God morgon!

Nu är midsommardagen här. Den visar sig vara en lagom tempererad men lite gråmulig historia. Helt ok för mig då även den här dagen, som de flesta andra, startar med hundpromenader. I dag valde jag att inte vara lat eller bekväm och tog därför en hund i taget. De tycker det är så roligt och mysigt att få egentid med mig och för ovanlighetens skull gå i flexikoppel vilket ger dem lite mer utrymme. Lillhunden verkar ha fått i sig något olämpligt då magen inte är helt bra. I nuläget får hon upp det hon äter vilket gör att hon kommer få fasta i dag och därefter får det bli skonkost. 

I går var det midsommarafton, så klart.  På klassigt manér regnade det mer eller mindre hela dagen vilket gjorde att picknicken fick ställas in. Vi picknickade inne helt enkelt. Jag hade gjort en frågesport vilket alltid är trevligt. Det ger så mycket samtalsstoff och upphov till en hel del skratt. Elis blev  inte helt otippat vinnaren. Vem annars vet hur många meter en engelsk mil är... Medan jag fixade maten så passade de andra på att spela brädspel. Jag tror att Elis blev vinnare även där. 

Jag hade förberett sillunch med tillägg av helstekta fläskfiléer till de som inte äter sill. I det här gänget var det 60% som faktiskt inte var vuxna nog att äta sill. Tyra hade en sån skön inställning till det här. Hon gillade inte heller sill från början men berättade att varje gång det fanns sill på bordet så tog hon alltid  en sillbit och efter ett par år insåg hon att hon faktiskt kunde känna sig lite sugen på just sill. "Det  är ju salt och gott" och jag håller med henne. Sill är för mig lika med matjessill. Jag gillar inte alls alla andra sorter som kommer i små glasburkar med de mest fantasirika namn. Skärgårdssillen är ok men vitlökssill skulle jag inte ens få för mig att smaka. Undrar om det kommer komma Tacosill, Pizzasill eller chokladsill? Kanske finns dessa sorter redan?

Elis skulle i väg på kvällen till Arkösund för att äta med sina kompisar så han gjorde tidig sorti. Vi andra umgicks och åt senare glass med jordgubbar, maräng och lemon curd. Så somrigt och gott! En kall kaffe latte hann vi också med. Älskar Monin salty caramell och jag hade även köpt hem kola sås att ha i. Underbart sött men också enormt mättande så två askar med jordgubbar blev över. En fick Tyra och Peter med sig och den andra ska jag ha till frukosten. 

När mörkret kom blev det en stund på balkongen. Rent ärligt måste jag säga att det var ganska kallt men insvept i en filt var det ändå ganska skönt. Det var förvånansvärt lugnt i mina kvarter. Ett gäng grannar hade lite lunch och grillning  på gården. Visst blev de lite högljudda men vid 22-tiden tyckte förmodligen de också att det blivit kyligt och gick in. När jag kollar av "Utryckning Linköping" så ser jag att det ändå varit en del bråk, väldtäktsförsök men allra mest rattfylleri. Bra att polisen är ute bland folket och framförallt är det bra att de stoppar fyllekörningarna. Det är inte mycket som gör mig så ledsen som när ungdomar skadas pga att de åkt med någon som varit rattfull eller när barn, unga och andra blir påkörda av någon som är påverkad. Enormt onödigt och fy fasiken att bli drabbad. Eftersom Elis var ute i går var jag tvungen att messa till pappan tidigt i morse och kolla så att grabben kom hem som han skulle i natt. Skönt nog hade han det. 

I dag ska det bli ännu en långpromenad med hundarna, kanske en tur till gymmet men så ska jag också åka upp och mata Ozzy. Tyra och Peter åker till landet i dag och ska sova över. Det blir mysigt för jag saknar den lilla pälsbollen Ozzy. Kanske blir det en tur till Berg, för en fika men det beror lite på hur vädret tänker vara. Just nu ser det lovande ut men runt lunchtid är det visst 80-90% risk för regn. 

Oavsett hur vädret blir så önskar jag er en härlig midsommardag. 

Storhunden har fått sommarmage. Jag kallar det så eftersom han nån gång varje sommar blir ganska så risig i magen. Det kan bero på värmen som tar på honom eller på att han dricker kopiösa mängder vatten eller så har han helt enkelt lyckats hitta något olämpligt att tugga på under våra promenader. Hur som helst, vid halv sex väckte han mig, vilket han ytterst sällan gör. Det kanske händer ett par gånger om året. Han stod brevid sängen och trampade, då klopprar hans klor i golvet vilket väcker mig, ett par slick på armen och sen var jag klarvaken. Full fart ut, bara han och jag. Freja låg kvar i sängen och fick vänta på sin tur. 

