Jamen då kör vi lite mittiveckanreflektion... 

Jag känner mig underbar och älskad av alla och på jobbet går det också bra. Nej, skämt åsido. På jobbet är det övermycket att hålla i huvudet. När ljudnivån blir för hög, mailkorgen för full, samtalskön enorm, dokumentationsbördan massiv då blir det svårt att komma i håg allt. SMå saker, som ändå är viktiga, börjar falla bort. Är det ett tecken på ålder, efterdyningar av utmattningen för drygt 10 år sedan eller bara fullt normalt för vanliga människor? 

Tur att jag inte jobbar i ett yrke där minsta misstag skulel kunna leda till döden. Tänk er en elektriker som kopplar fel, sjuksköterskan som tar misste på mediciner eller den som kopplar om järnvägsspåren vid en station. Har de en dålig dag, ja då kan det bli katastof och massdöd. Förhoppningsvis varken säger eller gör jag något som leder massdöd. 

Våren är här och för mig som inte är pollenallergiker är det njutbart med sköna eftermiddagspromenader. Jag hör till de lyckliga som har hund. Eller, jag har ju faktiskt två. De blir nålen i min ända som får ut mig varje dag. Jag gissar att vägen till utmattad är väldigt mycket kortare om man inte kommer ut, orkar att ta sig ut, i frisk luft och magisk natur. 

De här två är så olika som två hundar kan bli. Storhunden börjar verkligen bli gammal nu. Han drar benen efter sig och i går snubblade han uppför trappan när vi kom hem. Det gick så illa så han bröt en klo, turligt nog inte ner till pulpan. 

När det är mer än 10 grader och sol ute är det nästan alltid ett måste att vi går nånstans där vi har tillgång till vatten. Nu bor vi inte i De tusen sjöarnas land men Sverige har gott om badpölar också. 

Men hur vackert är det inte? Magiskt, glimrande och helt ffantastiskt. 

Avslutar med att bjuda er på ett lite badklipp. Hoppas ni får en härlig Mittiveckandag.