Har man barn eller djur så har man alltid något att oroa sig för. Jag kan faktiskt påminna mig om att det var lika med mina föräldra. Alltså att jag fick oroa mig för dem. Det är ett livslångt åtagande man tar på sig när man skaffar barn. Jag tror inte att jag insåg det när jag väntade min första. Men efter ett antal vakennätter slog det mig. Men alla dagar är ju inte så. Oroliga menar jag, de flesta är ju roliga. 

När oron blir som störst, så där så den yttrar sig i ångest. Det är då man behöver sina närmaste allra mest. De där som frågar hur det går, om det kommer att lösa sig, säger att det kommer lösa sig och framförallt bara finns där och lyssnar. 

Jag kan skatta mig lycklig som har personer som finns där för mig och som vill finnas där. Inte så att de känner sig skyldiga till det. 

Vilkorslös kärlek och vilkorslös vänskap, det måste vara det finaste som finns. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...