Soligt och varmt även i dag. I går, vid vår lunchpromenad, hittade vi en man som låg och sov vid cykelstället brevid Kunskapsgallerian. Jag fick ingen kontakt med mannen, inte ens Frejas skällande fick honom att vakna till. Mannen stank som en hel spritfabrik men jag såg en stor bula i pannan så jag valde att ringa 112. Jag fick prata med polisen. De skulle komma. Jag höll mig i närheten i väntan på polisen, mest för att inte fler människor skulle komma och sedan ringa om samma sak. Medan vi gick där under träden och väntade hittade jag en nästintill tom plånbok på marken. Bara körkortet fanns kvar och plånboken var som söndersliten. Jag tror det var den sovande mannens körkort. Då målade jag upp ett helt annat scenario i huvudet. Kanske har han blivit överfallen och slagen, därav bulan i pannan... Hur som helst, jag överlämnade plånboken till polisen när de kom och sen gick jag hem. 

Jordgubbarna är helt magiskt goda just nu. Jag tänker passa på att äta massor. Det är fantastiskt gott tillsammans med vaniljyoughurt. Kanske står handlaren på torget i dag med och säljer och då ska jag köpa med mig ett par liter hem. 

När det är tokvarmt ute är det perfekt att passa på att träna. Inne på gymmet är det svalt, nästan kallt, så jag fick till ett bra pass i går. Det känns galet mycket i mina triceps i dag. Undrar hur illa det kommer vara i morgon? Jag hade planerat att köra ett benpass i dag men jag har fortfarande alldeles för mycket träningsvärk sedan i lördags så jag får spara mig till i morgon. Det får bli en långpromenad i stället nån gång under dagen. 

På sommaren får man passa på att äta säsongens frukter, bär och grönsaker. Gårdagens middag blev ett knippe grön sparris. Å så gott det är. Jag kunde givetvis ha lagat till lite lövbiff eller en kycklingfilé men så mycket energi hade jag inte just då. 

Söndagar, och torsdagar, är tvättdagar för mig. Maskinerna är galet effektiva och det går fort och är så smidigt. Jag har nog aldrig bytt sängkläder eller tvättat överkast, kuddöverdrag och liknande så ofta som jag gör nu för tiden. Lite som med dammsugningen. Sedan jag köpte min Dyson så dammsuger jag nästan varje dag. Det är så tillfredställande att se hur dammbehållaren blir full av hundhår, damm men också massor av sand och vägdamm. Jag kan faktiskt gå så långt som att erkänna att jag tycker det är kul att dammsuga. Helknasigt va?. Annars är strykning en favoritsyssla. Jag älskar doften som uppstår när jag stryker nytvättade kläder men också den meditativa känslan jag får när jag står och gör något som inte kräver så mycket tankekraft. Dessutom får kläderna längre hållbarhet om man ägnar sig åt klädvård. Många tänker nog inte på det men strykningen gör kläderna mer motståndskraftiga då fibrerna stängs och ytan blir mer avstötande. Lite som när man putsar sina skor eller när man har balsam i håret efter schamponeringen. 

Vi har gått in i midsommarveckan och jag vet att många ser fram emot midsommarafton. Det gör jag också. I morse runt halv sex inträffade sommarsolståndet. Vi har alltså avverkat årets kortaste natt vilket innebär att nu vänder det. Vi kommer inte märka det på ett tag men det är ofrånkomligt, nu går vi mot mörkare tider. Lite bitterljuvt. 

Nu önskar jag er alla en riktigt fin dag!

Jamen vi kan nästan kalla det sovmorgon för jag sov till strax innan 7. I timmar räknat vet jag inte om det var så bra sovit då jag släckte vid ett-tiden i natt. När klockan var 21 i går kväll så började jag slumra i soffan. Jag kvicknade till när bidrag nummer 15 i ESC pågick.

Då tog jag kvällspromenaden med hundarna. Konstigt nog ville Freja inte kissa alls då. Jag tror hon hade gått in i nattläge och inte alls förstod vad vi gjorde ute. Just därför fick jag bråttom ut när jag vaknade nu på morgonen. Det blev en snabb promenad i duggregn. Hellre det än det skyfall som pågick under någon dryg timma i går kväll. 

