Då kör vi lite lördagskänsla trots att det bara är fredag. Härligt! Jag kör på med helgrutinerna. Vaknar på tok för tidigt egentligen men det kan inte bli på något annar sätt med tanke på att jag lägger mig så tidigt på kvällarna. Fördelen är att jag får skön egentid på morgonen istället. 

Vädret är allt annat än ljuvligt. Det är mulet, ganska kallt och väldigt blött. Det känns inte lockande nånstans att gå ut och promenera. Det går bli en kortrunda på förmiddagen med hundarna. Förhoppningsvis så klarnar det upp fram på eftermiddagen men enligt väderappen är det 40% risk för regn. 

Första maj. Maj som ska vara min månad istället är det min jobbigaste månad. Det känns som en rejäl puckel eller ett berg som ska besegras. Jag får hoppas att jag kommer ut hel på andra sidan bara. För att leverera på bästa sätt behövs balans i livet. När det är tufft inom vissa delar måste det vara lugn och ro i de andra, annars blir det obra. Är det inte lite som så att de som brinner i båda ändar brinner slut snabbast?

I vanliga fall skulle jag noog varit ute på stan i dag och firat arbetarnas internationella högtidsdag såsom det gjorts sedan 1890. Man har firat våren ända sedan antiken och det bär spår även av keleternas traditioner. Jag har aldrig gått i demonstationståget eller lyssnat på förstamajtal. Min tradition har istället varit att kolla på det "motorcykeltåg" som åker i kortege genom de centrala delarna av staden. I år är det inställt, som så mycket annat i dessa coronatider. 

Nu önskar jag er en fin första majdag!