jag på att få till en kräftkväll den närmaste tiden. Kanske bjuda hem alla ungdomar och bara ha det mysigt och trevligt tillsammans. Jag ska hålla ögonen öppna och se om affärerna börjar sälja kräftor snart. 

Nu önskar jag er alla en härlig fredag!

Kramiz