Jag hade en fin dag i går. Vid halv elva gick jag och hundarna ut och mötte Tyra vid bussen. Det var uppehåll och ljummet i luften. En härlig majdag helt enkelt. Pälsklingarna saknar verkligen mina barn och vet liksom inte till sig av glädje när de väl träffas. Jag blir fnissigt varm i hjärtat av att se det.

Jag hade beställt klipptid åt Tyra på salong Sax & Fön. Salongen ligger 10 meter från min port och den verkade helt ok. En supertrevlig kvinna som heter Gabriella tog hand om min dotter och håret blev superfint. En 15-20 cm togs av på längden och håret blev fint uppklippt kring ansiktet. Det bästa av allt var ju att Tyra blev så nöjd. 

Efter att ha gått på stan en stund och inhandlat alltifrån lampor till linnebyxor så stannade vi på torget. Där köpte vi jordgubbar...

... och bigaråeer. Bigaråerna var dubbelt så dyra som jordgubbarna. Så de får ätas med andakt. 

Väl hemma igen fixade jag lunch. Lax, fläskfilé, potatismos, broccoli- och sockerärtssallad och bröd stod på menyn. Tyra och jag träffas varje vecka så extra kul var det att även Elis dök upp och spenderade eftermiddagen med oss. Han hjälpte till att byta lamporna i hallen och WOW!!! Det känns som om självaste solen lyser över min hall. Jag avskyr när man inte kan välja att få bra och skarp belysning i ett rum. Mysbelysning är härligt men det ska finnas möjlighet att fly från dunklet. Det blev ingen efterrätt utan istället kaffe och bulle varvat med bär. 

Tyra tog tag i mina naglar. Filade både på höjden och längden och målade sen. Det känns toppen. Att ha gelénaglar är ju kul, första veckan. Därefter växer ju ens egna naglar och det blir en liten skarv som inte är så kul. Jag tycker det blev bra och nu håller det i två veckor till. 

Jag bäddade fint i går, la på ett nytt överkast och så prydnadskuddarna. Kimmo ser det som en utmaning. Jag kunde höra hur han bökade runt och tre minuter senare såg det ut så här. En jäkla röra. Prydnadskuddarna ligger på golvet på andra sidan sängen och under den turkosa rullen av överkastet ligger mitt täcke. Nu var jag ju hemma och hörde när det hände men föreställ er att jag bäddar på morgonen och sen kommer hem efter jobbet och det ser ut så här. Inte kul. 

Väggen bakom sängen ser väldigt tom ut uppmärksammar jag när jag tittar på den här bilden. Jag skulle ju få ommålat under påsklovet så därför satte jag inte upp nåt. Nu blev det ju så tokigt att målarna inte dök upp vilket jag berättat om i ett aprilinlägg. Jag skulle ju kunna sätta upp hyllan och mina tavlor som står på vänt men jag väntar till i juli då målningen ska vara gjord. 

  Bilden är lånad från utryckning Linköpings instagramsida. 

Sent i går kväll kunde jag läsa om en storbrand i ett hyreshus i SKäggetorp. Oron jag kände och känner vet liksom inga gränser. Förmodligen har jag flera elever som bor just där. Jag hoppas innerligt att ingen av deras anhöriga drabbades direkt. En person ska vara avliden. Även om det inte var i deras lägenhet som branden startade kan de ju ha bott i samma hus eller i ett närliggande. När sånt här händer påverkas så många. Många bär redan med sig ett trauma. Jag tänker att det är jobbigt för barn att flytta till ett nytt land även om det skulle vara av föräldrarnas fria vilja, att de kanske fått ett annat jobb eller så. Föreställ er sedan att många av dessa barn kommit hit pga krig och stidigheter i deras hemland. Vissa har varit på flykt under flera år. Det är egentligen ett under att de kommer till skolan varje dag och fungerar så bra som de gör. Och så händer sånt här. 

Det talas lite om att branden eventuellt ska vara en vedergällning för dödsskjutningen i Berga tidigare i veckan. Att det ska behöva vara så här. Att det ska pågå som ett krig mellan olika kriminella grupper i samhället. Det är nog inte långt borta att oskyldiga drabbas av misstag. Jag är inte orolig för egen del men för mina egna barns skull. Framförallt så vill jag att min dotter flyttar från Berga så fort som mlöjligt. 

I dag ska jag jobba lite, träna och kanske gå och handla lite som behövs för veckans middagar. Men innan det får det nog bli en kopp kaffe till och så ska jag se klart på Nyhetsmorgon.

Jag hoppas att ni alla får en fin söndag även om vädret ska vara ostadigt. 

  Det är arla lördagsmorgon hos mig. Jag vaknade innan sex vilket kan tyckas vara helt onödigt men jag la mig ganska tidigt. Utvilad är nog ordet för dagen, glad och förväntansfull är ett par andra. Veckan som gått har varit fin. Den har bjudit på det mesta i väderväg men till största del har jag kunnat njuta av våren. Det är så vackert ute att det nästan gör ont. 

På jobbet hade vi studiedag under torsdagen och sådana dagar betyder väldigt mycket för mig. Jag har ju lite av ett ensamarbete när det gäller kollegor. Mitt arbetsrum finns på expeditionen så de naturliga mötena blir inte så många. Under torsdagen fick jag iallafall möjligheten att lära känna tre kollegor lite närmare, superkul. Vi arbetade tillsammans i en workshop om arbetsmiljö. Alla har vi olika uppdrag och olika professioner det gör att samtalen blir extra värdefulla då vi ökar vår förståelse för varandra. Förståelse är en av de viktigaste ingridienserna för att fungera tillsammans och driva en verksamhet framåt. 

I veckan kom mina nya mobil. Det tog sin tid att få igång den då jag var tvungen att uppdatera den gamla, ringa banken för att få veta hur jag får med mig bank-id över till den nya och slutligen så fastnade mitt busskort i din gamla mobilen.Turligt nog har Östgötratrafiken en facebooksida där man kan chatta med dem så jag fick snabb hjälp av dem där. Nu ska jag bara lära mig alla finesser. Det jag redan nu gläds åt är att kamerafunktionerna är magiskt bra. Nu kanske ni undrar vad det är för mobil, det är en Iphone 11. Jag valde att inte ta den nyaste för 11:an är kompatibel till alla mina tillbehör samt den som var mest prisvärd. 

Under tisdagskvällen tävlade Tusse för Sverige i semifinalen av ESC. Det gick bra och han gick vidare. Superkul och han är såååå värd det. Dessvärre tror jag att det blir svårt att slå Island. De borde vunnit redan förra året då de hade den bästa låten men då blev ju tävlingen inställd. I år skickar Island samma grupp med en snarlik låt och jag tror att det i år, äntligen är Islands tur att ta hem hela rubbet. 

Torghandeln är i full gång på Trädgårdstorget. Jag såg att de säljer jordgubbar, belgiska visserligen men jag funderar på att köpa med en ask eller två hem. Det är ju såååå gott och somrigt. 

När det är så här på hundpromenaderna på mornarna är det allt annat än otrevligt. Det är fortfarande svalt så Kimmo är sitt superglada och pigga jag. Jag är ute kanske 20-30 minuter med dem. Vi går inte långt utan hundarna får nosa runt en massa och markera sina revir. Ibland kör vi lite "sök" på enklaste sätt. Jag slänger ut en näve med deras favoritgodis och de får nosa runt efter dem. Det blir lite hjärngympa som faktiskt tröttar ut Freja mer än en långpromenad. Jag har aldrig, aldrig, aldrig kunnat promenera henne trött. En veterinär sa till mig att ända sättet skulle vara om jag red ut med henne och hon var lös. Jag frågade då om cykling skulle vara ett alternativ men det var det inte. Det blir för monotona rörelser för henne så det skulle ganska snart börja slita på hennes kropp. Om man rider och har henne lös så skulle hon liksom styra sitt tempo själv och skutta runt på ett naturligt sätt. Nu har jag ju ingen häst, är dessutom rädd för hästar så jag får satsa på uppgifter och lekar där hon får använda hjärnan istället. 

Vi mötte den här gåsfamiljen i går när vi gick nere vid ån.. De var allt annat än nöjda med att vi var där. Jag hade inte en aning om att de kunde väsa och låta så skräckinjagande. Läskigt. Jag tycker att gäss och svanar är bland det läbbigaste som finns i fågelväg. Andra djur jag inte heller vill stöta på är grävlingar och vesslor. 

I dag ska jag träffa Tyra och följa med henne när hon ska klippa sig. Vi ska gå en sväng på stan också. Jag behöver ha alltifrån hårspray och nytt mobilskal till glödlampor till min hallampa. Därefter ska vi gå hem till mig och laga lunch. I dag ska jag prova ett enkelt recept från Tasteline. Lax i ugn med en kall citronsås. Då Elis också kommer tänker jag även steka på en fläskfilé. Jag tänker att det kan bli ett par matlådor till dem också. När jag väl lagar mat är det lika så bra att göra det ordentligt. 

Träden vid entrén till Trädgårdsföreningen, den som vetter mot Drottninggatan. Hur vackra är de inte? Man kan inte bli annat än på gott humör. 

En vacker portal och parken bjuder på glimrande planteringar. Men... inte ens här får vi glömma att vi är mitt i en pandemi. Lite överallt står det trottoarpratare som påminner oss om att hålla avstånd. På tal om avstånd. I går tog jag emot en elev som satt och harklade sig hela tiden. När han sen nös och det kom ut.... ja en hel massa som inte är trevligt att prata om, ja då kände jag att han ska hem bums. Då visar det sig att eleven blev hemskickad i onsdags, även om man var symtomfri på torsdagen skulle han inte komma till skolan. Hans förklaring var att "mamma och pappa tror bara att jag hittar på". Men jösses, det här har pågått över ett år. Hur svårt kan det vara att följa reglerna. Nu hoppas jag innerligt att han bara var vanligt förkyld. Efterår spritade jag allt han vidrört och så mycket av mig själv som jag bara kunde. 

I Norrköping har man Rododendronparken den slår utbudet vi har i Trädgårdsföreningen men här finns både gula och vita rododendrons, kanske ännu fler som jag inte upptäckt än.  I dag upptäckte jag dock en plantering av pioner. Jag älskar pioner och har köpt och planterat varje gång jag bott med trädgård. Synd att man inte kan ha dem i kruka på balkongen, eller kan man det? Jag får undersöka det hela. 

Gräsänder är ju ändå ok. De känns inte så aggressiva. Här är mamma and med några av sina ungar. Bilden är inte så skarp för jag fick stå en rejäl bit ifrån och zooma in. Freja skulle bra gärna vilja leka eller kanske sätta tänderna i en av de små dunbollarna, hemska tanke. Freja är snabb som blixten och har lyckats ta både råttor, möss och en duva. 

Runt dammen och bäcken blommar det så vackert. 

Jag hittade ännu en skylt. Den här var av en annan sort, en dikt istället för information. Fin tycker jag, tyvärr stod det inte vem som skrivit den. Den väcker tankar hos mig och det gillar jag. Vad betyder ljus och mörker för dig? Utan mörkret hade aldrig jag uppskattat ljuset på samma sätt. Utan sorg och olycka hade jag aldrig uppmärksammat min lycka. 

Nu är det strax dags för nyhetsmorgon och sen så sparkar vi igång den här lördagen. Jag hoppas ni får en riktigt bra dag. 

Eftersom jag drack kaffe efter 17 i går var jag vaken lite längre än vanligt. Jag hade en mysig hemmakväll med tända ljus, fika, Masked Singer, sedan mera brittiska kriminalare, massor av telefonprat och givetvis hundmys. 

I går eftermiddag mulnade det på och sedan kom regnet. Det blev aldrig riktigt kallt ute men luften blev så härligt klar och ren. Pollen, frömjöl och annat spolades ner på marken och det blev som nystädat. 

Jag trodde det hade haglat ute men det var bara blomblad från det stora trädet. När jag ser den här bilden påminner jag mig mentalt att jag verkligen måste slänga mina gamla blomlådor. Som ni kan se så är de totalt sönderrostade. Säkert håller de ännu en säsong då jag ställer krukan på det rostiga fatet men sanningen och säga så är jag ganska trött på dem. Med tanke på byggställningarna utanför fönstret så är lusten att pynta på min balkong lika med noll. 

Efter regnet tog jag och hundarna en lång och skön promenad. Kimmo blir i sitt esse när värmen väjer undan. Han blir pigg i stegen och svansen i högläge. Det gör mig så glad. I Trädgårdsföreningen var det helt tomt. Vilken skillnad mot i torsdags. Vi kunde gå hur länge som helst utan att möta en enda människa. 

Gårdagen använde jag också till att göra sånt där som jag skjutit på en tid. Storstäda, panta flaskor, gå ut med återvinningsmaterial och stryka kuddöverdrag. Skönt när det är gjort. Att det inte får vara rent och fräscht länge får jag bara svälja. När det nytvättade överkastet lagts på sängen tog det bara fem minuter innan Kimmo hoppade upp och började rulla runt och knugga av sig på det. Så nu är det lika hårigt som innan men luktar lite bättre förstås. Ge det 2-3 dagar så är nog den nytvättade doften borta också. 

I dag blir det "storkok" men inte för att göra matlådor. Barnen kommer hit på lunch så nu har jag tagit upp 8 paket kycklingbacon vilka ligger på tining. Jag har längtat efter barnen och ser verkligen fram emot att träffa dem en stund. 

Jag hoppas att ni får en finfin lördag, så hörs vi lite senare. 

Kram

Torsdag är min tvättdag sedan nystart. Det brukar också vara min städdag men efter gårdagens ofrivilliga långpromenad fixar inte mitt knä det. Våren är här, iallafall sen ett par dagar tillbaka. I helgen var det mer eller mindre snöstorm så jag tänker inte ropa hej än. 

Vårplaneteringarna i Trädgårdsföreningen är på plats. Vackert och det gula värmer ända in i min frusna och kalla själ. 

Något som också värmer är reparationen av taket. Men den värmer av en helt annan anledning. Det här är alltså min utsikt från köksfönstret. Den var skapligt ful redan innnan. Det kunde jag ändå leva med. Nu ska detta vara min vardag i 4 månader. En portkod som är urkopplad, byggare som röker utanför mitt fönster (vilket vi boende inte ens får göra), män som kliver runt på byggställningen utanför mitt fönster redan vid 7-tiden, takpannor som ska kastas (!) ner och annat slammer. Jag kommer behöva ta in på vilohem efter semestern och allt detta utan att jag får ett kännbart resultat. 

Lägenheten är torr som fnöske. Jag känner det i mina ögon och mina växer ropar på vatten varannan dag. Tredje gången gillt för denna luftfuktare. Billiga och vackra men sinnessjukt känsliga för vattenmängd mm. Jag har en i sovrummet och i morron kommer nummer två, den ska få bo i vardagsrummet. 

Måndagar är storkoksdagar. Massor av köttgryta med ris och en hel del pasta med köttfärssås blev det. 

Tidig morgon i Linköpings city. Jag far med bussen strax efter 07. Somliga dagar hinner jag köpa en kaffe på 7/11. Det är skönt att åka buss. Och roligt. Jag har en härligt skön kollega som åker med samma buss så de 18 minutrarna det tar till jobbet går som i ett nafs. 

Sankt Larsgatan på morgonkvisten.

I dag nåddes vi av det faktum att ännu en gång har en "Mäns våld mot kvinnor" slagit till. Kan det verkligen vara så att det finns så många "sjuka män" eller är det så att männen formas att "bete sig sjukt". Kvinnor och flickor ska inte behöva lära sig att undvika riskfyllda platser, utan pojkar och män ska för i helvetet lära sig, veta in i märgen att man slår inte, man kränker inte, man skadar inte. Och det här gäller alla män. Inte för att alla söndrar men alla måste lära sig samma sak. Män (inte alla men...) måste lära sig att hantera nerderlag och misslyckanden utan att ha ihjäl en annan människa. De får börja göra som kvinnor (inte alla men...) bli utmattade, utbrända osv. 

Torsdagar är mina planeringsdagar. Jag har mycket att dokumentera och relektera kring och sedan analysera och dra slutsatser. Men alla mina lärarkollegor har lektion då så det slutar oftast med att jag kommer med utkast, "sitter och väntar" på att deras lektioner ska ta slut, så visar jag dem, de tycker till och så får jag revidera. Ganska så kostsamt vad det gäller tid. Det är då väldigt härligt och underbart att hinna hem i dagsljus, ta ut hundarna och bara lunka runt. 

Som jag längtar efter lövsprickningen. Det kommer bli så underbart vacker. I denna glasbyggnad huserar massor av växter som är till salu men även ett härligt café som jag rekommenderar varmt. Speciellt om vädret är som i dag och man kan sitta ute. 

Så har nu även den blåa strumpan kommit på. Jag trodde att det skulle stjäla massor av ljus men det kommer nog inte vara mitt största problem. 

Problem har man alltid, en del har stora, en del har små. Jag tror att storleken på samma problem kan variera från person till person. Det beror liksom på hur man tacklar dem och framförallt vad man tidigare har i ryggsäcken. 

Jag har själv den senaste månaden stött på flera hinder både vad det gäller den fysiska och psykiska hälsan men även sett att sådant som drabbar andra kan påverka mig själv djupt. Jag hade ett superbra snack i lördags med en gammal vän. Hon gav mig mantrat "en sak i taget, vi hanterar saker och ting när vi vet vad vi har att hantera". Bra vän, bra snack. Att hon dessutom kunde ge en massa exempel och egna uppplevelser som referens stärkte mig. 

När det stormar i mitt lilla vattenglas är det ändå fint att mötas av support. Lite som Hasse&Tages "spik i foten".

Nu så väntar tvättstugan och lite annat smått och gott. Jag önskar er som vanligt en fortsatt fin dag och tackar för alla fina meddelanden jag fått. Jag svarar er som alltid även om det kan ta några dagar.

Så "häng i och håll ut"

Att starta söndagsmorgonen med äggröra och plommontomater är aldrig fel. Supergott och jag håller mig mätt länge. 

Vid lunchtid tog jag en långprommis med hundarna. Kanske visade trädgårdsföreningen inte upp sig från sin bästa sida men vädret var perfekt. Vi var ute närmare en timma, vi kom inte så många kilometer på den tiden men hundarna använde sina nosar väldigt flitigt. Det är bra hjärngympa för dem. 

Genom en stor del av trädgårdsföreningen, som är en underbar oas mitt i stan, rinner en bäck som böljar ut och blir små dammar här och där. Hur mysigt som helst. 

Det här trädet!!! Vilken gigantiskt stor stam. Mycket imponerande. 

Tydligen är just det här trädet ett sk Evighetsträd med nummer 82. 200 träd i Linköping är utsedda till Evighetsträd. Det är ett projekt med syftet att förmedla  kunskap om och öka intresset för stadens många vackra, gamla och ståtliga träd. De här träden är spridda över stadens alla stadsdelar. 

Ta en titt på de här fantastiska dörrar. De är dessutom i min absoluta favoritfärg. SÅ snyggt!

Utanför samma hus stod den här gamla bänken som har nån form av silverturkos färg. Jag gillart!

Ännu en vacker port. Även de två stora urnorna med tujja i går i en sliten turkos färg. 

Balanserar upp det här med vackra hus och portar med ett av de fulaste husen jag stött på så här långt. Det tråkigaste med det är ju att jag bor mitt emot och har alltså åbäket som utsikt från tre av mina rum. Men man vänjer sig, det som är bra är att det inte är bostäder utan kontor på plan två. Dessutom så står nämnda kontor tomt nu. Tidigare hade skandiamäklarna de här lokalerna.. Nu har jag sett att det pågår renovering på bottenplan och jag är supernyfiken på vem som ska flytta in där. För övrigt så huserar två frisersalonger och en pizzeria där. 

Snabbmat för latmaskar. Koka vatten, släng i en bit falukorv och 2 dl snabbmakaroner. 3 minuter senare är det bara att börja äta. Alla dagar betyder inte lyxmat, inte ens på helgen. Jag pratade med min bror om det i går. Jag sa "fördelen med att bo själv är att man kan öppna en burk fickbullar i hummersås, värma den och sedan äta bara det. Utan något som helst tillbehör". Han kontrade med att fördelen kan vara att man kan öppna burken och äta den som den är, kall, och sedan dricka upp såsen direkt ur burken. Han vann helt enkelt matchen om lataste måltid. 

Freja är en fryslort som helst av allt ska ligga under filtarna. Här var hon supertrött efter vår promenad. Hon är så söt så jag vill liksom ta en liten tugga av henne. Varför känner man så? Att man vill äta upp sådant som är gulligt. Jag vet att jag var lite småsugen att ta ett bett av barnens fötter när de var så där yttepyttesmå. Eller är det bara jag som vill äta lite på gulligheter? 

Det blev ännu en långpromenad i dag och jag kan så klart inte låta bli att fota vassruggen som står vid en damm. Jag tycker den är så vacket. 

Det här huset har man gått all-in för att det ska lysa upp i mörkret. Om jag inte minns fel så är det biodlarnas föreningshus. 

Nu slår det snart om till en ny arbetsvecka. Jag ser fram emot den och  tror mig ha landat lite i min nya arbetssituation. Det känns bra och jag får mer uträttat nu än under den första månaden. Ingen söndagsångest här inte. 

Jag hoppas att ni också har haft en fin helg och att er vecka blir bra.

Känslan Av Sammanhang är viktig. Superviktig faktiskt både när det gäller inlärning men också socialt. Hur många av våra hemmasittare blir just det för att de saknar KASAM. Hur det blivit så har lika många förklaringar som det är olika individer men det finns ett antal stora drag som man ser. Psykisk ohälsa, NPF-diagnoser, utsatthet på skola eller jobb, oro över familjesituationen och väldigt mycket mer kan skapa känslan över att inte höra hemma eller ingå i ett sammanhang. 

Vad gör man då åt detta? När det gäller barn och ungdomar så ligger det stora ansvaret på samhället, skolan och de instanser som kan kopplas på och in. När vi kommer till vuxna är det lurigare, givetvis finns det verktyg för att hjälpa men vanligtvis går det genom vården. Första instansen kan vara vårdcentralen eller om du har jobb, via företagshälsovården. 

Jag har mött ett stort antal elever som varit/är hemmasittare. Många fler på högstadiet än mellan, och givetvis fler på mellan än på låg. Ganska naturligt, små barn är lättare att tvinga i väg till skolan än äldre. En del ungdomar går i väg på morgonen och driver sen runt på stan eller hamnar hos nån kompis. "En skola för alla" är verkligen inte det. Man kan inte knöka in eleverna i samma form. Dessa stora, anonyma skolorna med långa skåpsklädda korridorer där toaletterna är äckliga och närheten till ett centrum är stor, är som gjort för att elever ska avvika eller inte alls komma. 

Jag har mött vuxna som blir "hemmasittare" också. Vanligtvis förklär man sin frånvaro med massvis av VaB varvat med egen sjukdom. Ju mer de är borta desto mer ångest får de när de kommer till jobbet. Till slut kan det räcka att de kommer med bilen till parkeringen så utlöses ångesten. När det gått så långt är det otroligt svårt att komma tillbaka. Det brukar bli en längre tids sjukskrivning och därefter arbetsträning på annan arbetsplats eller eventuellt studier för att helt sadla om. Sverige har väldigt många långtidssjukskrivna och det tycker jag är oroande. Det gör mig på riktigt ledsen. Jag önskar att alla ska ha ett arbete och känna glädje över det. Inte så att man måste längta till jobbet men det ska kännas tryggt och att man emellanåt kan skratta med sina kollegor. 

Genom mina år som lärare men också när jag arbetade på lager eller med dementa har jag haft kul på jobbet. Jag har känt mig viktig och behövd. Jag har haft en känsla av sammanhang. Om jag varit sjuk så har jag välkomnats tillbaka och känt att jag varit saknad. 

Nu har jag bytt både stad och jobb. Jag har börjat bygga upp min känsla av sammanhang. Jag lär mig något nytt varje dag, alltifrån nån ny faktakunskap till hur en kollega "är". Det ligger inte för mig att tassa på tå men jag inser att jag bör hålla igen lite. Jag har 140 elever att lära känna och  tjugotalet kollegor. Här får man passa sig så man inte trampar i det berömda klaveret. Under gårdagen rätades ett antal frågetecken ut, givetvis fylls det på nya igen men det är ju så det är. Jag kände mig ändå lite bättre till mods och humör när jag gick hem. 

Så här såg min anteckningsbok ut efter två veckors observationer. Jag hade skrivit in alla anteckningar i ett dokument men min dator har valt att haverera så jag kommer varken åt dokumentet eller min mail. Svårt att få överblick i den här röran men jag lyckade änså lösa EHT-mötet på ett tillfredställande sätt. 

På jobbet använder sig eleverna av Polyglutt. Jag har ingen direkt uppfattning om det digitala hjälpmedlet men blev glad att se att min gamla bloggvän har flera av sina böcker med här. 

Nej, det är inte superkul att laga mat åt sig själv. Jag gör det på helgerna men i veckorna blir det matlådor från ett storkok eller som här, en snabbvariant av kyckling och pasta. Till det ett stort glas rött, i form av tomatjuice. Jag älskar tomatjuice. Drog i mig en hel liter i går. Skulle nog kunna leva uteslutande på den under en längre tid. 

Freja ligger och trycker i sin puff vid elementet, hon är en liten fryslort. Det blir inte lättare för henne när Kimmo, som helst vill ha det riktigt svalt väljer att gå ut på balkongen. Då står balkongdörren på glänt och det blir kallt i lägenheten. Det är som med småbarn, svårt att göra alla nöjda samtidigt. 

Han har fortfarande inte förstått att han kan putta upp dörren utan blir stående i väntan på att jag ska komma och öppna upp åt honom. Kimmo är nog inte den skarpaste kniven i lådan men han är verkligen den underbaraste hund man kan tänka sig. 

 Mjukstart. Jag la mig ganska tidigt i går och vaknade redan vid fem i morse, jag gick inte upp då men sov inte så mycket där efter heller. Det har varit en del "spring" i trapphuset sent i går kväll och under natten. Det bor ganska många yngre i huset och Freja vaktar rejät på kvällar och nätter. Hennes skall har väckt mig (och kanske flera grannar) tre, fyra gånger under natten. Jobbigt och väldigt svårt att träna bort. 

Som vanligt på helgmornarna kollar jag på Nymo och ger mig själv en lugn start. Jag har inga stora planer för helgen, ett par måsten och några borden och sen så vi får se vad som görs. 

Nu önskar jag er alla en riktigt fin helg!